Påven talade idag (lördag) till studenter:
Dear university students, your will and your abilities, combined with the power of the Holy Spirit who came to dwell within each one of you on the day of your Baptism, allow you to be not spectators, but protagonists of contemporary events.

Papa Franciskus fortsatte med att tala om för studenter att de är kallade till att konfrontrera stora utmaningar med inre styrka och modet som strömmar ur evangeliet. "The socio-cultural context in which you are placed is sometimes weighed down by mediocrity and boredom”. We must not resign ourselves to the monotony of everyday life, but cultivate big projects, to go beyond the ordinary: do not steal the enthusiasm of youth! It would be a mistake to be imprisoned by the uniform of weak thought.

Påven vädjade till studenter att inte låta sig påverkas av samtida opinion eller låga etiska standard, utan vara trogna de kristna etiska och religiösa principerna. Genom detta kommer de finna modet att gå emot strömmen. Han avslutade med: The commitment to walk in faith and to behave in a manner consistent with the Gospel accompanies you in this time of Advent, to live out authentically the feast of the Nativity of the Lord.

Hej allesammans!
Robert heter jag och är en pojke på 16 år. Älskar att bara chilla och kolla på tv-serier samt filmer men också att läsa engelska noveller. Jag spelar fiol och piano och för att hålla mig i form så håller jag på med gymnastik. Kreativiteten hos mig tar aldrig slut och jag har oftast väldigt många frågor att ställa, som i efterhand kan bli en aning irriterande. Jag är en väldigt social person som älskar att skoja och skratta och har ett stort lager av energi som håller mig positiv dagarna igenom. Studerar första året i gymnasiet med inriktningen naturvetenskap i Göteborg. Jag ser mig själv som en framgångsrik doktor om 10 år, det är något jag verkligen satsar på.

Medicin har alltid varit ett stort intresse för mig samt att ta hand om folk. Jag känner att jag gör en skillnad i samhället och med Gud vid min sida så kan jag även hjälpa de som ännu inte hittat sin väg till Gud.
Jag är en stor optimist som alltid ser det goda i människan och världen, därför är det väldigt lätt för mig att förlåta och glömma. Jag har även ett ständigt behov av att hjälpa folk vilket gör det svårt för mig att säga  ”nej”, när någon är i behov av hjälp. Mörker och skam tar över när jag inte kan eller vill hjälpa till och mina nätter blir långa och svåra då mitt hjärta blir fylls av ånger och skuld.

Jag hoppas att med hjälp av Confessiones kunna gå Guds väg mot ljuset och jag ser verkligen framemot att dela mina tankar här.

Jesaja 58:7-11 Dela ditt bröd med den hungrige, ge hemlösa stackare husrum, ser du en naken så klä honom, vänd inte dina egna ryggen! Då bryter gryningsljuset fram för dig, och dina sår skall genast läkas. Din rättfärdighet skall gå framför dig och Herrens härlighet gå sist i ditt tåg. Då skall Herren svara när du kallar, när du ropar säger han: "Här är jag." Om du gör slut på allt förtryck hos dig, hot och hån och förtal, om du räcker ditt bröd åt den hungrige och mättar den som lider nöd, då skall ljus bryta fram för dig i mörkret, din natt bli strålande dag. Herren skall alltid leda dig, han mättar dig i ödemarken och ger styrka åt benen i din kropp. Du skall bli som en vattenrik trädgård, en oas där vattnet aldrig sinar.

Texter jag har skrivit:
Julen, var är du?
Glöm inte Gud! 

Min tro har lärt mig att jag kan vända lidande till glädje. När det är svårt tänker jag ofta på Jesus på korset och hur hans lidande räddade oss från arvsynden. Det är naivt att tänka att Gud sätter oss i lidande, för det stämmer inte. Gud vill inte att vi ska lida, Han gav oss den fria viljan. Jag har många gånger trott att Gud satt mig i jobbiga situationer för att åter bli påmind om att jag själv satt mig i den svåra sitsen. Det är med vår fria vilja som vi tar beslut som kan leda till lidande, men vi ska inte glömma att beslut vi tar självklart också kan bära med glädje.

Man sätts inför prov hela tiden, man växer och blir starkare för varje dag. Man ska vara uthållig i lidanden och ett sätt att bättra på uthålligheten, som jag lärt mig av personlig erfarenhet, är genom meditation.

När jag var liten gick jag på några seminarium med min familj. Jag var för liten att förstå vad prästerna sa under de långa seminarierna, men jag kunde se på de vuxna runt mig hur deras ledsna och tyngda axlar lyftes och deras bröst fylldes med ny, frisk luft. Jag har en bok hemma på hyllan som är så sliten att pärmen är söndersliten, det är kladd i den från när jag och mina systrar var mindre och först nu när jag är äldre har jag verkligen satt mig ner och läst den. Nu förstår jag varför den är så sliten. Det är en bok om meditation skriven av pr. Tomislav Ivančić, en kroatisk katolsk präst, teolog och grundaren av hagioterapi. Hagioterapi är en terapi där man läker den andliga dimensionen. Den gamla boken som jag haft hemma heter Oce (2009), på svenska: Fader (2009). Tyvärr finns inga av böckerna jag nämner i detta inlägg på svenska.

Ivančić har skrivit många böcker, men den jag läst nyligen heter Susret sa zivim Bogom (2011), på svenska: Ett möte med en levande Gud, (2011). Det finns många meditationer, men en som rör mig personligen är kort och enkel. Boken från 2011 bygger på boken från 2009.
Ivančić (2011) säger att innan man mediterar ska man vara helt avslappnad. Så, stäng av mobiltelefonen, datorn, tv:en, allt som kan störa dig. När du är i tystnaden ska du samla dig inför Jesus och vara medveten om att när du ber att du inte pratar ut i en tomhet, Jesus sa att han ska höra våra böner och att han alltid ska vara med oss. Be Jesus att han sätter sina händer på dina sår och läker dem. Sedan kan du göra meditationen, eller hitta ett annat sätt som passar dig bäst. Jag brukar be rosenkransen, för att komma in i lugnet, sedan gör jag denna meditation.
Jag har översatt den till svenska:
Din Gud är här.
Allt du har, kommer från Honom.
Han är glad att du finns.
Du glädjer Honom.
Han är här.
Du tror på att Han är här.
Detta måste bli en vana, tron på att Han är här.
Prata med Jesus.
Säg bara: DU.
Du har ofta hört, läst, kanske även diskuterat om Honom. Han är här med dig nu.
Samma Jesus som det pratas om i Evangeliet. Honom ditt liv och himmel hänger på.
Tänk efter: Han som kan göra allt, för att Han är mästaren av allt sitter just nu bredvid dig.
När du är Hans, kan ingen göra dig illa. Tillåt dig att tro på dessa ord. Var med Jesus! ∙

Du kan avsluta meditationen med sång, eller Fader Vår och upprepa den tills du känner att den fyller ditt hjärta med glädje. Jag hoppas verkligen att denna meditation hjälper er, som den hjälpt mig. Frid vare med Er!

