När unga fångar i LA hörde att påven under skärtorsdagen tvättade fötterna på intagna i Rom, kände många av dem för att skriva ett litet meddelande till honom rapporterar VatikanRadion. 

Här är några av de korta breven som skrevs: 

Dear Pope Francis,
Thank you for washing the feet of youth like us in Italy.
We also are young and made mistakes.
Society has given up on us, thank you
that you have not given up on us.


Dear Pope Francis,
I think you are a humble man.
When you read this letter you will have washed the feet of other kids like.
I am writing this letter because you give me hope.
I know one day with people like you us kids
won't be given sentences that will keep us in prison
for the rest of our lives.
I pray for you. Dont forget us. 



Dear Pope Francis,
I don't know if you have ever been to where I live.
I have grown up in a jungle of gangs and drugs and violence.
I have seen people killed. I have been hurt.
We have been victims of violence.
It is hard to be young and surrounded by darkness.
Pray for me that one day I will be free
and be able to help other youth like you do.


Dear Pope Francis,
Tonight we pray for all victims of violence.
The families of people we have hurt need healing.
Our families need healing.
We are all in pain.
Let us feel Jesus' healing tonight.



Dear Pope Francis,
I know the same youth feet that you wash
are like me.
Drugs have been part of me life for so long.
We all struggle to be sober.
But you inspire me and I promise to be sober
and help others with the cruel addiction of crystal meth.


Dear Pope Francis,
My many friends are in two different maximum security
prisons in one of our states 33 state prisons.Calif. I am writing to tell you that I feel bad
that more youth of color are in prison in our state
than any other place in the world. I am inviting you to come
here next year to wash our feet, many of who have been sentences to die in prison.
God bless you.



Dear Pope Francis, 
I read that the harshest sentence that a youth
can receive in Italy is 20 years. I wish this was true here.
I hope I hear back from you. I have been catholic and glad I am catholic
because I have a pope like you.
I will pray for you every day because we need examples of God like you are
in this violent world. 


Dear Pope Francis,
I am glad you picked the name Francis. When I was little I read about St.Francis. He is a cool saint. He was a man of peace and simplicity. I am praying to you that you pray that we have peace in our gang filled neighborhoods.


Dear Pope Francis,
When Jesus washed the feet of his friends he gave an example of humility. I have been raised to believe that it is only with respect in hurting your enemy that you are a man. Tonight you and Jesus show me something in this washing of the feet something very different. I hope we kids learn from this.


Dear Pope Francis,
I have never been to Rome. I do not know if it is near Los Angeles
because all my youth I have only known my neighborhood. I hope one
day I will be given a second chance and receive a blessing from you
and maybe even have my feet washed on Holy Thursday.



Dear Pope Francis,
I know you have a good family. I am writing this letter to you because I know
that my family is suffering because of me. I know have done some bad things but I am not a bad kid and when last year in our big state we not a new law called SB9 this made me family happy because this is a beautiful message that we kids deserve a second chance.



Dear Pope Francis,
From reading I know that us kids are capable of making decisions like older people do. I have seen pictures of brains of kids and adults. I am asking you as Pope to help us and 
help other people understand we can change and want to change.

Små potatis
Första gången jag hörde uttrycket kom det ut ett litet fnitter. Det är en sådan fras som lät så gulligt, och jag som är språknörd älskar sånt, som ordet ”slickepott”. Senare fick jag reda på att det innebär ”små saker” eller saker som anses vara av mindre betydelse.
I söndags kom jag hem efter ett kort-kort besök utomlands. Jag stämde träff med någon och jag längtade verkligen. Men ibland blir träffar inställda p.g.a. olika hinder och då blir man ledsen och besviken. Själv kände jag mig övergiven och utstött eftersom jag längtade så, och att man redan hade avsatt den dagen. Det kändes som om den personen inte tyckte att jag var värd hans/hennes tid. Jag kände mig ensam.
Då bad jag en liten bön att inte bli ledsen och inte slösa bort dagen. Senare var jag med en kompis, och på kvällen på väg hem från henne träffade jag på en annan bekant på tåget som gjorde mig sällskap mer än halvvägs hem. Henne hade jag inte sett på länge och vi hade en trevlig konversation.
Dagen efter hade ensamhetskänslan fortfarande inte försvunnit helt. På väg till skolan träffade jag på en annan vän på tåget, som jag hade inte heller sett på länge. Vi gjorde varandra sällskap till skolan och gick av samma station.
Att träffa på två vänner som jag inte har sett på länge på så kort tid må vara en tillfällighet, men för mig kändes det som små välsignelser från Gud. Han övergav inte mig, utan skickade istället personer som fick mig att må bra igen.
Om det är något som jag har lärt mig om kommunikationen med Gud, det är att Han talar oftast i det tysta, som t.ex. vid meditation. Han gör inte alltid stora entréer såsom Han gjorde när Han uppenbarade sig till Mose i den brinnande busken. Oftast är det genom små ledtrådar, små ”hjärtryckningar”, små tankar eller känslor som Han försöker prata med oss.
De må vara små potatis, men det är oftast de små potatisen som räknas. När märkte du av små potatisar sist?
Carmelle har även skrivit: 



