Ända sedan jag var liten har jag sett upp till den heliga jungfru Maria, men jag har aldrig vetat hur stor hennes makt och kraft egentligen är över oss.
Hon finns där för alla som behöver en moder och tröstar den som saknar någon som bryr sig. Maria, Jesu Moder tar hand om oss alla som sina egna barn och framförallt så finns hon som hjälp för oss i våra böner.
För min del så har jag gestaltat den Heliga Maria och jag brukade se henne i min mormor. Min mormor var en väldigt fin person. Inte alls egenkär och tänkte alltid på andra. Hon spred glädje och värme omkring sig och de dagar jag kände mig ledsen eller arg på min mamma så fanns min mormor där. Precis som jag föreställer mig att den heliga Maria såg ut ser min mormor ut. Hon var ljus, grönögd och väldigt vacker av sig, med svaga linjer av trötthet efter att ha härdat smärta och förluster under alla sina år. Precis som vår Jungfru hade hon förlorat ett barn, men hon såg det som en välsignelse. En själ som Gud ville bevara hos sig.
Jag vill ägna det här inlägget till både den heliga Maria och min mormor. De är två personer som jag tillägnar en ganska stor del av mina vardagliga böner, just för att de symboliserar och betyder så mycket för mig. Min bild av de båda beskrivs med två ord : "oändlig kärlek".



Jessy har även skrivit: 
Maj kallar man för Marias månad, och denna månad är mycket viktig! Det finns två datum som man bör kunna, 13 maj 1917 och 13 maj 1981. Två platser Fatima och Rom. Marias uppenbarelse och attentat mot påven Johannes Paulus II.

Den 13 maj 1917 tvingade två starka blixtar nioåriga Lucia Abobora och hennes två kusiner, Francisco Marto sju år och Jacinta Marto fem år, att söka skydd i närheten av Cova da Iria, nära Fatima i Portugal. Men innan de tre hann fram stoppades de av en lysande boll som hängde över ett litet träd och de såg en vacker men allvarlig kvinna. Hela hennes uppenbarelse verkade vara formad av ett vitt ljus och barnen kunde se hur hon var klädd i en mantel som omgavs av ett gyllene sken och hur hon höll ett radband i handen. Hela kvinnan omgavs av det lysande klotet. Också kvinna presenterade sig för barnen och sa sig komma "från himlen". Hon talade portugisiska och svarade på alla frågor som barnen ställde till henne.

Fatima är en kallelse av Guds moder till en förnyad trosfasthet, ånger och bön, som är grunden till evangeliets budskap. Det är vår Herre som önskar att Hans Moder blir bättre känd och älskad genom att vörda Hennes Obefläckade Hjärta. Genom Henne finns freden för världen. Detta är en enkel väg till ett möte i evigheten med Gud och undvika straff under sin livstid här på jorden, för mänskligheten som förolämpad Gud mycket.
Inte bara i Fatima, men i La Salette och i Lourdes i Frankrike, i Akita i Japan, i Medjugorie i Kroatien och i några andra ställer som Maria har utvalt att uppenbara sig, upprepar Hon att vi måste be rosenkransen, varje dag. Vi måste göra det för att vörda Vår Moder och att det skall bli fred i världen.

Efter varje mysterium i Rosenkransen ber Vår Moder om bönen: "0 min Jesus, förlåt oss våra synder, bevara oss frän helvetets eld, led alla själar till Paradiset." Genom varje Rosenkrans växer Marias styrka att krossa Ormens huvud och förstöra hans onda makt över världen. Det är vapnet mot det onda. Maria är här den nya Eva. Om alla bad så skulle världen blir frälst. Till sist skall Marias Obefläckade Hjärta segra.
Bönens kraft är så stor att den kan stoppa krig och upphäva naturlagarna. Rosenkransen är Jakobs stege som leder oss till Himlens port genom Maria som Förmedlaren. Den förenar oss med Gud, den heliga Treenigheten; Fadern, Sonen och den Helige Anden. Rosenkransen förenar oss med Jesu Heliga Hjärta och Marias Obefläckade Hjärta.

