Abort - vem har rätt att bestämma?

Det är dags att vi människor börjar använda vårt förnuft för att inse att abort faktiskt är mord. Vem säger att ett liv börjar vid 18 veckors ålder?
Ordet “abort” skapar många reaktioner och åsikter, men majoriteten av dessa åsikter grundas på okunskap. Det är samhällsideologin och median som påverkar vår syn på abort, och det har lett till att vi numera påstår att abort inte är mord, utan en mänsklig rättighet. Därför kräver abortfrågan att man själv fördjupar sig i ämnet och inte enbart grundar sin åsikt på samhällets tankar. Abort definieras visserligen simpelt som att “avbryta en graviditet”, men det är mycket grövre än så.
Humanismens grundtankar bygger till stor del på Protagoras filosofi om att människans moral bestäms av människan själv. Därför är det enligt humanismen inte religion eller politiska system som avgör vad som är rätt eller fel. Människans förnuft gör henne till en unik varelse bland allt levande och därför är det människan som avgör vad som är rätt eller fel. Utifrån dessa principer vill jag först klargöra att humanismen säger emot sig själva eftersom en humanistisk livsåskådning oftast förenas med något annat tankesystem, till exempel en religion eller ideologi. Detta beror på att det kan vara svårt att skapa sin egen uppfattning om vad som faktiskt är rätt eller fel, för att vår moral influeras av lagar, samhället, media, religion, historia - allt i vår omgivning. Jag som kristen kan säga att rätt och fel redan är bestämt av Gud och att Gud har avgjort det i något som vi kallar “den naturliga lagen”, att människan har ett samvete som leder en. Till exempel, om man läser en nyhetsartikel om att ett barn har blivit mördat, så skulle man uppfatta det som fel (vare sig du är troende eller inte). Om människan däremot själv ska bestämma vad som är rätt eller fel, så skulle det vara något subjektivt eftersom det som är fel för mig kan vara rätt för någon annan. Någon kan till exempel säga “jag tycker inte att mord är fel, alltså är det rätt.” I så fall existerar inte rätt eller fel, för hur kan man säga att något är rätt eller fel när det inte finns någon övergripande sanning? För mig blir Guds “lagar” den övergripande sanningen, och min fria vilja består i att jag får välja mellan rätt och fel. 
Abort får utföras till och med att fostret har blivit 18 veckor, men abort kan beviljas fram till v.22. Från fall till fall undersöker Rättsliga rådet vid Socialstyrelsen om aborten kan beviljas för sena aborter. För att koppla ihop detta till abortfrågan: när anses fostret bli människa, eller snarare, när blir det ett liv? Ett embryos hjärta börjar slå v.6 och “övergår” till ett foster v.10, för alla organ då är på plats. Vetenskapligt är fostret ett liv redan vid befruktningen, så abortfrågan är en politisk fråga och inte en vetenskaplig, därav problematiken. Sverige är det enda land i hela Europa där abort får göras fram till v.18. I de övriga länderna där abort är lagligt, är maxgränsen v.12. Om nu kvinnan har rätt till att bestämma över sin egna kropp, varför får hon inte göra abort upp till 9:e månaden? Det är ju fortfarande kvinnans kropp! Argumentet om att kvinnan ska få göra vad hon vill med sin kropp, håller alltså inte.  
Om vi fortsätter att strö vidare på lagar och rättigheter, så bygger FN:s mänskliga rättigheter på humanistiska principer där syftet är att alla människor är lika mycket värda. Citerat ur FN:s barnkonvention: “Artikel 1. Ett barn är varje människa under 18 år.” I artikeln står det inte 0-18 år, utan varje människa under 18 år. Därför bör också ett barn i magen ses som en människa, och humanister/abortförespråkare accepterar att fostret är en människa, men inte att det är en person, för att den är beroende av sin mamma och har därför inte rätt att bestämma över sitt liv. Det är dock som att säga att en människa som ligger i koma inte är vid medvetandet om vad som händer i omgivningen, och därför är det okej att stänga av respiratorn?
Jag har utgått från ett katolsk perspektiv och den kristna katolska läran är emot abort, främst för att sex ingår i äktenskapet och för att “Gud formar oss i moderlivet och ser oss innan vi föds” (Jer 1:5 och Ps 139). I Sverige utgår vi visserligen inte utifrån en kristen lära vad gäller abort, men mitt starkaste argument är att jag kan säga att rättigheter inte existerar om Gud inte finns för att jag kan referera till min tro när jag talar om rättigheter, medan det blir ologiskt för en humanist/ateist att tro på rättigheter, för då blir frågan “vem bestämmer över rättigheter?”.  
Min lösning ur ett sekulariserat perspektiv är bättre upplysning till både gravida kvinnor som funderar på abort, men också till ungdomar. Man borde till exempel informera om hur kemikalierna bränner det oönskade barnet eller hur man med kirurgiska ingrepp skär kroppsdelarna. Man kan också visa klipp på där man får se en abort, lika grovt som det låter, är det förstås också i verkligheten. Det är ingen idé att vi skönmålar abort. Man kan också förändra abortlagen genom att lägga in en diskret förändring, att kvinnan ska kunna gå till en terapeut innan man vill göra en abort. Det skulle ge henne en tankeställare utifrån ett neutralt perspektiv.