Mitt namn är Matea, 20 år gammal, är född och uppvuxen i Landskrona. Mina föräldrar kommer ifrån Kroatien. 
Jag tycker det är roligt att ta upp ämnen som andra unga katoliker tänker på. Och genom Confessiones hittar man de flesta svaren. Det kommer att vara kul att få kunna vara en del av det :D
Det är en ganska vanlig fråga som dyker upp bland ungdomar. Varför är läger så bra? Lär man sig något eller kommer man närmare tron på något sätt?
Av egna erfarenheter kan jag svara med ett självklart ja på alla ovanstående frågor. Läger handlar om så mycket mer dessutom. Att få träffa katolska ungdomar från Sveriges alla hörn, ger oss en enorm gemenskap och erbjuder oss även en möjligheten till att dela med oss av vår tro, på en djupare nivå genom alla diskussioner som uppstår. Att få gå på alla föreläsningar som får en att rysa, orden går rakt in i hjärtat. Läger är ett tillfälle där man kan få svar på nästan alla sina frågor/funderingar då en kunnig präst eller diakon kommer med genomtänkta svar. Sedan får vi inte glömma alla fina bibelstunder tillsammans, som slutar i någon form av teater då man ska återberätta det som står i bibeln. Kan nog vara dagens höjdpunkt när man ser allas livliga idéer.
En sak är säker man blir starkare i tron, det blir i alla fall jag. Efter bara några få dagar tillsammans kommer man tillbaka som en annan person. Jag hoppas innerligt att fler läger är påväg och då vill jag se dig där!
Bilden är tagen under "Gud är kärlek" lägret som anordnades av SUK i somras =)




När jag var yngre så saknade jag en plats i kyrkan. Ett ställe där jag kunde få möta andra ungdomar som delade samma tro som mig, där jag kunde få ventilera mina tankar och funderingar kring tron. Kyrkan kändes svår att greppa, det var en plats för äldre personer med mer kunskap än mig. Men när jag var 17 ungefär så hittade jag till SUK - Sverige unga katoliker. En mötesplats där min tro fick växa i gemenskap med andra. Jag upptäckte även Confessiones, en blogg vars inlägg jag tyckte var jätteintressanta att läsa. Inget ämne var för stort eller för litet för att tas upp. Så när jag själv fick förfrågan att bli skribent blev jag väldigt glad. Förhoppningsvis kan jag hjälpa till lite grann med att sprida budskapet om Jesus och ge en mer sann bild av kyrkan än den media speglar. Allt gott!

/Carolina 



Texter som jag har skrivit:

Här om dagen hände något väldigt intressant i skolan som fick mig att tänka ett extra varv. För att göra en lång historia kort, ryktet om att en tjej i min nya klass kunde spå händer spred sig väldigt fort, och en ganska stor grupp med människor hade samlat sig runtomkring henne för att se om det faktiskt stämde. Jag fick vittna om ett x antal spådda händer, och det ”ironiska” var att spådomarna (i form av personlighet och egenskaper) stämde in på nästan alla. Jag blev ganska förbluffad och lite skeptisk till en början, men jag hade ingen förklaring på hur det kunde vara sant? Visst, hon kanske betraktade ansiktsuttryck och kanske kände ett antal personer sedan innan, men hur kunde majoriteten av spådomarna stämma in så bra? Jag menar, jag som är religiös vet att magi är hokus pokus, eller?
För att blanda lite vetenskap i det hela - vetenskapsmän påstår att vad man än säger, så känner personen som blir spådd, igen sig i spådomen. Om det nu påstår sig vara sant, så innebär det att spådomen är en vidskepelse, som i sin tur är samma sak som tankevillor - någonting som inte baserar sig på kunskap eller förnuft. Och då katolska kyrkan säger att förnuftet är en gåva från Gud, så tar man avstånd från spådomar och liknade (horoskop). Men vad gäller spådomar om framtiden? Då kan man inte ”känna igen sig” i spådomen på samma sätt ... Människan må vara smart, men att hålla på att leka med framtiden är att ta sig vatten över huvudet. Det är något vi inte kan behärska, utan det är bara Gud som vet vad som kommer att hända i framtiden eftersom Han skapade tid och rum (om ni inte visste, så finns det faktiskt ingen dåtid/nutid/framtid för Gud ... Han lever i allt ... just nu ... som inte är ett nu för Gud ... förvirrande var ordet). Katolska kyrkans katekes säger att ”alla formar av spådomsverksamhet är att hämta bistånd från Satan eller demoner /.../ som gör att man felaktigt tror sig kan ”avslöja” framtiden". Att hålla på med spådom/horoskop slutar med att man till slut vill härska över tiden, historien och till slut, människorna - något som Satan också vill göra, och därför är det en stor synd. Vi är underkastade Gud (tolka det inte som dåligt, Gud är vår fader och vill oss vårt bästa), och därför ska vi också lita på honom.
Så, håll inte på med horoskop och spådomar som leder till ondare avsikter. Det är bättre att lita på Gud, som redan har planerat den bästa framtiden för dig!
Hej, mitt namn är Mona och jag är 19 år. Just nu njuter jag av livet och siktar på att ta körkortet inom en snar framtid, innan jag söker mig vidare till högskolan. Jag tycker att det är jättekul att läsa andras texter här på Confessiones eftersom man lär nya saker, och väljer därför själv nu att bli skribent så att jag kan bidra med lite tillbaka. 



Inlägg som jag har skrivit:
Helige Charbel
Jag var inne på Facebook häromdagen och såg ett hett debatterat inlägg i gruppen ”Katoliker i Sverige”. Man diskuterade om tjejer skulle få ministrera. Tyvärr var det många som var rent ut hatiska vad gällde frågan. Därför valde jag att höra av mig till min församling, där både tjejer och killar ministrerar, för att kolla vad de hade att säga om saken. Det var många som blev upprörda över att en sådan debatt ens tar plats. Jag bad dem att anteckna sina tankar till Confessiones:

Vad tycker du om att tjejer ministrerar? 
  • Jag har inget problem med det! Det är bara roligare när vi är både tjejer och killar. Många verkar tro att vi killar inte vill ministrera om tjejer är med, men vah? Vi slutar inte gå till skolan för att tjejer finns där, eller gymmet eller ja, nått överhuvudtaget. /Nidal 16år 
  • Jag tycker inte det spelar någon roll vilket kön man har, utan det viktigaste är att man vill och hjälper till under mässan. /Grace 13år 
  • Det jag blev mest sur över var att några har fått för sig att man bara ska hålla kvar killar i kyrkan och att det är okej att tjejer försvinner ur den. Hur tänkte man där egentligen? Det är som att det skulle finnas ett begränsat antal platser för ministranter. När en tjej ministrerar så tar hon inte en killes plats, det finns rum för båda. / Amanda 15år 
  • Jag tycker tjejer är minst lika bra, om inte bättre, än oss killar. De är mycket noggrannare och är mognare. Om påven har sagt att de får ministrera, varför håller vi fortfarande på att tjafsa om det? /Christian 15år 
  • Jag är ju inte ministrant längre, men det var där jag började. Under 8 år ministrerade jag varje söndag. Idag är jag ledarkateket i vår församling, styrelseledamot i SUK, medgrundare till Confessiones m.m. Allt detta bygger till stor del tack vare att  vår gamla kyrkoherde frågade mig när jag gick i konfirmationsundervisning om jag kunde ställa upp som ministrant. Hade han inte erbjudit mig den möjligheten så hade jag likt många andra i den konfirmationsgruppen så småningom försvunnit ur kyrkan. För många är det inkörsporten till ett lekmannaliv i församlingen, eftersom viljan att tjäna kyrkan blir genom ministrant- tjänstgöringen inprintat i själen på oss. Att tjejer skulle skrämma bort killar från att bli ministranter och hindra dem från att eventuellt bli präster är strunt- Har du fått en kallelse från Gud till att bli präst kommer inte några tjejer som hjälper till vid altaret att skrämma kallelsen ur dig. / Paula, 25år