P.S. Skulle någon vilja ha den originella texten på kroatiska skickad till sig, lämna en kommentar med en mailadress, så skickar jag den gärna.

Tre äldre damer brukade träffas varje onsdag för att läsa Bibeln tillsammans. En torsdagseftermiddag hade det blivit dags att läsa ur Malaki i Gamla testamentet. "Han sätter sig ner likt den som smälter och renar silver", läste en a damerna högt ur Malaki 3:3. 

På vägen hem från bibelträffen dröjde denna bibelvers kvar hos en av damerna. "Varför står det att Gud är som en silversmed som sitter ner medan han arbetar med att rena oss" funderade hon. 

Hon kunde inte sluta fundera över detta, så när hon kom hem letade hon upp en silversmed i telefonkatalogen, ringde upp honom och bad att få komma på studiebesök någon dag. Silversmeden blev en aning överraskad, men sa att hon var varmt välkommen att komma förbi. 

Sagt och gjort, några dagar senare gick den lilla damen ber till silversmeden. "Säg mig, kan du berätta något om hur du arbetar med silvret?"
Det gjorde silversmeden gärna och berättade noggrant hur hela processen gick till väga. 
"Men säg mig" sa hon när han avslutade sin beskrivning "stämmer det att du sitter ned medan reningsprocessen pågår?"
"O ja!" svarade smeden. "Jag måste sitta ner med blicken stadigt fäst på smältugnen. Om processen får pågå det minsta lilla länge än nödvändigt, kommer silvret att bli skadat."
Den lilla damen blev alldeles varm i hjärtat när hon hörde smedens ord. Tänk att Gud gör detsamma med oss! Han håller blicken stadigt fäst på oss medan vi går igenom en prövning, så att vi inte prövas mer än vi klarar av. 
Hon tackade så mycket för att hon fått komma på besök och för att smeden tagit sig tid att berätta så mycket om sitt arbete för henne. 
Men precis när hon skulle lämna smedjan, ropade smeden efter henne. 
"Förresten, det var en sak jag glömde berätta. Jag vet att reningsprocessen är färdig när jag kan se min egen spegelbild i silvret."


Kristina Reftel 
Inskickat av Alice 
Catholic Vote beskriver Obama administrationens beslut att stänga USAs ambassad i Vatikanen som "an unmistakable slap in the face". 

Nedstängningen eller flytten beror enligt administrationen på att man vill öka säkerheten hos sina ambassader efter attacken i Benghazi. Detta tas dock inte emot med glädje av amerikanska katoliker och den förre ambassadören James Nicholson som sa till National Catholic Reporter att det är en "massive downgrade of U.S. - Vatican ties... The Holy See is a pivot point for international affairs and a major listening post for the United States and... it's an insult to American Catholics and to the Vatican."


Hey- Roligt att ha dig läsandes, Välkommen! Här har ni Confessiones smygande skribent YoLo, jag! Jobbar på förskolan och har där som mål att också ge barnen (såsom min bikt fader la fram det) en kärleksfull och omsorgsfull vistelse att växa i. En vacker dag ska jag bli en cool förskolslärare och en ännu coolare ungdomsledare, med unika metoder som förverkligar alla mina idéer och planer. Å när det blir notoriskt underbart, kommer jag att ha min alldeles egna fantastiska förskola som inspirerar alla möjliga till att efterlikna. Mitt främsta hopp, trots allt, är att upptäcka Gud med varje andetag, och att leva de drömmar som för mig närmare honom. I slutet av dan vill jag helt enkelt ge, sprida och Älska . Några personliga drag inkluderar en ganska konstant behov att möta Nära och Kära, ett tycke för resande å en petighet för G o d mat♥ ~Love YoLo
Att leva som sambo innan man gifter sig är för många självklart. Att testa på hur det är att leva med den andra människan. Att verkligen se om man passar ihop. Det är som ett slags garanti för att äktenskapet ska hålla, en slags prövotid för att undanröja eventuella problem. Så varför säger egentligen kyrkan att man inte får leva sambo?  Det känns nästan som en skenhelig begränsning, ett ”bara för att”. Men är det verkligen så?

Kyrkans ståndpunkt är ju som sagt emot samboskap, när samboskapet innebär att du har en sexuell relation. Du ska vänta tills du gifter dig för den sexuella relationen hör hemma i äktenskapet. Men varför kan man inte förbereda sig för det, så att du har en ”perfekt” sexuell relation när du har gift dig? Men, och nu kommer haken, det är ju faktiskt så, att när du lever som sambo är det möjligt att när som helst avbryta relationen. Det är liksom det som är meningen. ”Om det inte funkar kan man dra”. Det är som sagt ”en slags prövotid”. Vad händer om man stöter på problem? Detta är inte direkt ett betryggande utgångsläge att börja sin sexuella relation i. Och det är precis det här som är grunden till varför kyrkan är emot det (så som jag har förstått det).

Känn efter djupt inom er. Försök hitta den längtan jag ska försöka beskriva. Jag vill skriva om den totala kärleken, den där som alla vill ha. Den som alla längtar efter och som är ”nog”, som räcker. Inte bara ett sätt att klara tillvaron, som att skaffa en pojk/flickvän bara för att klara vintermörkret. Just detta att kunna ge sig själv totalt, att kunna vara någons, är inte en självklarhet i början om du lever som sambo. Istället är man bara villkorligt accepterad. Sex blir ett test. ”Duger du åt mig?” Och vågar man verkligen visa sig själv som man är om man vet att man kan bli övergiven om man inte duger? Och därmed går hela sexualitetens kärna, det som Gud ville att sex skulle vara, förlorad. Att man och kvinna älskar varandra så mycket att dom förenas och blir ett. Dem älskar inte bara varandras kroppar utan även varandra som personer. Och deras kärlek bär frukt, som all riktig kärlek. Guds kärleks frukt är världen, oss. Vår sexualitet är en slags bild av kärleken som den är. Hur den är i sitt väsen. Gud ville att det skulle vara så när han skapade oss till man och kvinna.

Se det som en investering, att skippa samboskapet. Man investerar i den andra personen och ett helt liv tillsammans. När du inför Gud och människor, det mest allvarliga löfte man kan ge, lovar att aldrig skiljas från denna andra människa är hon din, och du är hennes. Och relationen börjar som den är menad att börja.