Rosenkransen, omvändelse, dyrkan av eukaristin, personlig hängivenhet till hjärtat av Maria, kan ändra inte bara oss, men hela världen. Vi måste lyssna till rösten av Vår Fru från Fatima, eftersom hennes röst fortfarande är giltigt. Det är ännu mer närvarande än någonsin tidigare. Marias uppmaning är inte en gångs grej. Vi måste hela tiden komma tillbaka till den. Vi måste ta det om och om igen. Hennes akut appell till omvändelse är ingenting annat än ett uttryck för hennes moderliga omsorg om ödet för den mänskliga familjen.

Fem månader efter attacken, träffade påven med troende i Petersplatsen. Då sade han: "Jag är återigen i tacksamhetsskuld till den heliga jungfrun och alla andra heliga. På den dagen kände jag denna extraordinära moderliga omsorg och uppmärksamhet, som visade sig vara mer
kraftfull än den dödliga kulan. Johannes Paulus II besökte sitt misslyckat mordförsök Ali Agca i en romersk fängelse Rebibbia. Under ett samtal med påven, mördaren undrade hur det gick till, att den Helige Fadern hade överlevt. Han var säker på att en väl utmärkt. Han visste att skyttet var dödliga, dödliga... och ändå inte dödas. Varför? Envist frågade påven: "Vad är det som alla alltid säger: Fatima?".

En hand hade riktat pistolen mot mig, men en andra hand har burit kulan. Totus Tuus Maria, jag är helt din, Maria – sade Johannes Paulus II i Fatima ett år efter den händelsen i Rom.

"Be mycket och gör offer för syndare för det är många själar som kommer till helvetet då det inte finns någon som gör uppoffringar för dem. Och be ofta med följande ord när ni gör en uppoffring: O min Jesus det är för kärleken till Dig, för syndares omvändelse och för gottgörelsen för de synder som begåtts mot Marie Obefläckade Hjärta".

"Fatima är en kallelse till omvändelse och en uppmaning att inte ha något att göra med "draken", vars svans har svept bort en tredjedel av stjärnorna på himlen och ned på jorden. Människans slutliga mål är Himlen, hennes sanna hem, där vår himmelske Fader väntar i Sin barmhärtighet och nåderika kärlek. I Sin moderliga omsorg kom den välsignade Jungfru Maria till Fatima och bad oss att sluta förolämpa Gud, vår Herre, som redan är så förödmjukad. Det är med en Moders sorg som tvingar Henne att tala till Sina barn. Deras slutliga öde står på spel. Av den orsaken bad Hon de tre herde barnen att:


"Be, be mycket, och gör uppoffringar för syndare. Många kommer till helvetet för att de inte har någon som ber för dem och gör uppoffringar för dem."

F. Witold har även skrivit: 
En dag för många år sen blev jag kär för första gången i mitt liv och tyckte mig själv vara lyckligast i hela världen. Jag trodde jag skulle gifta mig och leva lycklig i alla mina dagar med den här killen. Så var dock inte fallet, jag var ung, 20 år gammal för att vara exakt.Så småningom började det gå sämre för mig och min dåvarande pojkvän tills han en dag sa att han inte visste om han var kär i mig längre. Självklart blev jag krossad och undrade vad jag hade gjort för fel.

Jag minns att jag skulle åka på kollo samma vecka och därefter skulle jag åka till Världsungdomsdagarna i Toronto. För er som kan Världsungdomsdagarna så var detta 2002.
På kollot försökte jag ha roligt och leka med barnen när vi hade program, men under alla mina lediga stunder så drogs jag till Jungfru Maria varje dag (kollot var på vår stiftsgård Marielund och alla som har varit där vet att det finns en Mariagrotta där), i vilket fall som helst så visste de andra ledarna att jag var ledsen så jag fick ledigt en dag. Jag gick då upp till Mariagrottan för att det var där jag skulle vara. Maria kallade mig till sig.