Catholic News Agency skriver att påven Frankie valde att som ärkebiskop bo i en liten lägenhet istället för biskopens-residens. Och nu meddelar Vatikanens presstalesman, fader Lombardi, att påven väljer att bo i samma hus som Vatikanens anställda, istället för påvens residens. Det framkommer inte hur länge påven planerar att bo tillsammans med de anställda.  




I vårt Västerås kommunitet firar vi Påsk enligt polsk tradition. På Påskafton förbereder vi en korg med några ägg, korv, bröd, lite smör, salt och peppar och lite godis, som vi sedan välsignar. Vi ska äta allt på Påskdagens frukost.  Det är ett mycket viktig mål under Påskdagen. Vi börjar måltiden med en speciell bön och delar sedan äggen mellan oss.  Vi äter frukost tidigt på morgonen eftersom kl. 9.00 har vi mässan... Men på kvällen sätter vi oss tillsammans alla tre för att fortsätta att fira Påskens glädje, att Jesus Kristus är uppstånden från dem döda.



”Lova och välsigna min Herre och tacka och tjäna Honom i stor ödmjukhet”.
Från S:t Franciskus Solsången


F. Witold har även skrivit: 
Det finns en underbar blogg som heter "My year of Faith", där en stor blandning av skribenter gästbloggar, ungefär som på Confessiones.  I ett av inläggen så skriver Meg Matenaer om hur vi katoliker är dåliga på att läsa Bibeln. Förutom det vi hör vid söndagsmässan är det inte många av oss som hängivet ägnar oss åt Bibelläsning. 
"Oh my goodness!  The God of the Universe has published a book—a book!—for me, it’s in my closet, and I have not yet gotten around to it. " 

Är du intressad av att fördjupa dig i Bibeln, då rekommenderas följande inlägg av Patrik - Sparring med Bibeln och katekesen

Papa Frankie och Patriarken av Konstantinopel, Bartholomaios I, ska tillsammans besöka Jerusalem under de kommande åren. Patriark Bartholomaios tillhör de mest respekterade inom den ortodoxa kyrkan och är känd för sitt arbete i miljöfrågor (där han har fått smeknamnet "den gröne Patriarken"). Signum skriver:

"Mötet skall ske till minne av det första mötet mellan en påve och en ortodox patriark i Jerusalem för 50 år sedan. När påven Paulus VI och patriarken Athenagros möttes i januari 1964, var det första gången sedan kyrkosplittringen 1054 som kyrkoledare från Öst och Väst träffades för att inleda en ekumenisk dialog."

Wohoo! :)
CNA rapporterar att påven ringde den 18 mars till en tidningskiosk i Buenos Aires för att hälsa och meddela att han inte längre kommer att ha behov av sin tidningsleverans. 
Det var runt 13:30 då Daniel Del Regno, son till kioskägaren, svarade i telefon och hörde en röst säga "Hej Daniel, det är Kardinal Jorge". 
Först trodde Daniel att det var någon som spelade ett spratt, men påven insisterade och sade "Seriöst, det är Jorge Bergoglio. Jag ringer dig från Rom". 
Daniel säger att han befann sig i chock, bröt ner i tårar och visste inte vad han skulle säga. Påven tackade honom för att han hade levererat tidningen varje dag och skickade sedan med hälsningar till Daniels familj. Han avslutade samtalet med att be Daniel att be för honom. 

Ni kan läsa hela intervjun med Daniel här!
Signum meddelar att det idag kommer att släppas en intervjubok med Påven Frankie, som han hade gjort med Francesca Ambrogetti. Boken hette tidigare "Jesuiten - Samtal med kardinal Jorge Bergoglio S.J." men döps om till "Påven Franciskus - Samtal med kardinal Jorge Bergoglio". 

Boken som ursprungligen skrevs på spanska, har på bara några dagar översatts till engelska och kommer enligt Signum finnas tillgänglig som nätupplaga på bland annat Amazon




"DU ÄR VAD DU ÄTER"
Är det någon som kollade på programmet som gick på TV4? Själv har jag inte sett ett avsnitt, men titeln slog mig och påbörjade en lååång tankekedja av vad frasen egentligen menar.
Det som slog mig är frasens enkelhet. Och att det innehåller en viss sanning. (Det påminner även om det som står i Galaterbrevet 6:7-8). Du är vad du äter.