I min församling har vi 14 ungdomar som ministrerar regelbundet, både tjejer och killar. Det är en väldigt levande församling med tanke på hur liten den är. Att vissa på förhand dömer ut en kvinnlig ministrant som ”en dålig, slarvig, platstjuv som ser till att det blir mindre präster i kyrkan” är extremt fördomsfullt. Man ser inte att denna tjej, av sin kärlek till  kyrkan och dig väljer att stå sin församling till tjänst.



Under höstlovet förra året så åkte jag tillsammans med flera andra katolska ungdomar till Taizé, ett kristet ekumeniskt brödraskap i Frankrike. Dagen vi skulle börja bussresan mot Taizé var jag nervös, då jag inte kände någon och jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig. Men hela resan överträffade alla mina förväntningar! Det var en utav de bästa resor jag har gjort i mitt liv. Jag fick massor av nya vänner, jag lärde mig att verkligen älska den enkelheten som Taizé erbjuder, men framför allt så kom jag mycket närmre min tro. I Taizé är det bön tre gånger om dagen, vilket först kan låta som väldigt mycket, men hela rutinen med morgon, lunch och kvällsbön var nästan det som jag saknade mest när jag kom hem igen. Just därför blev jag så glad när jag såg att SLUK skulle göra om Taizéresan i år och jag anmälde mig direkt.
Jag tycker att alla som har möjlighet att åka till Taizé borde åka, för det är en sådan mäktig resa som man kommer komma ihåg i hela sitt liv. Men man måste vara beredd på att leva sitt liv i enkelhet under en vecka och framför allt så måste man komma ihåg att det är ett kristet läger, du är där för din kyrka, din tro och för att representera alla unga svenska katoliker på ett bra sätt.


Häls. / Lydia

Är du intresserad av att hänga med till Taizé? Här hittar du mer information!

Nedan är några bilder från Taizé resan 2012- tryck på bilden för att göra den större =).


















Hej 
Mitt namn är Pamela. Är 18 år och studerar sista året på gymnasiet, med inriktning samhäll-beteende/psykologi. Jag bor i Stockholm, där jag har bott sedan jag flyttade till Sverige. Jag är väldigt intresserad utav människor och kultur. Jag har valt att bli skribent här på Confessiones för att förhoppningsvis kunna bidra till att väcka liv i människors hjärtan så att de öppnar sig för Gud, men även så att man öppnar sig för andra människor och hjälper dem till ett bättre liv. 

Personligen anser jag att det är viktigt att man vågar le mot någon, våga stå upp för andra m.m. Samhället skulle bli så mycket bättre. Tänk dig en värld där Jesu Kristi kärlek skulle finnas i hjärtat på de som går på gatan bredvid dig, hur härligt skulle inte det vara? Med hjälp av Confessiones så kanske vi kan tända den kärleksgnistan hos fler människor. 
Jag ber mycket till vår Heliga moder Maria av Fatima. Maria ger mig energi så att jag kan klara mig i vårt samhälle och fyller mig med tillräckligt med kärlek och mod så att jag eftersträvar att förändra den till det bättre.


Syster Angélique Naimaka har utsett till vinnare av FNs flyktingsorgan UNHCR till årets Nansen- flyktingspris. Hon arbetar med kvinnor som fallit offer för den kongolesiska rebellrörelsen LRA. 

