Kan vi nu anse att debatten om Jesu fru vara över?



I september 2012 tillkännagav Karen King, en professor från Harvard Divinity School, upptäckten av en koptisk (antik egyptisk) evangelietext som var skriven på en papyrusrulle. Denna text innehöll meningen Jesus sade till dem: ’Min fru…’. Hela världen uppmärksammade det. Att Jesus skulle ha en fru skulle på ett ytterst radikalt sätt ändra vår syn på Nya Testamentet och även den bibelkunskap vi idag har.

Men det verkar bli mer och mer klart att hela historien bara är en bluff. Som ett exempel så påstod nyligen ett forskarteam från Indiana Wesleyan University, med en specialist i det koptiska språket vid namn Christian Askeland i täten, att det var en förfalskning.

Redan från att King gjorde sitt tillkännagivande för nästan två år sedan har hennes påstående mött massiv kritik. En del av kritiken menade att fragmentet på ett slarvigt sätt hade gjort en omarbetning av en PDF-fil, som finns att finna på nätet, från 2002, utav Thomasevangeliet, en gnostisk text som man fann 1945. Kritiken menade att man till och med gjorde samma typografiska misstag som i den.

Men King har även försvarare. Harvard Theological Review, ett teologiskt forskarmagasin, som utges av Harvard Divinity School, publicerade nyligen en mängd artiklar gällande papyrusens autenticitet. Dessa forskare fick dock skriva på ett sekretessavtal i samband med detta att inte dela med sig till sina forskarkollegor sin information och data. New York Times fick tillgång till studierna innan publicering och sammanfattade det hela genom att säga att Bläcket och papyrusen är mycket sannolikt antika och inte en modern förfalskning. New York Times lovade även en rad artiklar från deras sida som skulle ha utkommit innan påsk som visade på att Jesu fru-evangeliet är äkta.

Förra veckan började dock hela historien smulas sönder mer och mer. Askeland fann att bland de onlinelänkar som Harvard Divinity School använde för att skapa en hype kring sin publicering, fanns bilder från ett annat fragment med Johannesevangeliet. Det visade sig att dessa två texter hade mycket stora likheter som handstilen, bläcket, skrivinstrumenten och till och med samma hand. Johannesevangliefragmentet fick Askeland reda på var ett direkttryck från en publicering från 1924.

Två saker gjorde att jag direkt förstod att det var en förfalskning, berättar Askeland. Först använde sig Jesu fru-evangeliet sig utav en exakt likadan radbrytning som texten från 1924. För det andra använde sig texten sig utav en speciell koptisk dialekt kallad lykopolitanska, som dog ut på 500-talet. King har gjort två radiometriska tester och kommit fram till att papyrusen kan dateras till någon gång mellan 600- och 900-talet. Alltså till en tid då inte nämnda dialekt längre existerade.

Mark Goodacre, en professor i Nya Testamentet på Duke University och en koptisk expert skrev på sin blogg den 25 april om Johannesevangelieupptäckten; Det är utan tvekan att den är falsk och det betyder att Jesu fru-fragmentet också är falskt. Alin Suciu, en forskarassistent från Hamburgsuniversitet och en expert på koptiska skrifter skrev den 26 april; Man kan nu med fog anse att bevisen för att den är en förfalskning är överväldigande. Jag anser nu att striden kring Jesu fru-evangeliet vara över.

Många experter i antika dokument och den tidiga kyrkan har, efter att ha sett bevisen, kommit till insikt att Karen King och Harvard Divinity School är offer för ett utarbetat knep. Forskare och experter tror att papyrusen är verkligt antikt genom att det har tagits från ett genuint antikt material. Samtidigt har många av dem som är förtrogna med papyrus upptäckt att bläcket är sotbaserat, en teknik som är vanlig bland förfalskare för att raman spektroskopi-tester som man brukar göra för att fastställa ålder blir resultatlösa.

Det är förståeligt att King blir överväldigad när en anonym ägare gav henne lite papyrusfragment för att studera. Vad som är svårare att förstå är de propositioner som media-hypen och andra tog när det gällde föreställningen att Jesus hade en fru och att den kristna tron hade misstagit sig i flera tusentals år. Inga bevis för att Jesus var gift finns i de tusentals antika och riktiga bibliska dokument som är kända. Man kanske kan tro att Thomas av Aquino borde ha nämnt det. Men denna historia är inte helt utan förtjänster. Den kommer bli en värdefull Case-forskning för forskarklasser för en lång tid.

- Dr. Pattengale, verkställande direktör utav The Green Scholars Initiative, med utnämningar hos Indiana Wesleyan University och andra institutioner.

Detta är en fri översättning utav en artikel från Wall Street Journal. Ursprungstexten hittar du här.

En till bra artikel i ämnet hittar ni här.