Som katoliker går vi till mässan varje söndag och mottar Kristikropp och -blod. Alla som tar emot hostian tar emot ett sakrament och på så sätt helgas i både kropp och själ.
Dock är det många katoliker som går miste om denna chans. Det finns en tapper skara som går regelbundet, men söndag efter söndag är det alltid några ansikten som försvinner.

Som ungdomsledare har jag märkt att ungdomarna slutar gå på mässa så fort saker och ting hamnar snett. Kompisar som hamnar i fel kretsar, börjar festa och super sig fulla helg efter helg. Vänner som inleder romantiska förhållanden och tappar sina oskuld till personer som inte älskade dom i kärlekens sanna mening. Vad är det som gör att dessa personer flyr från Gud?

Jag tror att då man slutar äta själens livsföda blir det lättare att hamna i en nedåtgående spiral som blir svårare och svårare att ta sig ur.

Om vi bara äter skräpmat blir kroppen dålig och det är samma sak med vår tro. Om vi bara ”äter” oss mätta av världens frestelser kommer vår själ att må sämre och vår tro att fallna bort. Därför måste vi hjälpas åt att påminna varandra om att äta vår själs livsföda när vi mår dåliga inombords – brödet och vinet som vi tar emot i den heliga mässan. Glöm aldrig att varje söndagsmässa är en ny chans att börja om på nytt i den nya veckan.
Och att det inte finns något som Gud inte kan förlåta i försoningens sakrament.

Ha en bra start på veckan! Ät nyttigt för kropp och själ!


Det började med ett tveksamt ”ja”. Min lillasyster tvingade mig att gå på ett katolskt läger i 2007 och ända sen dess har jag varit aktiv katolik. Jag har varit ministrant, ungdomsledare och missionär, men idag läser jag till sjuksköterska, jobbar vid sidan om och sitter som sekreterare i SLUK:s styrelse.

På min fritid älskar jag att baka, lära mig nya saker och vara med nära och kära. När man ser tillbaka på 6 år sedan är det lustigt att det där lilla ja:t har förvandlats till ett STORT JA att följa Honom. Så tveka inte – säg JA till Gud!







Texter jag har skrivit: 

Du är vad du äter
Små potatis
Långfredag

"Whenever human beings fail to live up to this responsibility, whenever we fail to care for creation and for our brothers and sisters, the way is opened to destruction and hearts are hardened. Tragically, in every period of history there are “Herods” who plot death, wreak havoc, and mar the countenance of men and women.
Please, I would like to ask all those who have positions of responsibility in economic, political and social life, and all men and women of goodwill: let us be “protectors” of creation, protectors of God’s plan inscribed in nature, protectors of one another and of the environment. Let us not allow omens of destruction and death to accompany the advance of this world! But to be “protectors”, we also have to keep watch over ourselves! Let us not forget that hatred, envy and pride defile our lives! Being protectors, then, also means keeping watch over our emotions, over our hearts, because they are the seat of good and evil intentions: intentions that build up and tear down! We must not be afraid of goodness or even tenderness! // Papa Frankie
Ni hittar hela predikan från idag på den engelska vatikanradion

Att stå upp för sin tro
"Räds ej bekänna Kristi namn

om världen än det skyr.
Det är ett fäste och en hamn
när allting annat flyr."

Det är viktigt att stå upp för sin tro, men det kan vara svårt ibland, speciellt som katolik i Sverige. Men hur svårt det än är så är tron det viktigaste man har, Gud kommer alltid vara där för dig om du har mod nog att stå för den du är och för din tro. 


Ibland hamnar man i situationer där man måste stå själv som katolik mot en eller flera som pratar emot dig och det kan kännas jobbigt ibland, men hur jobbigt det än är så är det något du måste göra. Att förneka sin tro är en synd och att synda är mycket jobbigare och mycket värre än att bara berätta och förklara vad du tror på. Oftast när folk kritiserar ens religion är det på grund utav missförstånd och därför är det så viktigt att kunna förklara och reda ut utan att bli sur eller irriterad, vilket är så svårt för man blir så sur när man hör påståenden som inte ens är sanna. Men om du själv är påläst och vet vad du ska svara på de vanligaste frågorna så är det faktiskt inte så svårt. Dessutom så blir man så stolt och man mår bra utav att stå upp för sin tror, även om man står ensam bland vänner, klasskompisar eller kollegor.

Så nästa gång du blir konfronterad på grund utav din tro, stå upp för den vad som än händer och kom ihåg du är aldrig helt ensam utan Gud finns där för dig, alltid.
Ni vet hur glad man blir när man ser kristna scener i filmer eller tv-serier (ex när agent Booth i Bones ber i en kyrka)... Här är några skådespelare som har uttryckt vår tro i media:

1. Nicole Kidman har kommit tillbaka till den katolska tron. Hon uppger i en intervju med Philippine Daily Enquirer att: 

Catholicism guides me. I certainly have a strong belief. I try to go to church regularly, and I try to go to confession.