Men såklart kanske det låter lite optimistiskt att säga att bara för att man gifter sig är allt helt perfekt. Man måste fortfarande jobba med varandra, vi är drabbade av syndens konsekvenser, av våra och andras snedsteg och uppror. Vi är inte fullkomliga människor. Men relationen kan ha en utgångspunkt så som den är menad att vara. Här kommer en text om det ibland jobbiga arbetet i äktenskapet. Ur boken ”Till man och kvinna skapade Han dem”:

”Alla par, även i de bästa äktenskap, går igenom kriser och konflikter. För att en förälskelse skall mogna till äkta kärlek måste båda vakna upp ur en dröm och börja älska med en realistisk kärlek. Kanske är det näst intill omöjligt att på ett friskt sätt lösa alla de problem som uppstår i ett äktenskap utan tryggheten att veta att detta svåra och ibland plågsamma arbete inte behöver bli slutet på relationen. Barn kan inte mogna psykiskt i en otrygg atmosför där de jagas av hotet att överges. Samma sak gäller för en kärleksrelation. Hur skall man få mod att konfrontera plågsamma fel och brister hos den andre om han eller hon riskerar att gå när jag gör så? Frestelsen kan bli stor att sopa svårigheter under mattan istället för att ta upp dem, att offra äktheten och sanningen i relationen till priset av ”trygghet””
Hur kan djävulen få tag på dig på snabbast sätt? Jo väldigt enkelt, genom synden!
När han frestar dig får han synden att låta som en belöning som du vill ha och förtjänar. Men direkt efter du har begått synden knäcker djävulen din själ, precis som dina ben skulle knäckas om du skulle bli påkörd av en bil som färdas i 100km/h.
Förneka därför aldrig dina synder! Se till din Herres vackra fötter och be om förlåtelse så många gånger att din mun torkas ut på saliv! Din skapare kommer att förlåta dig och den Helige Anden kommer hjälpa dig. Förneka inte dina synder!
Hur kan en blind man någonsin se ljuset om han förnekar den? Hur kan en döv kvinna höra om hon förnekar ljudets existens? Hur kan en människa få förlåtelse för sina synder om han/hon förnekar dem?

Förlåtelse finns att hämta från den mest vackra och underbara platsen, Jesu Kristi hjärta! Att synda är inte det värsta du kan göra, däremot att förneka dina synder är! Det är då du accepterar att djävulen döljer dina synder med sin mörka och äckliga dimma, så att du fortsätter att leva i synd och förnekar dig en chans att hitta frälsning. 

Du och jag är syndare, vi är fyllda av synd men bli inte rädd för lika snabbt som djävulen knäcker dig, är vår Herre 1000 gånger snabbare på att förlåta dig om du skulle be honom från djupet av ditt hjärta! Djävulens starkaste vapen mot dig är inte att skrämma dig, utan att övertyga dig om att det inte finns någon förlåtelse att hämta. Han får dig att känna dig så äcklig och smutsig att Gud aldrig skulle acceptera dig. Kvinnan som har begått abort tänker "Hur ska Gud förlåta mig när jag har tagit mitt eget barns liv" och hennes man "Hur kan jag hitta Guds förlåtelse, när jag inte försökte hindra min fru från att begå mord?" Men du är värdig Guds förlåtelse oberoende av skalan på din synd. Min vän med den Helige Andens kraft kan du se satan rakt i hans smutsiga och äckliga ansikte och spotta på den och säga "MIN HERRE OCH KONUNG ÄR JESUS KRISTUS! Han som dog för mig, hans förlåtelse sträcker sig till alla de själar som du har fångat här på jorden!

"Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom." Joh 3: 16-17
Kära vän placera sikten mot bikten och rör dig mot den med säkra steg och be din Herre om ursäkt så att det inte bara är ditt hjärta som skriker efter förlåtelse medan dina läppar inte rör sig en millimeter. Du är ansvarig för din räddning. Den absolut bästa livsförsäkring och räddning finns att hämta i bikten.
Må vår Herre Jesus Kristus förlåta dig dina synder och den Helige Anden med vår vackra drottning vägleda dig till himmelrikets portar <3

Häromdagen medan jag lunchade med en vän hamnade vi i en diskussion kring Teodicé problemet. Min vän har fått uppleva mycket lidande de senaste två åren och kämpar med sin tro. Han ställer frågan varför? Om Gud är god varför all smärta? Om Gud är allsmäktig varför låter Han allt det onda ske? Ju mer han reflekterar över sitt liv desto längre bort kommer han från Gud, därför har han valt att sluta tänka och ifrågasätta då han börjar dras till agnosticismen.
Men det är viktigt att fortsätta ställa frågor, för söker man så skall man finna (Matt 7:7). Är det sanningen man är ute efter, så kommer den att i slutändan leda till Honom (Joh 14:6).  

Om Gud är god varför tillåter han det onda?
Det finns en berättelse om helige Augustinus, att han en dag promenerade längst en strand och försökte förstå Guds mysterier, försökte greppa Honom. Medan han funderade såg han en liten pojke gräva ett hål i sanden. Pojken tittade upp mot Augustinus och sade ”Kan hela havet få plats i det här lilla hålet?” Augustinus började skratta och svarade att det är klart att hela havet inte kan få plats där. Pojken sade då ”Varför förväntar du dig att du ska kunna förstå Gud?”.

Även om smärtan ibland för oss är oförståelig, inser vi som kristna att vi inte är värdiga eller har kapaciteten att fullständigt begripa Gud. Utifrån Bibeln får vi veta att det inte är Guds vilja att människan ska lida men att Han tillåter det. Lidandet är en konkret konsekvens av den fria viljan, som finns så att vi kan vara kapabla till att utföra godhet, till att älska. Inget lidande går dock till spillo - Katekesen (324) skriver ”Tron ger oss säkerhet om att Gud aldrig skulle tillåta det onda om han inte lät det goda komma ur själva det onda, på vägar som vi först i evigheten skall få kännedom om” .

”Om Gud är allsmäktig (omnipotent) varför kan Han inte få oss att älska Honom utan den fria viljan och därmed utplåna lidandet?”
C. S Lewis gav i sin bok ”The Problem of Pain” ett rätt bra svar på denna fråga:
“If you choose to say, 'God can give a creature free will and at the same time withhold free will from it,' you have not succeeded in saying anything about God: meaningless combinations of words do not suddenly acquire meaning simply because we prifex to them the two other words, 'God can.'

It remains true that all things are possible with God: the intrinsic impossibilities are not things but nonentities. It is no more possible for God than for the weakest of His creatures to carry out both of two mutually exclusive alternatives; not because His power meets an obstacle, but because nonsense remains nonsense even when we talk it about God.” 
Det är som att ställa frågan: Kan Gud både existera och inte existera (han är ju allsmäktig)? Tar man bort möjligheten för oss att själva välja kärleken, så kan vi aldrig älska.

