Den Göteborgske Observatören – The Wolf of Wall Street


Ingen kan väl ha missat Leonardo DiCaprios senaste kioskvältare, och vad vore mer lämpligt än en katolsk recension av filmen? 
Till att börja med kan konstateras att det är mycket naket i filmen, nästan så mycket att Game of Thrones framstår som barnvänlig vid en jämförelse. Som den fromme katolske man jag är så borde jag egentligen ha blundat under de syndiga scenerna men det hade inneburit att jag hade missat halva filmen vilket kändes dumt med tanke på att biljetten kostade 140 spänn... Dock fyller sexscenerna en funktion, förutom att locka manlig publik, och det är att visa hur djupt huvudpersonerna sjunker i sin jakt efter snabb tillfredställelse och girighet vilket gör att nakenheten inte känns helt omotiverad. 

Så till handlingen. DiCaprio spelar aktiemäklaren Jordan Belfort som i jakt efter pengar och framgång bygger upp sin egen mäklarfirma. Han och kompanjonernas framgångar bygger till stor del på fula affärsknep och rena lagbrott. Vi får följa och se hur de sjunker djupare och djupare ner i drogberoende, sexberoende, pengaberoende och till en livsstil som hade fått invånarna i Sodom och Gomorra att rodna av skam. Nu räknade jag visserligen inte, men på en höft skulle jag säga att de tio Guds bud bryts mer än ett dussintal gånger under filmens lopp, varav det sjätte ofta gör sig påmint. Som alla goda katoliker vid det här laget förstått så kan inte den här typen av framgång vara särskilt länge. FBI och Finansinspektionen kommer Belforts tveksamma affärsmetoder på spåren och med lite tankeverksamhet så går det snart att inse att det hela inte kommer att sluta lyckligt. 

Det måste erkännas, filmen är faktiskt bra och då menar jag bra som i underhållande. Samtliga huvudrollsinnehavare gör ett riktigt bra jobb, och den alltid skicklige DiCaprio gör ingen besviken som den karismatiske svindlaren Belfort. Tre timmar kan kännas som onödigt långt men faktum var att de gick förvånansvärt snabbt och filmen fick mig inte att känna mig uttråkad en enda gång. Värt att nämnas i sammanhanget är att filmen är baserad på sanna händelser, vilket kanske säger något om hur företagskulturen runt Wall Street ser ut. Bikt någon? Slutligen, vad kan då vi katoliker få ut av att se ”The Wolf”? Tja, egentligen ingenting förutom ett gott skratt eller två. Möjligtvis kunskapen att pengar har samma effekt på själen i relation till helvetet som Al Qaida har i relation till World Trade Center. Det går neråt. Och det går snabbt.