Biyernes Santo (Långfredag) – OBS! Grafiska bilder!

Filippinerna är ett land som ligger i Sydostasien och är den fjärde största katolska landet i världen. Av de 106 miljoner invånare är ca. 89% katoliker och därför har både fastetiden och påsketiden stor betydelse för de flesta som bor här. ”Mahal na Araw” (Kärlekens dagar) eller Stilla veckan börjar på Skärtorsdagen och pågår fram till Påskafton. Alla dessa dagar är röda dagar och det mesta är därför stängt fram till Påsksöndagen, inte bara butiker och kontor, men även vissa TV- och radiokanaler.

Under Långfredagen eller Biyernes Santo finns det en speciell tradition i vissa provinser att troende piskar eller korsfäster sig själva. Traditionen har uppmärksammats i internationell media, och även Katolska Biskopskonferensen i Filippinerna (Catholic Bishops Conference of the Philippines) tar avstånd från denna och vill att man istället ska fokusera på bön.

Det finns olika anledningar varför troende väljer att medverka i traditionen. Vissa gör det som botgörelse eller som tacksägelse. Det vanligaste som jag har hört här är att de ber om något och i gengäld gör ett löfte (”pangako”) till Gud att dela hans lidande under Långfredagen. Jag fick höra historier om böner som gick i uppfyllelse på grund av detta, och även att såren som uppstår redan läker dagen efter. Och det är kanske just på grund av dessa vittnesbörden som traditionen lever.

Jag såg detta för första gången när jag var yngre och i år fick jag förmånen att se den åter igen i en by som heter Castillejos i Zambales-provinsen. Vi körde dit med bil och såg minst 10 processioner på vägen. Det var män som täckte huvudet och blottade sina ryggar för piskan som de svängde fram och tillbaka, sida till sida. De gick barfota längs vägen under den stekande solen och stannade på olika stationer som utgjorde korsvägsandakten. När de närmade sig en kyrka eller en station gick de ner på knä eller låg utsträckt med ansiktet på marken och bad innan de fortsatte. Det är inte helt ovanligt att bilarna som körde förbi stänktes med blod (vår bil blev). Hela korsvägsandakten tar ca. två timmar i 35°C graders värme.

Piskar

Framför en kyrka

Det fanns även de som bar ett stort trä kors såsom Jesus gjorde och blev slagen eller nedsparkad av de som spelade romerska soldater. En annan variant är att de binder fast pilar längs armen och kroppen så att de var tvungna att gå med utsträckta armar och kropp för att pilarna inte ska spetsa dem.

”Jesus” blir slagen av romerska soldater

En man som bär korset

En variant med pilar

Vid kl. 15.00 när Jesus dör korsfästes volontärer med tillhörande skådespeleri på riktiga kors på olika ställen i Castillejos. Som (o)tur var, spikade de inte fast personerna på riktigt, men det såg fortfarande verklighetstroget ut.

Jesus blir korsfäst

Jag förstår att detta betyder mycket för personerna som deltar: jag kan förstå varför de gör det och applåderar dem för deras tapperhet, men samtidigt känns det fel. Men om det är så de uttrycker sin tro och det är så de kommer närmre Kristilidande så kan det vara något positivt.

Jag ville gråta när vi kollade på processionerna för att det påminde mig om grymheten som Jesus fick utstå för över 2000 år sedan. Filmen ”The Passion of the Christ” berör men det här var på en helt annan nivå. Det var groteskt och blodigt, och människorna som spelade soldaterna visade ingen barmhärtighet när de slog och sparkade på ”Jesus”. Lidandet var verkligt och nära, och det påminde mig om vad Jesus gjorde för oss, att Han offrade sig själv på korset för att rädda mänskligheten.

Önskar er en välsignad påsketid!

Carmelle

P.S. Fler bilder från denna artikel (på engelska):