Vägen till Gud genom ingenjörsyrket

Att få bygga saker tillhörde en av mina favoritsysselsättningar som barn. Vare sig det var legokreationer hos grannpojkarna, en stor snigelstad i papper med bästa fritiskompisen eller en vrickad familj i ”the Sims” så kunde jag vara uppslukad i timmar och åter timmar med att bygga. Ända tills omvärlden trängde sig på; dags för mat, dags att sova, dags att gå till skolan, allt under uppsyn av min alltför tålmodiga mamma. Säkert har ni allihopa liknande erfarenheter! Det är först i efterhand som jag har insett att det är mitt i detta skapande som det går en vacker väg till Gud – ingenjörens väg till Gud.
Låt mig förklara hur. När Gud skapade människan skapade han inte bara en köttklump som vandrade runt i en vacker trädgård utan en varelse med själ som var lik honom själv. Han gav människan ett uppdrag: ”Herren Gud tog människan och satte henne i Edens trädgård att bruka och vårda den” (1 Mos 2:15). Liksom Gud skapade människan är vi gjorde för att skapa! Att bruka de resurser vi har tillgång till, de material som vi upptäcker och utvecklar för att skapa något användbart; mat, kläder, boende, mediciner. Att skapa ordning ur kaos, att arrangera världen vi ser runt omkring oss i strukturer som är användbara för människan – vilket är själva definitionen av ingenjörsvetenskapen.
Som ett tecken på att detta är vad vi var menade att göra är frukterna av detta arbete. Man skulle kunna tro att världen tappar sin charm och magi när den dissikeras och undersöks. Aha, var atomer vi bara elektroner som snurrar kring en positivt laddad kärna? Istället visar Gud hela sin kreativitet och skaparglädje då vi får bända och vrida på våra fysikaliska koncept för att beskriva atomens inre struktur. Och samma finurlighet som Gud använde för att bygga atomer får människan använda när hon försöker hitta botemedel mot AIDS eller bygga hållbara broar!
Uppslukade av det vi tycker är som roligast, må det vara att konstruera flygplan eller att skapa musik, får vi dock aldrig glömma bort att liksom mamma gav oss legot när vi var små så är det Gud som gett och byggstenarna att skapa med. Alltid finns han där, i bakgrunden, själv glädjandes över vår glädje över hans gåvor – och han längtar efter att vi ska slänga oss i hans armar under mässan och tacka för allt lego han skapat åt oss!
//Emm