Reflektion under långfredagen

Långfredagen. Det är sannerligen en lång fredag. Tidigt på morgonen griper man Jesus och för Honom inför rätten. Han blir oskyldigt anklagad men säger inte emot. Han vet att detta måste hända. Han blir hånad, spottad på och slagen. Man piskar Honom nästan till döds och tvingar Honom ändå att bära det tunga korset upp mot Golgota där man sedan korsfäster Honom. Och allt detta händer för att fria oss från våra synder. För att fria dig!

Om du vore den ända människan hade Gud ändå sänt sin son att lida och dö för dig. Tänk på de orden än stund. Smaka på dem, säg de högt för dig själv. Kristus kom för att rädda dig! Men vänta lite här. Då skulle jag vara den som hånar, piskar, spottar på och korsfäster Honom? Det skulle jag aldrig göra!

Jo! Det är just precis det du gör. Din synd är inte bara ett litet skrubbsår på Kristi vördnadsfulla kropp, utan varje sår. Din synd är vartenda piskslag, såret på axeln efter det tunga korset, de genomborrade händerna och den öppna sidan. Varje gång du syndar spottar du på Jesus.

Herre, jag ångrar all min synd. Jag tackar Dig av hela mitt hjärta för att Du tog på dig mitt rättmätiga straff, och för att Du alltid förlåter mig. Jag lovar att göra mitt bästa för att helt avstå från synd.
Amen.