Neokatekumenala Vandringen - en rörelse inom Katolska kyrkan

Kiko Arguello (grundaren av Neokatekumenala Vandringen)
möter påven Franciskus
Inom Katolska Kyrkan finns det många olika rörelser, som bland annat Opus Dei, Focolare och däribland Neokatekumenala Vandringen. Man kan se för- och nackdelar med alla rörelser, precis som med så mycket annat, men man kan också se hur varje rörelse tjänar sitt syfte och hur varje rörelse kan vara olika vägar för att närma sig Gud genom den Katolska tron. Vi är alla skapade olika och kan behöva olika sätt för att lära känna Jesus i sakramenten samt i våra liv.

Neokatekumenala vandringen började 1964 i Madrid, Spanien där konstnären Kiko Argüello och Carmen Hernández, som levde sin kristendom bland de fattiga, kände sig kallade att förkunna den Goda Nyheten om Vår Herre och Frälsare Jesus Kristus. Detta gjorde de alltså först bland de fattiga i slummen, som med tacksamhet och glädje tog emot det. Sedan spred det sig vidare i världen.
 Denna rörelse utgår från en trefot som innefattar Eukaristin, Guds ord samt gemenskapen. Gemenskapen man är i då man beslutit sig för att "vandra" kallas för en kommunitet. Detta är en grupp människor som är kallade av Gud att leva evangeliet i sitt dagliga liv. Kommuniteterna består ofta av mindre grupper av människor av olika ålder, etnicitet samt bakgrund  som på något sätt kommit in i Vandringen. Man betraktar ofta dem som är i ens kommunitet som sin egen familj; det som sägs i kommuniteten stannar där och man ska känna trygghet i att öppna sig helt för varann, utan att det kommer ut.

För att kunna vara en del av en kommunitet bör man gå åtminstone en del av en katekesserie på 15 lektioner som är en gång om året. Här är det viktigt att förstå att för att det ens ska vara möjligt för Vandringen att finnas till, så måste kyrkoherden i en av de ordinarie församlingarna godkänna det. Det måste också finnas en tillgänglig präst som är beredd att vandra och finnas närvarande på de olika aktiviteterna inom kommuniteterna samt fira den Heliga Mässan med dem varje lördag. Prästen ska då alltså också vara närvarande under katekeserna som man får i början.


Den Heliga Mässan firas alltså varje lördag, och då ifall det finns flera kommuniteter i exempelvis en stad, så firar de denna tillsammans. Eftersom den Neokatekumenala Vandringen som helhet påminner mycket om fornkyrkan och de första kristna, så kan man se spår av detta också i Mässan. De största skillnaderna mellan en vanlig Katolsk Mässa och en mässa som firas inom Neokatekumenatet är att man sitter runt altaret, alltså att det är i mitten, och att Kristi Kropp delas ut i lite annan form av gestalt; som osyrat bröd. Andra skillnader är att man har möjlighet att tala fritt efter prästens predikan om hur Guds Ord kan ha träffat under Mässan vilket kallas för eko samt att man får lägga fram egna förböner om man så önskar. Under firandet skiljer sig musiken också en del; man spelar gitarr, använder trummor, sjunger mycket samt klappar då och då. Det är med andra ord ett väldigt vackert sätt att fira Mässan på!!
Helige Johannes Paulus II firar Eukaristin i
december 1988 under
Den Heliga Familjens festdag
i det neokatekumenala centret i Porto San Giorgio (Italien)

Sen finns det något som kallas för Ordets liturgi, och detta firas bara med ens egen kommunitet. Då samlas man först i mindre grupper hemma hos varandra och väljer ut olika stycken ur Bibeln som följer ett särskilt tema för den veckan, till exempel Guds vilja. Till varje tema finns det ett urval av texter som man tillsammans kan välja från. Dessa läses sedan upp under själva Ordets liturgi för de andra i kommuniteten tillsammans med inledningar till varje läsning. Också här finns sedan möjlighet till personliga reflektioner efter att evangeliet lästs upp.

Neokatekumenala vandringen är alltså ett sätt ha en levande och praktiserande tro, alltså på riktigt leva Evangeliet. Man lär känna sig själv och Gud på ett helt annat sätt. Man lär sig att inte skämmas över att man är en syndare och över det Kors man själv bär på i sitt liv. Vandringen är en kallelse att ständigt omvända sig på nytt. Gud kallar oss alla till sig själv på olika sätt, och detta kan vara ett av sätten. Så kanske är Neokatekumenala Vandringen någonting för dig? :)

Mer info om Neokatekumenala vandringen i Sverige finns här.