UNHCR högkommisarie Antonio Guterre sade i ett uttalande att syster Angélique är 
"En sann humanitär hjälte"
Dagen skriver att hon genom sin verksamhet har lyckats förändra livet för över 2000 flickor och kvinnor som utsatts för våldsbrott av LRA: Många av dessa kvinnor som tvingats fly, välkomnas inte tillbaka hem på grund av övergreppen. Syster Angélique hjälper dem att återhämta sig, och lär dem allt de behöver för att klara sig. Då hon själv tvingades fly för att komma undan våldet, driver de hemska minnena henne till att fortsätta hjälpa andra.

UNHCR rapporterar att sedan 2008 har uppskattningsvis 320 000 människor flytt orientalprovinsen i Kongo. 



Vår skribent Kristina har i sin artikel "Vad säger dina kläder om dig" lyft fram hur helig vår kropp är och varför vår klädsel är en viktig del av det. I klippet nedan talar Jason Evert om vad man bör tänka på när man väljer ut sina kläder. Jag är bland de första som skulle strängt svara tillbaka om en kille eller man hade synpunkter om min klädsel, men Jason lyfter fram några bra poäng. Eller vad tycker du?




Inom EU finns det nu ett initiativ som heter "One of Us" som kämpar för att inga skattepengar ska gå till projekt som förstör mänskliga embryon samt kloning av människor.
Hittills har man lyckas samla 1 miljon underskrifter, vilket enligt Lissabonfördraget innebär att EU-kommissionen och EU-parlamentet är tvungna att behandla ärendet. Men den ansvarige för Österrikes  One of Us säger till Kathpress att man vill utöka antalet röster, för att öka sannolikheten att man har passerat 1 miljon gränsen ifall att vissa röster skulle anses ogiltiga.
I Sverige är det Respekt som samlar in röster till förslaget. 

Jag har själv precis gått in och gett One of Us min röst, för mina skattepengar inte ska gå till något som är moraliskt fel. Gör det du med så kan vi rädda liv!

Under onsdagens (2013-09-12) audiens sa påven inför ca 80 000 samlade 
"Alla är vi del av Kyrkan, som föder oss till tron som en mor föder sitt barn" 
Han fortsatte med att säga 
"Om du säger att du tror på Gud men inte tror på Kyrkan säger du att du inte tror på dig själv och det är en motsägelse... Alla deltar i Kyrkans moderskap, vi är alla Kyrkan: alla, så att Kristi ljus når jordens alla hörn."





Du är mitt hopp, o Herre, min Gud,
min trygghet ända från min ungdom. (Ps 71:5)

Hur kan en ung man bevara sitt liv rent,
så att han håller sig till ditt ord?
Helhjärtat vänder jag mig till dig,
låt mig aldrig villas bort från dina bud.
Vad du har sagt bevarar jag i mitt hjärta,
så att jag aldrig syndar mot dig. (Ps 119:9-11)

Låt ingen se ner på dig för att du är ung, utan var en förebild för de troende i allt du säger och gör, i kärlek, tro och renhet. (1 Tim 4:12)

Ge inte efter för ungdomliga impulser. Sök i stället rättfärdighet, tro, kärlek och frid tillsammans med dem som åkallar Herren med rent hjärta. (2 Tim 2:22)

Men jag svarade: ”Nej, Herre, min Gud, jag duger inte till att tala – jag är för ung!” Då sade Herren till mig: Säg inte att du är för ung utan gå dit jag sänder dig och säg det jag befaller dig! Låt dem inte skrämma dig, ty jag är med dig och jag skall rädda dig, säger Herren. (Jer 1:6-8)

Jag minns tiden då jag var aktiv inom kyrkan som en lycklig tid. Jag hade en inre frid och lugn. Livet tillsammans med Jesus har en enkelhet över sig, en form av glädje som man bara kan få genom Honom. Man känner att man gör något viktigt och att ens liv har en mening. När jag började studera på universitet öppnade ett helt annat liv för mig, ett liv av ytligheter. Jag började skylla på studierna när jag missade att gå till högmässan på söndagarna och det som en gång var ett undantag blev en regel. Jag kom alltmer bort ifrån Gud och i samband med detta även bort ifrån lyckan. Jag vet att det låter klichéartad, men hur mycket jag än sökte efter dessa egenskaper från den yttre världen i form av ett fint yttre, från vännerna, studierna och jobbet lyckades jag aldrig nå till det. Fastän jag försöker jobba så hårt jag kan, utan Gud känns allt meningslöst. Jag valde fel väg, jag valde syndernas väg och liksom liknelsen om den förlorade sonen vill jag vända åter till min Fader. Jag är redo att komma hem igen!
/Den förlorade Sonen






