Jag satte mig på en bänk och tittade på Maria, lät henne omfamna mig med sin kärlek. Solen sken starkt den dagen, det surrade av insekter runtomkring mig och vinden var mjuk och varm mot min kind. Där satt jag med Maria och talade med henne, jag grät och jag frågade henne vad jag hade gjort för fel. Jag kände hennes närvaro och jag fick som svar att det var livet, Herren hade andra planer för mig, jag måste bara förstå vilka planer det var, hon sa att jag måste lita på Herren med hela mitt hjärta. Jag spenderade den dagen med Maria och glömde bort att äta middag, jag satt där tills skuggan la sig över oss och jag minns inte riktigt hur många timmar det var jag satt där med henne, tiden var inte viktig. Det var första gången jag överlämnade mig helt och hållet till Marias förböner. Jag minns hur vacker den dagen var trots mitt krossade hjärta, hur jag efter vår dag tillsammans kunde ta emot nästa dag med ett lugn som jag inte hade haft innan. Det skulle lösa sig även om det bara var en ung kvinnas ”kärleksproblem”. Det är till Maria man vänder sig till när man har ett krossat hjärta. För hon förstår, hennes hjärta krossades när hennes ende son dog på korset. Maria omfamnar oss när vi behöver en moders kärlek, hon omfamnar oss när du inte vet vad du ska ta dig till, hon finns där med sina böner och sin kärlek, hon tar emot oss oavsett hur små eller stora problem vi har.

I skrivande stund minns jag att det finns en bild på Johannes Paulus II och en antydan till att Maria omfamnar honom den dagen han blev skjuten på St: Petersplatsen i Rom vilket var den 13 maj 1981, samma år jag är född. För mig betyder den bilden väldigt mycket, för varje gång du faller finns hon där och tar emot dig precis som hon tog emot sin son när han föll på korsvägen.
Lita på Maria och lita på Herren, de finns alltid där för dig.

Hata eller förlåta? 

Fader Morgan skrev en stark text i det senaste numret av SUCKEN (nr 2, 2013) om en man som av ilska råkat mörda sin fru. Mannen som Fader Morgan beskrev fick livstids fängelse och en dag hittade han bara till Gud det är en underbar historia som alla borde inspireras av! Fader Morgans berättelse fick mig att tänka på 2009, året då mitt liv tog en helt ny vändning och mitt liv i stortvis rasade samman.

Juni 2009. Balen och sommarlovet låg bara runt hörnet alla hade en klump i magen då skolan som man lärt sig älska och hata skulle vara slut. Vi alla skulle gå skilda vägar eftersom det var ju självklart att vi alla inte kunde börja på samma gymnasium. Även med så lite tid kvar så hände det hemska, en vän miste livet tack vare 2 förälskade tonåringar som inte visste bättre...
Det var som om hela världen stannade upp. När jag fick reda på det så satt jag barnvakt, jag trodde knappt på det min kompis sa i telefonen, hade vår vän blivit mördad? Hur gick det till? Vem hade gjort det?
Så många frågor på samma gång och ingen kunde ge oss svaret. Det enda vi visste var att det hade planerats en minnesstund för henne på platsen hon blivit mördad.
Vi anländer till platsen och där fanns ljus och blommor i massor, hela skolan var där och inte ett enda öga var torrt när vi försökte tillsammans fatta vad som egentligen hänt..
Tillslut kom historien fram om att det var två av våra klasskamrater, förälskade som bara 16 åringar kunde vara, en gjorde ett misstag med flickan som nu bara fanns kvar i våra minnen och den andra kände sig sviken. Den ena ville försona sitt brott till varje pris och den andra ville se hur långt personen kunde gå för den skull. En farlig lek som ledde till att någon miste livet. 
En tid framöver kunde jag bara känna hat mot dem två eftersom de varit så korkade. Hatet bara växte allt mer mot dem, mot deras dumma dom som enligt mig var allt för lindrigt och jag tappade också förtroendet för Gud, jag var arg på Honom för att Han inte kunde rädda henne, eller ge dem förnuftet att inte göra det. Jag satt på söndags mässorna men jag var knappt delaktig, jag visste inte vad jag skulle göra.
Men en söndag precis innan gymnasiet skulle börja satt jag på mässan, jag hade åkt in till kyrkan ensam av olika anledningar men mest för att jag ville vara ensam för en gångs skull. Jag bara satt där och stirrade helt plötslig när mässan börjar känner jag ett värme i kroppen och börjar gråta på plats. Den dagen firade jag mässan med rinnande mascara och en snorig näsa men det brydde jag mig inte om, jag hade på något vis fått tillbaka orken..
Smärtan och såret började sakta men säkert läka och jag kände mig allt bättre, jag tog hennes motto "Lev livet fullt ut" och gjorde det till ett av mina. Mitt hat blir mindre och jag känner ett lugn jag skulle ju hur som aldrig träffa dem igen.
En dag dock ungefär 2 år efter händelsen såg jag en av dem då jag och en kompis gick på bio, min första reaktion var att drämma till personen rakt på näsan men jag lät bli den var inte värt det. Nu så många år efter undrar jag om jag kanske skulle ha gått fram och sagt något men jag gav bara personen ett svagt leende och kände att jag på något vis nu kan fokusera på att tänka på allt bra under våra tider tillsammans..
Det är svårt att förlåta och jag har lärt mig den hårda vägen, när man hatar är det lätt att tappa Gud. Jag tror att det som hjälpte mig så mycket var att även fast jag var stum på mässorna så var jag där. Gud kämpade sig sakta men säkert tillbaka till mig..
Jag kan lova er, livet kan någon gång vara jobbigt och man känner som om allting är dåligt men, det blir bättre...
Kram Karro
Karro har även skrivit
”Är det en absolut sanning?” Om det är sant att det inte finns någon sanning, så finns det ju plötsligt en sanning, nämligen påståendet själv. Men då måste påståendet att det inte finns någon sanning vara falskt. Så om påståendet ”det finns ingen sanning” är sant, måste det vara falskt.