Lidandet ställer dig mot väggen!
“God whispers to us in our pleasures, speaks in our conscience, but shouts in our pains: it is His megaphone to rouse a deaf world...” C.S Lewis
 Lidande påminner oss att vi är dödliga (memento mori) och ställer oss frågan ”Vad är meningen med ditt liv?”
Det är exempelvis meningslöst att leva med en smärtsam sjukdom om Gud inte finns, det är meningslöst att kämpa för sina egna eller andras rättigheter om Gud inte finns. Allt är meningslöst utan Gud. Varför ska du ens gå upp på morgonen? Din existens eller icke existens spelar ingen roll utan Honom!  Därför är det som ateist eller agnostiker väldigt svårt att leva med lidande, vilket förklarar varför anhängare till den nya ateismen eller ”humanisterna” som de väljer att kalla sig i Sverige eftersträvar en legalisering av dödshjälp och friare aborter m.m.
Som kristen omfamnar man däremot smärtan, för det är först då som vi på riktigt får möjligheten att välja Honom. Lidande leder oss närmare Gud. Om du aldrig får utstå smärta har du egentligen aldrig gjort ett riktigt val till att tillhöra Honom. Sann kärlek är inte att följa Hans vilja när allt går bra i ens liv, utan att fortsätta välja Honom när man befinner sig i djupet av sitt lidande. 
”Den som inte tar sitt kors och följer efter mig är inte värd att tillhöra mig” Matt 10:38

Lästips om lidande:

Om lidande på Youtube: 


Oh Herre du varit mig så nådig... dagar och nätter begrundar jag dina mysterier. Men dem är för stora för mig att förstå. Du såg mig i mitt elände, du såg min själs död. Jag levde helvetet på jorden, slav under synden. Men du kunde inte sluta titta på min fattiga själ. Din kärlek kunde inte gå förbi mig utan att rycka upp mig ur fördärvets grop. Tårarna var dagligt föda. Dag och natt omringade mörkret mig... oh så länge plågade de onda mig i synderna. Jag var död men ändå levande. 

Aldrig mer vill jag vara i det helvetet. Sannerligen kunde du inte se min själ gå under och i din nåd renade därför mig i bikten. Du såg mitt elände och renade mig med ditt blod. Jag blev ett med dig. Gud så stor du är trofast. Det finns inget liv utanför dig!

Även om en själ ser hela världen, kommer den bara hamna i fördärvet, då det är bara du som kan mätta de hungriga, de fattiga i anden och ge den sanna friden! Oh vad jag erfarit dina nådegåvor Herre. Dagar och nätter prisar jag dig med denna arma svaga själ, som du såg i min fattigdom. Nu kan jag inte få nog av din Kärlek. Jesus ibland känns det som du kommer få mitt hjärta att spricka av kärlek, sådana extas och glädje tårar... Tack Herre för du såg mig svaga syndare och räddade mig! 
En avlat är något personligt som erhålls genom man utför vissa botgörings handlingar eller ber böner med intentionen att få Guds nåd. Genom nåden kortar man ner sin egen eller någon annans tid i skärselden. För att kunna få avlat finns det ett par kriterier som måste uppfyllas, dvs att man utför de föreskrivna andliga övningarna och sedan uppfyller de sedvanliga villkoren. Det man behöver göra förutom att vilja få avlat är att gå till bikt, ta emot kommunionen, be för påvens böneämnen och ta avstånd ifrån alla synder, även de allra minsta (man kan ju alltid försöka).
Exempel på de andliga övningarna som ger avlat är att be rosenkransen, göra en pilgrimsfärd och be vissa specifika böner. Det är även viktigt att offra, känna smärta som när man ber på knä och skänka pengar till dem fattiga. Avlatsbön "Låt oss be enligt den helige faderns intentioner för kyrkans väl och för åtnjutandet av avlaten." Exempel på andra böner är: Den apostoliska trosbekännelsen, Fader vår, Ära vare fadern, en Maria devotion (t.ex. Var hälsad Maria eller någon av Fatimabönerna).
Man bör också besöka en kyrkogård och be för att de avlidnas själar ska få vila i frid. På min senaste pilgrimsresa som var en resa i den obefläckade Marias fotspår lärde jag mig jättemycket och började förstå vad detta med avlat innebär. Jag tycker att det är något katoliker bör ta del av och lära sig mer om, eftersom det inte bara ger oss en väg att komma närmare vår Jungfru, utan framförallt hjälper oss att komma närmare Gud.
Hej alla ni som läser vår blogg!

Jag skulle vilja presentera mig själv innan jag skriver ihop några fler inlägg. I början tyckte jag att det inte behövdes, att orden kunde stå för sig själv. Men jag har mer och mer börjat tro att gemenskap, att inte alltid vara ensam när det gäller tron, kan hjälpa oss mycket. Vi lär av varandra och vi växer tillsammans.

”Jag skulle ha kunnat skapa människor så att var och en av dem hade allt, men jag föredrog att ge olika gåvor till olika människor, så att alla behöver varandra”. - Gud till Katarina av Siena

Jag vill därför ge mig själv ett ansikte, sätta mig i ett sammanhang. Inte bara vara en anonym skribent, utan lite mer som jag är, en människa av kött och blod. Därför ska jag nu berätta lite kort om min historia.

Jag heter Simon och är från Malmö. Är 21 år gammal och pendlar till lund för att plugga till civilingenjör inom medicin och teknik. Har gått i kristen friskola och är uppvuxen i en katolsk familj men har först på senare år börjat förstå tron på allvar och börjat försöka leva den. Det är den som driver mig till att skriva här. Min väg ”tillbaka” till den katolska kyrkan gick genom Christopher West och hans föredrag om kroppens teologi. Därför skulle jag verkligen vilja att alla läser om det här med kroppens teologi. Jag vill det för att ni ska få en chans att finna sanningen om era liv, och det som ”funkade” för mig kanske ”funkar” för er. Om ni tycker det låter spännande tycker jag ni ska läsa boken ”Till man och kvinna skapade Han dem” av syster Sofie.

Jag heter Gustav Ahlman och är sedan hösten 2014 seminarist på S:t Sigfrids prästseminarium i Uppsala. Jag är uppvuxen i Södertälje och har varit aktiv i Svenska kyrkan, innan jag på pingstafton 2006 togs upp i den Katolska Kyrkans fulla gemenskap. Sedan dess har jag hunnit med att avlägga mastersexamen i industriell ekonomi med japansk inriktning vid Linköpings Universitet, samt arbeta tre år som certifieringsingenjör på Scania. Under mina första år som katolik skrev jag regelbundet i SUK:s medlemstidning Sucken, och under den kateketiska kongressen i september 2013 fick jag höra talas om Confessiones och blev tillfrågad att börja skriva här. 

Jag tror mycket på möjligheten att evangelisera genom liturgins skönhet, precis som påven Franciskus skriver i sin apostoliska uppmaning Evangelii Gaudium: "Kyrkan evangeliserar och blir själv evangeliserad genom liturgins skönhet, som både är ett firande av uppdraget att evangelisera och källan till hennes förnyade själutgivelse." (nr 24). Inte minst tror jag att kyrkomusiken, i synnerhet den gregorianska sången, har en oerhörd potential att hjälpa människar att öppna sina hjärtan för Kristus och lyfta själen till Herren, och jag försöker således så gott jag kan bidra till att detta ska bli möjligt. 