Jag brukar alltid be innan jag lägger mig på kvällarna - något som min mamma lärde mig att göra som barn. Det ligger något lugnande i att kunna avrunda dagen med ett litet samtal med Gud. Men många gånger är jag så trött när jag landar i sängen att jag knappt hinner genom "Fader vår" innan jag besöker lala-land (a.k.a. drömmarnas värld). Ja, Mea Culpa... jag är en av dem som ibland även rabblar genom kvällsbönerna snabbt utan att vara uppmärksam på det jag ber om (Matt 6:7-8). Men från och med nu ska jag använda följande tips, fritt översatt från Lifeteens hemsida.


1. Säg Hej!
Det första vi brukar göra när vi träffar en vän är att säga Hej, krama dem eller nicka sådär lagom coolt med huvudet som en riktig gangster. Att säga Hej till Gud är ett superb sätt att få upp ögonen för Hans närvaro under bönen - tänk på Vem det är du träffar när du gör korstecknet. 
"Lugn, besinna att jag är Gud" (Psalm 46:11).
2. Bromsa
Världen vi lever i idag bombaderar oss med ljud och bilder från alla möjliga hörn -allt från sms, till musik, tv och nätet. Det är inte dåliga saker i sig, men alltför mycket användande av dessa kan distrahera oss från vår relation och konversation med Gud. 
"Silence is so lacking in this world which is often too noisy, which is not favorable to recollection and listening to the voice of God" - Påven Benedikt XVI
Ta 10 minuter varje dag (Yupp hela 10minuter) från den tid du ägnar åt Facebook eller tv och använd den istället till bön. Låt Gud vara ditt hjärtas och hjärnas centrum.


3. Be Gud att lära dig be (Luk 11:1)
När Jesu apostlar bad Honom att lära dem att be, resulterade det i bönen "Fader Vår". Om Hans apostlar behövde be Honom om hjälp, så behöver du inte skämmas för att göra detsamma.
Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas. - Matt 7:7
Leder bön (alltid) till underverk?


Alla som någon gång under sin livstid upplevt ett underverk eller mirakel, i effekt av en karismatisk bön eller helt enkelt på grund av en lyckad pilgrimsresa som man offrar i ett konkret syftet, kommer man förr eller senare fram till följande dilemma: hur kan Gud, som visat att han har makten över de levande och döda, de sjuka och friska, som gjort sådana fantastiska underverk, inte längre vilja höra din bön, dina lovord, din lovsång? Varför, helt plötsligt, uppstår det situationer i livet, där trots att man bönfaller Herren, knäböjer, blickar upp mot himlen och ber av hela sitt hjärta en ärlig, osjälvisk, och betagande bön, vill Gud inte svara, inte lösa våra problem? Varför ingrep Gud i andra situationer, men är nu plötsligt tyst?