Medan vi i Sverige kan tacka uttråkade ungdomar för den  uppfriskande brandlukten har kristna i Pakistan blivit utsatta för nya våldsdåd. Över 250 familjer har fått utstå massiva anfall och mordbränder som har drivit dem från sina hem.  Det starta för ca. 2 veckor sedan då en kristen grönsaksägare ska ha uppfattats bettet sig "respektlös", vilket resulterade i att han och hans kristna kunder fick söka skydd hos polisen. Man hade hoppats på att det hade slutat där, men polisen utlämnade dem till mobben som i sin tur misshandlade dem och fortsatte därefter med att förstöra kristna affärer och hem. Trakasserierna pågår än idag och har resulterat i att 1500 kristna har flytt området pga av rädsla för massmord. 

Confessiones Nyhetsredaktion
I Sverige är det enligt lagstiftning tillåtet att abortera foster fram till 22:a graviditetsveckan. Det är allmänt accepterat och aborten kopplas ofta ihop med kvinnans rätt till sin kropp. Folk som har gått ut med att de är abortmotståndare offentligt blir ofta idiotförklarade och folk reagerar mycket starkt, aborten är en mänsklig rättighet tycker man. Vi är inte många i Sverige som är emot abort, men betyder det att abort är rätt, för att många tycker det? 

Att abort skulle vara fel eftersom det är Gud som säger det är ingen förklaring som räcker. Om man inte tror på Gud då? Man behöver faktiskt inte tro på Gud för att vara emot abort. Allting handlar egentligen om två saker. 

Det första är människovärdet. Finns det? Är alla människor i sig själva värdefulla, och lika mycket, trots att de kanske är lata, kriminella eller bara fula? Jag tycker onekligen det. Många säger att människovärdet inte gäller alltid. Hitler till exempel. Hade varit bäst om man hade aborterat bort honom. Så hade man förhindrat allt det onda som hade hänt. Men, tänk om valet hade stått mellan att han skulle skjutas på fläcken eller fått bli inspärrad på ett mentalsjukhus/fängelse när dem allierade kom och skadan redan är skedd. Han kommer inte kunna göra något ont mer överhuvudtaget låtsas vi. Har han förverkat sin rätt att leva? Borde vi skjuta honom? Jag skulle säga att även Hitler har rätt att leva. Och att han även innan han massakrerade miljontals människor hade rätten att leva. Vad vi BORDE ha gjort är gett honom sluten psykiatrisk vård. Inte skjutit honom. 

Det andra är det faktum, det obestridliga vetenskapliga faktum att ett nytt mänskligt liv (genotyp) börjar vid befruktningen. Fostret växer sedan i ett oavbrutet och samordnat förlopp fram till födelsen. Detta hör man inte ofta om i Sverige men det är sant. Det är faktiskt en människa hela vägen, det blir inte ett liv, booom, vecka 22. Det handlar om samma individ redan från början, man är samma individ när man är nyfödd och när man är fullvuxen fast man inte är ”färdig” som människa på många sätt förrän man är vuxen. På samma sätt är man samma individ när man är ett foster och när man är ett nyfött barn. 

När vi nu lägger ihop dessa två saker kan vi bara konstatera en sak, abort är fel. Alla människor (individer) har rätt att leva. Eftersom fostret också är ett mänskligt liv har det också rätt att leva! Och vi kan konstatera att abort är lika med mord per definition. Det sker alltså mellan 35000 och 40000 statligt finansierade mord varje år i Sverige... 