Pax vobiscum.



Mina texter:
Hej alla! Oj, vad ska man säga? Miranda heter jag och jag är 16 år gammal. Jag bor i Göteborg och går första året på naturlinjen på LM Engströms gymnasium. Förskolan till och med nian gick jag på Katolska skolan.

På fritiden så umgås jag med min stora familj (sju syskon plus fem syskonbarn) och vänner, tycker väldigt mycket om att lyssna på musik, läsa, titta på film. Jag tränar även kampsport, Jiujitsu för den som är intresserad.

Jag är född katolik, dock är mina föräldrar konvertiter. Men sedan de två tillsammans konverterade i ganska ung ålder så har min familj varit aktiv i katolska kyrkan. Jag är även med i den Neokatekumenala vandringen, som jag kan skriva mer om när tillfälle ges. 
På den här bloggen kommer jag skriva om bland annat pilgrimsresor och andra ungdomsevenemang i kyrkan. Jag kommer även skriva om ämnen som är aktuella eller intresserar mig på något sätt.


Jag är långt ifrån att vara ensam när det kommer till att möta nedvärderande uttalanden om katoliker eller katolska kyrkan i skolan. Här kommer det senaste absurda påstående som min lärare hävdade inför hela min klass:
"Tyvärr motsätter sig katolska kyrkan att man ska kunna gå från att vara låginkomsttagande länder till medelinkomsttagande länder..." -.-

Jag ska inte svara på lärarens knäppa uttalande utan gör mig istället ett försök att förstå varför den antikatolska hållningen finns i våra svenska skolor:

Sverige slaktade katoliker mellan åren 1500- 1781, då kungen ville krossa den katolska kyrkan i Sverige för att komma åt dess resurser och ta större makt över befolkningen. Han utsåg sig själv till allas "andliga ledare" Inte nog med det fanns det en period så kallad "antikatolicismen" mellan åren 1599-1781. Fram till slutet av 1950-talet (inte 1850 utan 1950) så var det förbjudet enligt lag för katoliker att jobba inom skolväsendet och inom sjukvården. Enligt Yvonne Werner är antikatolicismen lika gammal som protestantismen. De olika protestantiska kyrkorna använde sig av antikatolsk propaganda under flera hundra år i Sverige. Det är därför inte konstigt att vi i Sverige har en negativ bild av katoliker... det är djupt rotat i vår historia.

Men hur kommer det sig att vi läser om den racistiska diskrimineringen som skedde i USA på 50 och 60 talet, om aparthead i sydafrika och den dåliga behandlingen av aborginer i Australien, men inte en enda kotte får höra något om Sveriges egen mörka historia? 

I den svenska skolan uppmuntrar man elever till att kunna ha flera perspektiv på saker och ting, men skulle en katolsk elev skriva om de blodiga antikatolska övergreppen som begicks i Sverige, så sätter läraren rentav ett F eller Icke-godkänt som betyg.
Det roliga är att en av dem länderna som lyckats gå över från att vara ett låginkomsttagande land till ett medelinkomstagande land är Brasilien. Minns jag inte fel, så har Brasilien och är Brasilien det land med flest katolska anhängare, och ändå har de lyckats med att följa med i utvecklingen... så att liksom göra sådana idiotiska uttalanden om att "katolska kyrkan hindrar länder från utveckling" är crap!

Så varför hatar min lärare katolska kyrkan?
För att hon förmodligen fick lära sig att göra det av sin lärare!
Ett svensk talspråk är att "man inte kan dra alla över en kam" men det verkar inte gälla när det kommer till katoliker. Idag uppstod en incident i klassrummet som sporrade till det här inlägget.
Min lärare drog Påven Benedikts uttalande om kondomer helt ur sin kontext och sammanfattade det inför hela klassen med att katoliker tror att kondomer sprider AIDS då "Påven har sagt det". Ni anar inte hur mycket ilskan kokade i min kropp, men jag bet mig i läppen för att inte läraren skulle tycka att jag är uppkäftig. Det var verkligen svårt att hålla tyst, men jag klarade mig igenom det.
Men här behöver jag inte vara tyst! Ska man prata om katolska kyrkan måste man även förstå vad kyrkan står för! Varför är den Katolska kyrkan emot preventivmedel? Det korta svaret är för att bevara kärleken!
Det man inom kyrkan förutspådde när man runt 60-70:talet gick ut med att katoliker inte ska använda preventivmedel är att preventivmedel kommer att leda till att:
1. Antalet skilsmässor skulle öka
2. Antalet utomäktenskapliga förhållanden skulle öka
3. Antalet aborter skulle öka
Idag har skiljer sig 2/3 av alla som gifter sig i Sverige, abort används som preventivmedel och att ha sex innan man äktenskapet har blivit normen. Kyrkan förespråkar istället kyskhet då det är endast en kysk kvinna och en kysk man som är kapabla till äkta kärlek (enligt Johannes Paulus II). För med hjälp av kyskhet kan man testa om ens kärlek är sann- ex Hur mycket älskar din kille/tjej dig egentligen? Älskar han dig så mycket att han/hon kan vänta på dig till ni gifter er? Eller är han/hon tillsammans med dig för sin egen njutning skull? Utnyttjar ni varandra kroppsligen? 
För kärleken utnyttjar inte, den frågar inte vad kan jag få utan vad kan jag ge, kärleken leder en närmare Gud.
En annan grej som kyrkan säger är att när man gifter sig ska man kunna ge sig själv till den andra helt och hållet, utan förbehåll, utan oroligheter. Han äger dig och du äger honom, ni tillhör inte längre er själva, och sex är det som fullbordar äktenskapet, det är det som gör er i er relation till en make och en hustru. Så om du har legat runt med andra killar så har du tagit något som endast tillhör din man. Du har berövat honom den enda gåvan som du egentligen hade kunnat ge honom, som ingen annan egentligen skulle/borde ha fått. Detsamma gäller honom. 
Anledningen till att Påven står på sig är för att äktenskapet ska skyddas och bevaras omtänksamt. Och ja kondomer ökar spridningen av HIV - då de inger en falsk "trygghet" om att man kan göra vad som helst utan att bli smittat - vilket i sin tur leder till mer riskabla sexuella förhållanden. Ni kan läsa mer om det här. Medan det enda smittan kyskhet kan sprida är kärlek och trohet!
Tyvärr är det inte många katoliker som har förstått kyrkans budskap om kyskhet. Många verkar ha svårt för att förstå att vi egentligen inte tillhör oss själva, vi sätter vår vilja framför Hans vilja... vi säger att kyrkan har rätt i allt förutom i den här frågan. Men genom att säga så begår vi högmod, den största synden av dem alla. För om kyrkan som Gud själv grundade kan ha fel på den här trospunkten så kan den ha fel på andra punkter... vi slutar lyssna på den och bestämmer själva vad som är rätt och fel, vi plockar som på ett smörgåsbord. I slutändan innebär det att vi tror mer på oss själva än på Gud. Vi följer vår vilja inte Hans. För det Han säger är att du är så vacker, så älskad och underbar att du förtjänar en man/kvinna som kan vänta på dig, någon som inte leder dig fel utan som gör dig till en heligare kvinna/man.... inte en person som leder dig till synd, som för dig bort från Han som har skapat dig eller som använder dig för att tillfredsställa sig själv.
Så hur kommer kondomer in i det hela? Jo, för när du är gift så tillhör du ju din man och han tillhör dig, er kärlek är så stor att det leder till liv, ni ska kunna ge er själva helt och hållet till varandra, ni ska inte behöva vara rädda för saker som könssjukdomar eller behandla graviditet som det värsta en kvinna kan drabbas av - som man brukar göra när man har sex utanför äktenskapet... Man känner sig illa tvungen att använda kondomer för att inte få en dödlig sjukdom. Att risken för könssjukdomar finns tyder bara på hur sjukt och fel det är- tänk att något så naturligt har blivit förvrängd och förvandlats till en livsfara. Något som är till för att skapa liv tar istället ditt liv!