En del av problemet är förstås till vilken grad vi bedömer att Gud kallar oss i en konkret situation till att anförtro sig åt honom genom bön och överlåtelse och till vilken grad det förväntas av oss att ta saken i egna händer men även söka hjälp hos andra människor. Kan det vara så, att vi som faktiskt sett underverk som skett i Guds namn, eller själva upplevt Guds heliga "kraft", har ibland blivit frestade till att tro att en ärlig och förtroendefull bön är ett botemedel för alla problem, att Gud utan våran ansträngning kan ta hand om allt som berör oss? Är det så att vi ibland beter oss som dessa amerikaner som inte låter sitt barn hjälpas av läkare utan vänder sig till Gud och tror att bönen i sig är en tillräcklig bot?[1]

Katolska Kyrkans Katekes hänvisar på ett intressant sätt till faktumet att talanger fördelas ojämnt mellan människor. I punkt 1936 säger Katekesen: "Då människan kommer till världen förfogar hon inte över allt det som är nödvändigt för utvecklingen av sitt kroppsliga och andliga liv. Hon behöver andra. Skillnader uppträder som hänger samman med ålder, fysisk, intellektuell eller moralisk förmåga eller med det utbyte med andra som den enskilde har kunnat tillgodogöra sig – och med fördelning av tillgångar" [2]. I nästa punkt förklarar Katekesen hur planen såg ut när Gud delade ut separata talanger: "Dessa olikheter hör hemma i Guds plan. Han vill att var och en av sin medmänniska tar emot det som han behöver, och att de som har begåvats med särskilda ”talenter” delar dessa förmåner med dem som har behov av sådana förmåner. Dessa skillnader uppmuntrar och förpliktar människor att utöva generositet och välvilja och att dela med sig åt varandra (...)" [3]. Detta avsnitt konkluderas med ett citat från den Heliga Katarina av Sienas dialoger. Gud säger till Katarina: "Jag ger inte alla dygder i samma grad åt var och en. ...Det finns åtskilliga bland dessa dygder som jag fördelar än på det ena sättet och än på det andra. ...Den ene får kärleken på sin lott; den andre rättfärdigheten; den ene får ödmjukhet och den andre en levande tro. ...När det gäller jordiska tillgångar, som har med sådant att göra som är nödvändigt för det
mänskliga livet, har jag inte alls fördelat tillgångarna ur någon jämlikhetssynpunkt, och jag har inte velat att alla skulle äga allt det som är nödvändigt för dem, för att människor nödvändigtvis skulle bevisa varandra kärleksfull givmildhet. ...Jag ville att de skulle behöva varandra och bli mina tjänare när det gäller att fördela de nådesbevis och frikostiga gåvor som de har fått av mig."[4]
Faktumet som resulterar i dessa citerade meningar är att Gud kanske inte vill (och i de flesta fall inte kommer att) ge oss det, som vi kan få från andra människor. Om vi betraktar fallen av exempel där man talar om fysiska sjukdomar som botats, kan vi anta, att om det finns möjlighet att läka denna person med konventionell medicin och man har förmågan att dra nytta av denna hjälp, kommer Gud inte att agera på ett extraordinärt sätt. Gud ger oss olika talanger så att vi kan tjäna varandra. Att vara en läkare är också en talang, en talang från Gud. Denna läkare deltar även i Guds plan när han försöker bota fysiska sjukdomar. Tanken kanske var för Gud att genom denna läkares händer, läka just dig. Därför kan i vissa fall vägran att ta emot behandling och endast förlita sig på bönens inverkan vara en synd emot Guds försyn.

Enkelt sagt är den andra sidan av myntet lika invecklat. Å ena sidan vill Gud att vi ska rycka upp oss, ta oss samman, utföra det som i vårt dagliga liv kallas för våra skyldigheter, gå i skolan, hjälpa till hemma, vara en god familjemedlem som man kan lita på även i komplicerade situationer. Å andra sidan vill han förstås ha våran tillit. Vad händer med att tro på Gud, att vara katoliker som förlitar sig på Guds försyn, sträva efter det som för oss Gud närmare? Jo, vi ska på samma sätt lita på andra människor som på Gud, det är genom de som Gud ofta (inte alltid) uppenbarar sig, för att lösa våra problem. Man bör inte låsa in sig i sin "kammare" och inte låta andra komma in för att hjälpa oss.