Vanliga argument för abort:

Kvinnor har rätt att bestämma över sin egen kropp, ingen ska tvinga en kvinna att göra abort!
Svar: Jag håller helt med om att kvinnor får bestämma över sin egen kropp, men det är en annan kropp som växer inom dig. Det är inte en del av din kropp som t.ex. blindtarmen. Du har ingen rätt att bestämma om denna människa som växer inom dig ska leva eller dö. 

Men om man blir våldtagen? Eller vid incest?
Svar: Det finns tre individer som har problem i denna situation, flickan eller kvinnan som blev utsatt för övergrepp, mannen som utsatte och barnet som mamman vill abortera bort. Att bli våldtagen är självklart ett fruktansvärt trauma, hur illa kommer jag aldrig att kunna svara på, och flickan/kvinnan som blivit våldtagen behöver all hjälp och stöd familj och samhälle kan ge. Mannen behöver straffas, eller få psykiskt vård. Men den tredje individen, barnet, ska inte behöva mördas för att övergreppet skedde. Det har rätt att leva. Det är kanske bäst att adoptera bort det på grund av traumat men barnet har rätt till liv! Jag ska dra en hemsk parallell som jag har snott, inom många hederskulturer är det ett fruktansvärt trauma för en kvinnas släkt och familj att kvinnan blir våldtagen. Man löser det då genom att döda kvinnan. På samma sätt löser man konsekvenserna av övergreppet i Sverige. Konsekvenserna är i och för sig här i Sverige att behöva föda och ta hand om ett barn men i hederskulturerna är det bara själva skammen och traumat. Men spelar det någon roll? Här finns människovärdet igen, har barnet förverkat sin rätt att leva eftersom den kommer att ha en jobbig uppväxt och för att mamman inte kommer att få leva det liv hon velat?
Simon
Gud vill inte att människorna skall lida och dö. Guds ursprungliga avsikt för människan var paradiset: evigt liv och frid mellan Gud och människan och deras omgivning, mellan man och kvinna. 

Ofta känner vi på oss hur livet borde vara, hur vi borde vara, men i själva verket lever vi inte i frid med oss själva, vi gör saker av rädsla och för att vi inte kan kontrollera våra känslor, och vi har förlorat den ursprungliga harmoni som människan levde i med världen och ytterst med Gud. Bibeln uttrycker erfarenheten av detta främlingskap i berättelsen om syndafallet. Eftersom synden hade smugit sig in, var Adam och Eva tvungna att lämna paradiset, där de levt i harmoni med varandra och med Gud. Det slitsamma arbetet, lidandet, dödligheten och frestelsen att synda är tecken på att vi har förlorat paradiset.

//Youcat, 66
För en kristen innebär framsteg att ödmjuka sig såsom Jesus gjorde, sa påven under mässan i morse

"Den verkliga makten är tjänstgöringen. Som han utförde, som inte kom för att bli tjänad men för att tjäna, och hans tjänstgöring var korsets tjänstgöring. Han ödmjukade sig ända till döden, döden på ett kors för oss, för att tjäna oss, för att rädda oss. Och det finns inget annat sätt för kyrkan att gå framåt. För kristna, betyder att gå vidare, betyder framsteg, att ödmjuka sig. Om vi ​​inte lär oss denna kristna regel, kan vi aldrig, aldrig förstå Jesu sanna budskap om makten."

"När en person intar en ställning som enligt världens ögon är en högre ställning, säger de: "Ah, här har denna kvinna blivit befordrad till president i denna organisation och här har denna man blivit befordrad ... ". Detta verb, att befordra: ja, det är ett trevligt verb, som man bör använda i kyrkan. Ja: här har hon blivit befordrad till korset, här blev han befordrad till denna förnedring. Detta är det sanna framsteget, det som gör att vi liknar Jesus!"