Låt oss tacka och ta emot och sedan dela med oss! 

Min Herre ju mer Du ger oss desto mer vill vi ha. Vi har fått in det i våra huvuden att ju mer vi har desto mer välsignade är vi. Vi mäter Guds kärlek med hur mycket pengar vi har, hur glada vi är, hur långt vi har kommit i vår karriär, antalet saker vi äger eller hur stor familj vi har. Missförstå mig inte, allt det där är definitivt en underbar välsignelse som vi har fått av vår Herre genom vår bön till Honom eller våra förböner till vår härliga moder och himlens helgon (som ber för oss). Många människor får ändå mycket utan någon personlig bön. Jesus sade:
"Därför säger jag er: bekymra er inte för mat och dryck att leva av eller för kläder att sätta på kroppen. Är inte livet mer än födan och kroppen mer än kläderna? Se på himlens fåglar, de sår inte, skördar inte och samlar inte i lador, men er himmelske fader föder dem. Är inte ni värda mycket mer än de? – Matt 6: 25-26 
Samtidigt får man inte glömma Matt 6:19–21
Samla inte skatter här på jorden, där mal och mask förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl Samla skatter i himlen, där varken mal eller mask förstör och inga tjuvar bryter sig in och stjäl. Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.
Om vi mäter Guds kärlek bara genom det materiella hur blir det då för de som lever i gatorna på Calcutta, för de som lever mellan sönderbombade hus i Bagdad eller de som gömmer sig i grottor och källare i Afghanistan för att fira mässa. Är då dessa människor inte välsignade av Gud? Har de blivit bortglömda av deras Skapare? Absolut Inte, dessa människor är minst lika välsignade om inte mer!

Vår Herre låter hinder, stora som små uppstå på din väg för att låta dig stärkas i tron, så att du alltid ska tänka på Honom och tacka Honom för det minsta du har. Det är genom hindren i ditt liv som du utvecklar din tro som mest, det är då du blir tvingat till att ta ett steg tillbaka och börja fundera på Gud. Vissa börjar klaga och klaga på Honom, andra ber Honom om förtydligande (”Jag som har varit så bra varför händer detta mig”), vissa blir helt förbannade och börjar misstro Gud och ifrågasätta Honom (”Om Gud finns varför händer..”) och några gör det värsta, de packar sin tro och slänger den i papperskorgen. Men så finns det som gläds och tackar Gud!

Vårt liv kommer vara fylld av hinder och uppförsbackar! Vår Herre Jesus Kristus testades av djävulen, han hånades och korsfästes. Varför ska vi tro att vi som bär vår kors och går i hans fotspår kommer ha det enklare i livet?
Saliga är ni när man för Människosonens skull hatar er och stöter bort er och smädar er och gör ert namn avskytt. Gläd er på den dagen och dansa av fröjd, ty er lön blir stor i himlen. På samma sätt gjorde ju deras fäder med profeterna. Luk 6: 22-23
 Din största glädje och välsignelse kommer du att hitta på toppen av ditt hinder!


Det finns många präster som har det svårt. De kanske lever ett otroligt ensamt liv i en liten församling ute i någon mindre ort utan andra präster. Kanske beror det på att vänner och familj bor hemma i Polen och kontaktnätet helt enkelt saknas. Kanske lider de utav att de lider av en personlig kris och helt enkelt ifrågasätter sin egen prästkallelse. Oavsett problemet så finns de i många skiftande former och det finns många präster som lider i det tysta. Jag har till och med hört talas om präster, i andra stift, som helt enkelt har lidit så till den grad, att de har valt att avsluta sitt liv genom självmord. Det är en tragedi helt klart.

Påvens allmänna böneintention för novembermånad är för präster som lider och har det svårt.  Att ens påven uppmärksammar detta på detta sätt kan bara betyda en enda sak; det är många präster som lider och har det svårt för tillfället.

Alla människor har en fiende: djävulen, som försöker ta bort det hopp som vi har. Jag tror att detta är extra sant gällande våra präster.

Jesus citerar vid den sista måltiden profeten Sakarja och sade:

Jag skall dräpa herden, och fåren i hjorden skall skingras.”
[Matt 26:31]

En av djävulens strategier för att få oss på fall är att attackera våra herdar; våra präster och biskopar. Låt oss därför alltid vara nära våra präster med våra böner och tillgivenhet så att de kan fortsätta vara herdar i enlighet med Guds Hjärta. Det Hjärta som Jesus visade oss. Hans heliga Hjärta är starkt och fullt av kärlek. 

Må vi be, i enlighet med påvens intentioner, för alla präster men speciellt för de präster som har det svårt att de finner Herrens Hjärta och där finner ro, stöd och bekräftelse. Låt oss be i enlighet med påvens intentioner för denna månad att präster som har det svårt får stöd och hjälp i sitt lidande så att de kommer över sina tvivel och blir styrkta i sin trohet. Amen.