Detta är ändå inte hela andra sidan av myntet, för ibland måste man förlita sig på Gud och endast Gud. Vi har all haft svåra, tunga situationer i vårat liv där vi ber till Gud. Vem vet om just dessa instanser i vårat liv leder till något bättre. En oväntad väg genom bekymmer, sorg och gråt leder till att våra framtida problem löser sig. Gud verkar, inte alltid på en gång, men med tiden, gärna under månader, år, men även årtionden.

Om vi går tillbaka till talangerna som vi använder för att hjälpa andra medmänniskor, ger de inte upphov till några kontroverser. Så är fallet med de nämnda yrket läkare men även lärare, präster. Dock finns det vissa professioner där förmågorna som används, väcker ambivalenta känslor bland kristna, speciellt hos oss katoliker. En av dessa är säkert en soldats tjänst. Gäller det som just sagts? Är avståndet från militära handlingar missbruk av Guds försyn, eftersom man förlitar sig på den? Hellre döda fienden så att man kan försvara sitt hemland och sin familj eller borde det räcka med att be om ett gudomligt ingripande?

Det är inte speciellt svårt att begå ett misstag, vilket framgår av de beslut som fattas av israeliska och judiska kungar i Gamla Testamentet, men likaså de "heliga krigen" och korstågen där det mördades hela byar i Guds namn, utan nåd. Dock är detta ett ämne för en enskild studie, vilken jag faktiskt tänker skriva om nästa gång.
Som ni säkert märker skiljer sig min text lite, jag hoppas det inte stör. Jag tycker om att använda Katolska Kyrkans Katekes för att hänvisa till förklaringar och göra texten lite mer intressant. I nästa inlägg tänker jag skriva om det som jag avslutade med (alltså om krig och en soldats tjänst) och där tänker använda mig ganska flitigt av Bibeln för att citera, så att inga misstag begås. Let me know what you think!



Referenser 
1) http://www.uic.edu/depts/mcam/ethics/refusal.htm (sista stycket)
2) http://www.katekesen.se/index.htm?kkk1928-.htm#1936
3) http://www.katekesen.se/index.htm?kkk1928-.htm#1937
4) Katarina av Siena, Il dialogo della Divina provvidenza, 7: (utg.) G. Cavallini (Rom 1995) s. 23-24
Hej kära läsare!
Jag heter Mikolaj och är en relativt ny skribent här på Confessiones. Jag är född och uppvuxen i Sverige men uppfostrad av polska föräldrar med katolsk bakgrund. Jag har gått i kyrkan sen jag kommer ihåg, men man kan säga att jag tagit seriösa steg framåt i tron under de senaste året. Det kan jag tacka Gud för men även PUKiS (Polska Unga Katoliker i Sverige) som jag deltar i ganska flitigt.
Jag är intresserad av musik, jag spelar nämligen tvärflöjt men även piano och lite gitarr och har nu även gått med i S:ta Eugenias Ungdomskör.
Förutom det älskar jag att träna och äta rätt. Tennis i veckan och gymmet i helgen och cyklar gör jag överallt.
Men kyrkan framför allt, jag går i S:t Johannes kyrka där den polska församlingen har sina mässor varje fredag kväll och söndag förmiddag.
Det kan även vara intressant för er att veta att jag är ordförande för Polska Katolska barn- och ungdomsföreningen "Emmaus" i Stockholm. (PUKiS är alltså nationellt och Emmaus lokalt) Jag vill ta tillfället i akt och berätta att vi har massor med aktiviteter denna höst för barn och ungdomar i vårt ungdomshus Quo Vadis vid Skanstull på Södermannagatan 52. Hjärtligt välkomna och hoppas vi ses snart!
Mvh. // Mikolaj Z.
Texter som jag har skrivit:


Tysklands förbundskansler Angela Merkel sade i en intervju med den katolska nyhetsbyrån KNA att hon efter att b.la. ha läst en intervjubok med påven, gillar honom:

”han sedan sitt ämbetstillträde gjort ett djupt intryck på mig genom sitt budskap och sitt sätt. Vid privataudiensen i maj fann jag honom vara en mångsidigt intresserad och välinformerad person, en präst som i hög grad var inriktad mot människorna och deras bekymmer. Samtalet med honom gjorde mig nyfiken. Jag ville veta mer om den ny påven och det var därför jag läste boken”.