"Herrens väg är Hans tjänstgöring: vi bör efterlikna honom i hur han utförde sin tjänstgöring, tjänstgöringens vandring. Det är kyrkans verkliga makt. Jag vill i dag be för oss alla, att Herren ger oss nåden att förstå att kyrkans verkliga makt består i att tjäna. Och även för att förstå den gyllene regeln som han lärde oss genom sitt exempel: för en kristen innebär framsteg att ödmjuka sig, att ödmjuka sig. Vi ber om denna nåd."
Signum skriver att det kommer att ske en tyst marsch för de kidnappade biskoparna (Mar Gregorios Yohanna Ibrahim och biskop Boulous al-Yazigi). Marschen äger rum den 21 maj i Jordaniens huvudstad Amman, och engagerar kristna från alla samfund i landet. Ärkebiskop Maroun Laham sade:

”I marschen kommer alla kristna kyrkor att delta. Vi utgår från den ortodoxa katedralen i Amman, passerar den katolska katedralen av latinsk rit för att sedan nå den syriska katedralen. På det viset kan kristna i Amman bedja tillsammans med alla kristna i hela arabvärlden, så att biskoparna – våra bröder – och alla andra kidnappade offer snart kan släppas fria.”

 För mer information om marschen besök Signum. 
Idag firar Katolska kyrkan sin födelsedag =)
Klippet nedan sammanfattar vad som hände vid pingst och varför vi fortfarande firar det på 2 minuter (och 19sekunder).




Om du gillar korta detektivböcker med en touch of katolicism så rekommenderar jag starkt G.K Chesterton "Father Brown Stories". De handlar om en katolsk präst som löser brott (yupp du läste rätt). 
Jag skulle kunna skriva en lång bokrecension om hur underhållande berättelserna är, att man som läsare får följa med och grubbla över ledtrådarna, alla "aha moments" och om f. Browns fängslande karaktär, men ähh du får upptäcka det själv. 
















De nordiska biskoparna har skrivit en minikatekes för varje månad under Trons år. 
I maj månad diskuterar de tron på Den Helige Anden. De skriver: 

"Den helige Ande är nog den person i Treenigheten som många tycker att det är svårt att
förhålla sig till, förstå och förklara." 


"Om vi känner oss förtrogna med Gud Fadern och Gud Sonen, så kan vi tacka den helige
Ande för att vi gör det. ”Ingen kan säga: ’Jesus är herre’, om han inte är fylld av den helige
Ande” ( 1 Kor. 12:3b). Jesus lovade att den helige Ande skulle undervisa lärjungarna om
allt och påminna dem om allt som han hade sagt till dem (jfr Joh. 14:26). Han sade också
att han ännu hade mycket att säga till lärjungarna, som de inte nu genast kunde ta till sig;
Sanningens Ande, som skulle komma, skulle vägleda dem till hela sanningen (jfr Joh.
16:13).
Den helige Ande är alltså den som vill få oss att lära känna Gud. Ändå är den helige
Ande inte någon som kommer utifrån för att ge oss denna insikt. Han är nära förbunden
med de två andra personerna i Treenigheten. När vi i den nicenska trosbekännelsen säger
att den helige Ande utgår från Fadern och Sonen, ger vi uttryck för att kärleken mellan
dessa två är så stark att den visar sig som en självständig person, oskiljaktig från dem,
men med en egen identitet."

Läs hela minikatekesen här. 
Vi behöver en öppet hjärta som kan älska. 

Det sa påven i tisdagsmorgonens mässa i Santa Martakapellet. Påven varnade för själviska attityder som, som det händer med Judas, leder till isolering av det egna samvetet och slutligen till svek mot Jesus. "Om vi verkligen vill följa Jesus, måste vi leva livet som en gåva att ge till andra och inte som en skatt som ska bevaras."
Tre snabba tips så att man kan förbli en god katolik även under de nationella proven

Sommarlovet är snart här men skolan är fortfarande stressig. Om du är som jag så begränsar du dig säkert till endast Bibeln eftersom dina ögon nästan blöder av allt annat läsande och pluggande (vem är det jag egentligen vill lura…?) Därför vill jag komma med tre tips som man kan dra nytta av redan idag, så att ni inte behöver vänta till sommaren.

1. LCM Bible
LCM Bible är en katolsk app från USA som leds utav dr. Scott Hahn (LÄS HANS BÖCKER, LÄS HANS BÖCKER I SOMMAR, speciellt ”Våra vägar bar till Rom” som han skrev tillsammans med sin fru Kimberly!)
På den appen kan man lyssna på hela Johannesevangeliet, men också på ett tiotal föreläsningar av Scott Hahn själv, varav majoriteten är en bibelstudie-serie om just Johannesevangeliet. Det finns dock några andra och jag vill rekommendera ett: THE BIBLE AND THE SPIRITUAL LIFE: POPE BENEDICT XVI AND LECTIO DIVINA. Den är otroligt intressant och berikande och kommer sparka igång ert Bibelläsande och mediterande över Bibeln.