Varför är vi katolska ungdomar så blinda för något som gör oss gott?
Jag tror att om man är i kontakt med Guds kärlek och lever i den är man tillfreds med det lilla man har och det är det jag vet är Guds kärlek. Du behöver inte den senaste telefonen, jackan eller klockan. Du klarar dig utan det, du är glad utan alla de materiella prylarna för att du är älskad av Gud precis som du är. Det svåraste med detta är att komma till insikt om att man är ett älskat barn av Gud, oavsett vad du har på dig eller vilken bil du kör. Töm inte ditt konto varje månad när du får ditt CSN eller din lön, tänk efter när du köper något som samhället säger att du ska köpa. Fråga dig själv; behöver jag VERKLIGEN detta? Av egen erfarenhet har jag lärt mig att svaret på den frågan är nej.
I somras fick jag en sms-avisering om att min nya iPhone hade kommit och när jag cyklade till posten tänkte jag att jag skulle bli jätteglad när jag väl hade den svarta telefonen i handen, men icke. Om något kändes det tomt, de ger ingen glädje dessa prylar som alla går runt med. Om något känner jag mig som en tönt som springer runt efter andra och kollar vilken iPhone de har, 4:an eller 5:an.. Vad spelar det för roll egentligen? Vad jag vill säga är att många letar efter lycka i prylar. Jag är själv en person som i situationer tror att lycka finns att hitta i prylar eller kläder, men nej och återigen nej. Vänd inte bara dig själv, utan även ditt hjärta mot Gud så kommer du finna evig lycka
PS. En genväg till det kan vara genom att be rosenkransen..
Är det någonting som jag tycker är störande så är det människan. Ja, du läste rätt, människan är störande! Jag förbryllas ibland över hur ignoranta vissa personer kan vara... De anklagar våra präster för att vara pedofiler, anklagar oss för att vara hjärntvättade och kyrkan för att vara en maktgalen instans som vill styra världen. 

Vi anses vara hjärntvättade för att vi väljer att följa Guds bud. Samtidigt bortser man från det faktum att hela världen, oavsett nation är uppbyggd på lagar, regler och plikter. Att säga till en person som starkt tror och lever efter sin katolska tro att "du är hjärntvättad" är som att anklaga en laglydig svensk för att vara "hjärntvättad", bara för att den personen väljer att exempelvis inte köra mot rött! Ingen anklagar Sveriges Riksdag för att inge oss med propaganda (eller väldigt få gör det), trots att större delen av vårt beteende som svenska medborgare påverkas av vad vi i lagens mening får och inte får göra. 

Visst följer jag den svenska lagen (vare sig jag vill eller inte - för det är inget som jag kan välja bort utan att få utstå påtagliga konsekvenser), men jag tror också på något större än just ett litet enskilt lands rättsväsende - jag tror på Guds lagar! Så om jag är hjärntvättad för att jag väljer att följa de plikter som är ålagda mitt hjärta är du minst lika hjärntvättad för att du tvingas följa Sveriges lagar. Summa summarum så agerar du också efter pliktetiska normer... 



"Den människa som beslutar sig att kämpa gentemot sitt kött och att överkomma det genom egna ansträngningar kämpar förgäves. Sanningen är att den att så länge inte Herren stjälper omkull köttets hus och bygger ett själens hus, så kommer den människa som vill övervinna det iakttagit det och fastat för ingenting. Frambär till Herren din naturs svaghet. Medge din oförmåga och, utan att du vet det, kommer du vinna kyskhetens gåva för dig själv." 

 Om inte detta är självhjälpsknep så vet jag inte vad det är. Steg ett: erkänn din maktlöshet över ditt beroende. Om det är alkohol så kommer jag inte lyckas klara av bemästra mitt alkoholberoende utav egen kraft. Samma gäller för lust, ett beroende till passioner.

Citat ursprungligen från fr. David Abernethy CO.

Detta är en fortsättning på följande inlägg.

Oftast när man tänker på ett helgon tänker man sig att de var tysta och fromma. Historien är dock full av mängder av fantastiska och egendomliga människor som kom att bli kanoniserade. Jag tänkte att det kunde vara kul att räkna upp ett gäng med riktigt tuffa helgon som inte bara levde riktigt heliga liv utan också kunde slå tillbaka om man häcklade de för mycket. Här är ett gäng helgon man inte vill möta i en mörk gränd.


Sankt Göran (300-talet)
St Göran var en romersk soldat, präst samt martyr. Han anses som en av de främsta militära helgonen i Kyrkan och är en av de mest vördade helgonen i hela västvärlden. 

Redan som ung grabb ville Göran bli soldat. Han anslöt sig till Diocletianus armé och blev snabbt en av de främst soldaterna i denna armén. Inte långt efter detta så beslutade Diocletianus att alla soldater som var kristna var tvungna att ge upp sin tro och svära sig till de hedniska gudarna. Göran vägrade (ja, du kan säkert se vart detta tar vägen). Diocletianus försökte övertyga Göran att konvertera då han inte ville förlora sin bästa soldat men Görans vägran fortsatte.

När Diocletianus insåg det meningslösa i att fortsätta tjata såg han ingen annan utväg än att behöva avrätta Göran. Före sin avrättning gav Göran hela sin förmögenhet till de fattiga. Efter att blivit utsatt för mängder av tortyr, och bland annat fått stora öppna köttsår i ett slags "svärdshjul" och blivit återuppväckt till liv igen hela tre gånger (ja, han är badass!), så blev han halshuggen utanför Nikomedias stadsmurar den 23 april, år 303. 

Mest badass är han kanske för att han dödade en drake eller ja, så säger iallafall legenden. Denna legend säger att en drake plågade en hel stad vid namn "Silene" (troligtvis åsyftas lite beroende på källa staden Cyrene i Libyen eller staden Lydda eller Lod i Israel). Om och om igen måste invånarna iallafall förflytta draken från sitt näste för att komma åt och hämta vatten. För att göra detta så offrar invånarna ett får vilket fortgår tills fåren tar slut. Då offrar invånarna jungfrur istället. Denna väljs ut genom att dra lott. En dag faller lotten på stadens prinsessa. Stadens kung ber för sin dotters liv men förgäves. Hon offras till draken men utav en lycklig slump så kommer då sankt Göran till hennes undsättning som råkat vandra förbi. Han skyddar sig genom att göra ett korstecken, slaktar draken och räddar prinsessan. De tacksamma byborna blir så imponerade att de överger sin gamla antika hedendom och konverterar till kristendomen.


St Ignatius av Loyola (1491 - 1556)
Ignatius var en spansk riddare från en baskisk adelsfamilj, eremit, präst från 1537 och teolog, som grundade Jesu sällskap (jesuiterna). Ignatius var en helt fantastisk riddare som slogs i många strider utan att bli det minsta skadad tills en ödesdiger dag. Den 20 maj 1521 skadade en kanonkula hans ena ben och bröt det andra. Oberörd av detta, reste han sig och tog sig tillbaka till slottet. Han behövdes opereras vilket gjordes utan bedövning. En behandling som de nog de flesta människor idag skulle rygga undan för. En bit ben i ett ben behöves kapas av och operationen var en katastrof. Trots att han fick ett ben kortare än det andra (läkaren gav han vikter för att dra ut det igen) så överlevde han och grundade en av världens mest kända religiösa ordnar (inspirerad av de helgonbiografier han läste då han återhämtade sig från kanonkulan.



Den helige Gertrud fick vid ett tillfälle en uppenbarelse där Jesus lovade att befria 1000 stycken själar ur skärselden varje gång man bad denna bön med uppriktighet i hjärtat.


"Evige Fader jag frambär åt dig din gudomlige Sons dyrbaraste blod, i förening med alla mässor som firas över hela jorden idag, för alla heliga själar i skärselden, för syndare överallt, för syndare i den universella Kyrkan, för syndare i mitt eget hem och i min egen familj."