Hon fortsatte med att säga:
”Jag skulle vilja uppmuntra kyrkorna att vara levande, att vända sig till människorna för att få dem att öppna sig för kristendomen.”


Skvaller - vi faller alla för frestelsen

Ett ständigt återkommande problem bland oss kristna är skvaller - det är ingen idé att förneka att det tillhör en av våra favorit hobbyn. Det brukar innehålla meningar som - "Vet du vad han gjorde?", "Har du hört om...", "Du kommer aldrig tro det här men hon...", "Hon ska inte snacka hon har ju själv..." osv.  Men Påven är rak på sak när det kommer till skvaller och säger att när du skvallrar så örfilar du Jesus och förstör din själ. Wow, eller hur?! Vem hade trott att det var så farligt? "Men han ska ju inte snacka... han som"- oh crap där börjar jag igen.

I sin predikan den 9 april sa påven: 
"När vi föredrar att skvallra, skvallra om andra, kritisera andra - dessa är vardagliga saker som sker hos alla, inklusive mig - det är frestelser från den onde som inte vill att Anden ska komma till oss och ge oss fred och ödmjukhet inom den kristna gemenskapen."

Vad är skvaller?
Skvaller är när man talar illa om någon som inte är närvarande när konversationen sker. Nationalencyklopedin definierar det som "Avslöja olämpligt handlade av någon". Wikipedia däremot anser att det är när man sprider och överdriver rykten om andra personers privatliv. 

I katekesen (2479; 2507) står det att man av respekt till sin nästa inte ska skvallra:  "Skvaller och förtal förstör nästans goda namn och rykte... och varje människa har en naturlig rätt till sitt goda namn, sitt goda rykte och till respekt. Så skadar skvaller och förtal rättvisan och kärleken."

Varför skvallrar man? 
Det finns många anledningar till varför man talar illa om någon. Det kan vara avundsjuka, eller att man stör sig på vissa egenskaper hos den andre. Man kanske har bråkat m.m. Men vissa upphov till skvaller är allvarligare än andra:

  1. Självintresse/ självupphöjande syfte: Man talar illa om någon för att själv verka bättre eller starkare.
  2. Bygga ny relation med den man skvallrar med - det här är riktigt illa för man bygger en ny relation genom att riva sönder en annan.
  3. Underhålla sig själv och andra på någon annans bekostnad 
3 enkla steg på hur du kan sluta skvallra? (Eller åtminstone dra ner på det)
  • Föreställ dig att personen du pratar om står bredvid dig. Om du inte kan säga det du vill säga när personen är närvarande ska du definitivt inte säga det när han eller hon är frånvarande.
  • Fundera på vad du är villig att offra för några minuters skvaller. I bibeln står det "...en dåre den som går med skvaller" (Ords 10:18) och lite senare "...en hård dom får den som går med skvaller" (Syr 5:14). Jesus sa: "Det är inte det som kommer in i munnen som gör människan oren. Men det som går ut ur munnen. Det gör människan oren." - Matt 15:11 Vill du vara den orena dåren som drar på sig en hård dom? o.O
  • Skulle du vilja att någon sa det här om dig? Att dina misstag sprider sig från öra till öra? Behandla andra såsom du själv vill bli behandlad.
I slutändan handlar det om vilken slags person du vill vara. Vill du vara någon som talar illa om andra bakom deras rygg? Opålitlig? Som sårar? Som örfilar Jesus och förstör din själ? Eller vill du vara en person som är ärlig, pålitlig och kärleksfull? Du förnyar ditt val varenda gång du hamnar i en situation där du frestas till att skvallra.