2. To Look on Christ
To Look on Christ är en ganska tunn teologisk meditation över tro, hopp och kärlek skriven av påven Benedict XVI. Den har förmodligen inte översatts till svenska, men jag kan tänka mig att den inte är så svårbegriplig på engelska heller. Den är inte tjock, men den är otroligt intressant; jag skulle kunna gå så långt och säga att den är en av mina få allra-favoritböcker.

Här är en liten bit, fritt översatt från polska: ”Vi möter idag ett märkligt hat från människans sida till sin egen storhet. Människan ser sig själv som livets fiende, naturens jämnvikts fiende, (…) som en misslyckad varelse för vilken det skulle vara bäst om den inte fanns. (…)
I början av denna väg fanns högmod; man ville bli som Gud. För att bli fri behövde man bli av med den allestädes närvarande Guden, föra Gud, som man själv hade satt i himlen, ner på jorden, och börja härska över skapelsen. (…) På det sättet förändras den ursprungliga avsikten mer och mer i dess motsats och förblir fånge till det som var ursprungspunkten: människan som ville vara sin egen skapare och härska över skapelsen med hjälp av en bättre, påhittad evolution, slutar med självförnekelse och självförstörelse. Hon inser att det vore bättre om hon inte fanns.”


3. The Porn Circuit
Detta är ingen teologisk bok, men den är gratis och kan laddas ner här. Jätteintressant vare sig man har problem med pornografi eller ej. Den problematiserar ämnet men den ger också förklaringar och utvägar från ett eventuellt beroende.


Hoppas att ni hittar någonting som intresserar er, och lycka till med alla slutproven! Kör hårt och be till den Helige Anden!

Paula

Paula har även skrivit: 











Bara man ger sin tro, Gud och korset runt sin hals en chans så kan det förändra ens liv! Håll hoppet uppe och tron nära oavsett vad livet för med sig. De är våra svåraste stunder som vi ska tacka vår Gud för. De är genom dem som vi kommer att växa och bli bättre, de är genom dem som vi stärks, de är genom dem som vi får upp våra ögon och börjar uppskatta våra nära och kära. Jesus korsfästelse skedde före uppståndelsen, så bakom varje lidande, smärta, sorg finns det även mycket glädje! Kom ihåg det!!!


Otavia har även skrivit:

Svensk media har uppmärksammat de 800 italienska martyrerna som mördades för att de vägrade konvertera till islam. Nedan är Rome Reports korta klipp över de nya helgonen. Påven säger bland annat i klippet att bekvämlighet kan orsaka stor skada, då den leder till att vi inte aktivt hjälper våra medmänniskor.

Ännu en präst har blivit mördad i Colombia. Fader Jose Antonio Valle Bayonas kropp låg dumpad i ett dike i det lantliga området Baranquilla. Fader Valle hade blivit knivhuggen 17 gånger i ansiktet och nacken. Den lokala polisen erbjuder nu 11 000 dollar till någon som kan ge information om förövarens identitet. Ärkebiskopen av Baranquilla har i ett uttalande sagt:  “repudiate this atrocious act that took the life of Father Valle Bayona, causing profound sorrow in the heart of the Church and in the communities where he worked as an ordained minister of the Lord. ”This crime “shows once again the difficult situation our society is facing” and the widespread violence that is causing “an alarming number of victims in the country.” Och We thank the police and all authorities for their support and we invite the perpetrators to sincere repentance in faith that will bring them to the merciful forgiveness of God,”


Confessiones Nyhetsredaktion
Även mitt i vedermödor, är den kristne aldrig ledsen utan vittnar alltid om Kristi glädje. Det sa påven på tisdagsmorgonen i mässan i Santa Martakapellet:

Att gå in i tålamod: detta är vägen som Jesus även lär oss kristna. Att gå in i tålamod... Detta betyder inte att vara ledsen. Nej, nej, detta är något annat! Detta betyder att utstå, att bära svårigheternas tyngd på axlarna; motsägelsernas tyngd och vedermödornas tyngd. Denna kristna attityd att utstå, att gå in i tålamod... Detta är en process, jag tillåter mig använda ordet process, en kristen mognadsprocess, som man inte uppnår från en dag till en annan: man gör det under hela livet för att uppnå en kristen mognad. Det är som ett bra vin.