Låt oss se till att tömma skärselden på själar! 


Här kommer ett gäng appar till som vi kan rekommendera. Se gärna vårt förra inlägg om appar för fler tips om du missat detta!



Laudate är en fantastisk app som bara är en enda stor sammanställning av allt man behöver i böner, mässtexter, dagens läsning och allt. Har du glömt din rosenkrans? Du kan vara lugn då det finns en digital rosenkrans att be. Behöver du en biktspegel? Inga problem! Ett måste helt enkelt.






Missio är en app som uppdaterar en med mängder av olika välkända katolska nyhetsmedier. Med denna app är det enklare än någonsin att hålla sig uppdaterad kring påvens senaste uttalande.
Här kommer veckans lästips från Confessiones Redaktion:




Heliga Zita 
27 april
Född 1218 i byn Monsagrati nära den toskanska staden Lucca av fattiga bönder, fick Zita aldrig någon nämnvärd utbildning. Men redan som barn levde hon ett djupt andligt liv efter mycket enkla principer. Vad hon än hade för sig, frågade hon alltid först sig själv: ”Kommer Jesus att tycka om det?” Med denna fråga för ögonen växte hon upp och blev en from och arbetsam kvinna, som hjälpte till i föräldrarnas lantbruk. 

När hon var 18 år gammal, tog hon tjänst hos den rika familjen Fatinelli i Lucca. Hennes fasta principer tillät henne inte att ge efter för stadens lockelser. Med sin frus tillåtelse stod hon upp mycket tidigt och när det övriga tjänstefolket vaknade, var hon redan tillbaka från det dagliga kyrkobesöket och vid sitt arbete, som hon förrättade bättre än alla andra. Detta väckte tjänstefolkets avund och när hon alltid avböjde att gå ut i staden och ”roa sig” uppstod även hat gentemot henne. Zita behöll dock sitt glada sinne och mötte alla med vändlighet.
 

Efter några år blev hon utnämnd till husets förvalterska. Till hennes plikter hörde att också att dela ut allmosor till de fattiga. Hon gjorde så med stor kärlek till de utslagna, och till pengarna som hennes herrar hade bestämt för det ändamålet, lade hon alltid det som hon hade sparat av sin egen lilla inkomst. Men så blev hon anklagat för att hon förskingrade sina herrars egendom. För att se om anklagelserna stämde, väntade Fatinelli på henne i ett gathörn och när Zita gick med ett förkläde fullt med mat för de fattiga, frågade han henne, vad hon hade i förklädet. Zita svarade, att hon hade samlat ihop lite ved för en fattig kvinna som frös, och när hennes herre befallde henne att öppna förklädet, fanns bara torra kvistar. 

Åren gick och Zita blev allt mer aktad och älskad i hela staden. När den trogna och ödmjuka tjänarinnan dog vid 60 års ålder, blev hon snart vördad som helgon. Än i dag ligger hennes oförmultnade kropp i en glaskista, klädd i tjänsteflickornas dräkt.
 

Hon är helgon för tjänstefolk, människor som förlöjligas för sin sympati, våldtäktsoffer, servitörer
Ur boken: Tidsbilder
av Anders Piltz

Hur känns det?

Hur känns det idag? Frågan är obligatorisk när någon förlorat familj och hem och själv brutit armar och ben: "Hur känns det i dag?" Har man mist jobbet eller förlorat VM i ishockey, alltid samma fråga: "Hur känns det?"
Och det korrekta svaret lyder: "Det känns uppriktigt sagt för jävligt." Har man gått på kurs, är det OK att svara: "Jag känner vrede och vanmakt."

Jag började grubbla på detta i Italien. År 1987 markerade italiensk radio tioårsdagen av mordet på Aldo Moro. Reporten gick ut på stan och bad vanliga människor om en kommentar. Jag minns en man som svarade: "Det är min övertygelse att republikens aktuella läge kräver tre åtgärder, för det första..."
Inget gläder en italienare så mycket som att man frågar honom om hans övertygelse. En vanlig jobbare i en tågkupé inledde sitt anförande med orden: "Facciamo un analisi! (Låt oss företa en analys!)" Samma år kunde man vio Sveriges radios utlandssändningar höra motsvarande reaktioner på årsdagen av mordet på Olof Palme. Folket på gatan i Stockholm analyserade läget på följande sätt: "Ähh, jag tycker att det känns hemskt, alltså."

Detta var åttiotalet. Sedan dess har verbet "känna" i medierna och i vanliga konversationer blivit ännu vanligare som ersättning för "mena", "anse" och "hävda". Analysen har flyttat från huvudet till magen. Vill man veta vad någon tänker, får man en rapport om hur hormonerna har det.
En genomgång av svenskt pressmaterial visar att klichén "Det känns (helt) rätt" inte tycks existerat 1965. 1976 dyker det upp två gånger, och 1998 finns tjugo belägg en markant ökning alltså. (Materialet ur "Språkbanken" i Göteborg".)
Man kan sätta namn på trenden, emotivism. Känslan som yttersta kriterium för vad som är rätt och fel, inte i största allmänheten, men för mej och dej. Det känns helt rätt för mig just nu. Känns det fel? Huvudsaken är att man är ärlig mot sina känslor.

Det finns något riktigt också i detta. Kontakten med känslorna är viktigt för den som inte vill göra allvarliga misstag eller bli djupt deprimerad. Man talar o EQ, den emotionella kvoten, som lika viktigt som IQ. Men känslorna är något tvetydiga. Det är känslorna som skapar livets högtidsstunder och får någon att skänka pengar till svältande barn, det är känslorna som får soldater att mörda och våldta. Inget är så opålitligt som känslan.

Den spontana reaktionen i magtrakten inför ett projekt är självklart en viktig indikator som bör tas på allvar. Men att ritualmässigt hänvisa till hur det känns är också ett sätt att smita undan ansvar. Man kan inte motsäga en känsla. Den är bara ett faktum.
En känsla finns före moralen. Ingen kan ställas till ansvar för en känsla. Det är överlagda övertygelser och därpå grundade beslut som människor är ansvariga för. Att få veta hur någon inklusive en själv, känner i en fråga är viktigt för beslutsfattare. Men känslan är farlig som beslutsunderlag. Inget är mer manipulerbart. Varken riksdagsbeslut eller äktenskap kan byggas enbart på känslor.

När människor inte längre lever autentiska liv, drivna av övertygelser, i kamp för ideal som de är villiga att offra sin egen bekvämlighet för, då blir de hänvisade till att uppleva, att leva liv som andra har projekterat och säljer på marknaden, att köpa upplevelseindustrins känslopaket.
I en tid när genomtänkta övertygelser tycks vara sällsynta och människor verkar sakna ett språk men i gengäld har många ord till sitt förfogande får allt som känns helt rätt just nu, för mig, att osäkra revolvern.