 När svårigheterna kommer, kommer även många frestelser. Till exempel det att klaga: - Men se vad jag är med om...En klagan. Och en kristen som oavbrutet klagar är inte en god kristen: det är deras egen klagan, eller hur? För att de klagar över allt, inte sant? Tystnaden i att utstå är tålamodets tystnad. Det är Jesu tystnad: Jesus vid sitt lidande talade inte mer än två, tre nödvändiga ord. .. En tystnad i att utstå Korset är inte ledsam. Det är smärtsamt men inte ledsamt... I denna vandring att utstå fördjupar den kristna friden, som gör oss starka genom Jesus.

Minst 30 personer skadades varav 3 allvarligt vid en explosion i en katolska kyrkan. Kyrkan som ligger i staden Arusha i norra Tanzania misstänks ha blivit utsatt för en bombattack, dock är det ännu oklart just vad som exploderade. Arushas polischef, Magesa Mulungo sade i ett uttalande: 
"This is a sad day, our security forces are mobilised, and the culprits will be arrested and brought to justice,"
Och tillade att "For the time being we don't know if it is a bomb"

Samtidigt råder det missnöje med hur regeringen har handskats  med de växande spänningarna mellan landets muslimer och kristna. En lokal politiker, Godbless Lema säger argt i en intervju: 
"Religious fundamentalism is a reality in this country, but the government does nothing,

För att läsa mer här

Confessiones Nyhetsredaktion
"Alla kristna har en skyldighet att förmedla tron med mod." 
Det var påvens uppmaning på fredagsmorgonen vid mässan i Santa Martakapellet. 
"När Kyrkan förlorar modet, går Kyrkan in i en ljummen atmosfär. De ljumma, de ljumma kristna utan mod... Detta gör Kyrkan mycket ont, för att ljumheten tar fäste i oss och problemen bland oss kommer. Vi har då inga horisonter, vi har inget mod och vi har inte mod att be till himlen och inte heller modet att förkunna evangeliet. Vi är ljumma.. Och vi vågar inte göra något åt de små sakerna i våra liv, som svartsjuka, avundsjuka, karriärism och går vidare i egoism.. Allt detta gör Kyrkan inte gott: Kyrkan måste vara modig! Vi alla måste vara modiga i bönen och utmana Jesus." 

Här är några kändisar som har uttryckt vår tro i media =) 


Josh Duhamel och frugan Fergie är båda hängivna katoliker. De hade en vacker vigsel och säger sig vilja bilda en stor katolsk familj ihop. Till USMagazine sade Fergie:
On Saturday nights, we like going to mass, then dinner. It feeds our spiritual side, and it’s great to hear Josh sing in church – he’s a great singer. Then we go out and have a really nice wine, like all good Catholics. 


Den supervackra modellen Adriana Lima har varit tydlig med att sex tillhör äktenskapet och anser att abort är kriminellt. Vid frågan "Are you a one-guy woman" i tidningen GQ svarar Lima
Of course! I’m a Catholic. 
Sex is for after marriage… [Men] have to respect that this is my choice. If there’s no respect, that means they don’t want me.



Nicole Scherzinger är en hängiven katolik enligt RTE och The Telegraph. Hon säger sig ha växt upp i kyrkan och deltar fortfarande på högmässan varje söndag. Hon talar idag öppet om att hon brukade gråta i början sin karriär då hon ombads ta på sig väldigt avslöjande kläder: 
They had to keep refixing my make-up, and I kept pulling at my tiny clothes, trying to get a bit more coverage out of them.’



Stephen Colbert är AWESOME! Förutom att vara kateket och åka på turné med f. James Martin och Kardinal Dolan, får han många att skratta. Han inte heller den som räds för att dra ett religiöst skämt: 
Though I am a committed Christian , I believe that everyone has the right to their own religion, be you Hindu , Jew or Muslim . I believe there are infinite paths to accepting Jesus Christ as your personal savior.Protestants don’t make me angry as much as disappointed. Unlike the world’s crazy made-up religions, they’re so close to getting it right. They’re a single Pope away from reaching their full potential.