2. Mickey Rourke sade till The Telegraph att den katolska tron räddade honom från självmord. I en annan intervju talar han om sina minnen av att gå till mässan med sin far som barn: 
I loved going to church with him, and we had our ritual where, after church, we’d get a bag of doughnuts, a quart of milk and sit on a stoop. You know, it’s like you see somebody you know and respect, my father on his knees praying, I wanted to be just like him


3. Mark Wahlberg är "Abu" kristen. I en intervju med Catholic.org uppger Wahlberg att han försöker gå till mässan VARJE DAG och säger: 
Being a Catholic is the most important aspect of my life. The first thing I do when I start my day is, I get down on my hands and knees and give thanks to God. Whenever I go outside of my house, the first thing I do is stop at the church... 
Till CNN sade Wahlberg: 
I pray to be a good servant to God, a father, a husband, a son, a friend, a brother and uncle, a good neighbor, a good leader to those who look up to me and a good follower to those that are serving God and doing the right thing.
 4. Bradley Cooper ber dagligen enligt en intervju han gjorde med Hollywood Reporter och säger: 
"I'm Catholic in my bones,"






5. James Bond (jag menar Pierce Brosnan) säger i en intervju med RTE

“It always helps to have a bit of prayer in your back pocket. At the end of the day, you have to have something and for me that is God, Jesus, my Catholic upbringing, my faith.”
och

God has been good to me. My faith has been good to me in the moments of deepest suffering, doubt and fear. It is a constant, the language of prayer … 


Är Svenska Katoliker Förföljda?
Jag frågade min lärare om jag kunde få hålla en religionslektion om katolska kyrkan. Förvånansvärt nog fick jag ett direkt ja och först var jag glad. Nu skulle jag kunna förklara för alla samtidigt och få reda ut alla missförstånd. Jag valde att ta upp de vanligaste frågeställningarna jag får av mina jämnåriga och besvara dem. Precis innan var jag lätt nervös där jag stod med min katekes, min bibel, och helgonbilden på Thérèse av Jesusbarnet. Jag bad tyst medan jag skrev på tavlan och la böckerna på bordet.
Men hela lyckan förvandlades till skräck sekunden då min klass kom in genom dörren. Jag började darra något så fruktansvärt och det var nästan tårar i mina ögon. Jag har aldrig någonsin känt ett så koncentrerat hat mot min tro. All denna koncentrerad hat riktades aldrig mot mig, det märkte jag, men jag tog åt mig den för min tro är jag. Jag lyckades hålla hela lektionen helt enligt planeringen och när jag sen stod själv kvar med min lärare frågade jag mig själv: Varför sprang jag inte ut och grät?

Svaret kom direkt:
Om vi flyr har djävulen vunnit! Aldrig ska han få besegra mig! Jag är stolt, stolt över att ha Gud!
Men det var i det rummet jag insåg hur förföljd kyrkan är, även i Sverige. Även om vi inte dödas för vår tro som så många av våra bröder och systrar i andra länder gör, så finns det människor som direkt hatar oss. Snälla, glöm inte att be för dem! Och glöm aldrig att du är stark, så länge du har Gud och hans ord i ditt hjärta! Kära bröder och systrar; våga vittna om Honom!
Stå alltså fasta, spänn på er rättfärdighetens pansar och sätt på skor på era fötter villigheten att gå utmed budskapet om fred. Håll ständigt trons sköld framför er, med den skall ni få den Ondes alla brinnande pilar att slockna och grip frälsningens hjälm och Andens svärd, som är Guds ord.” Efesierbrevet 6:14-18

Alla har väl haft stunder där man känner att man inte "räcker till"...
Det finns egenskaper som man själv kan tycka saknas hos en och det kan vara saker som; kunskap, styrka, tid etc. Oftast så räcker det för att stoppa en från att agera fullt ut.
Jag har många kompisar av andra trosuppfattningar än den jag har. När vi hamnar i religiösa diskussioner så utklassar de mig ofta i ämnen som ifrågasätter min tro. De är helt enkelt mer pålästa måste jag medge. Det är under dessa stunder då jag brukar känna mig otillräcklig med att dela min tro.
Det är viktigt att kunna någonting riktig bra innan man pratar om det/lever ut det, men vart går gränsen? Jag har insett att det är minst lika viktig att visa det man vill än det man kan.
Att visa vart man vill gå (till GUD) och vart man kommer ifrån (från GUD).
Livet är en resa och att dela med sig av sin tro handlar i slutändan om att visa var Gud finns. Vårt största bevis på Gud är oss själva.
Vi är alla en slags spegel och Gud är bilden som vi ständigt 
måste försöka reflektera. Vår uppgift är att tvätta spegeln ofta och försöka återspegla Gud för andra människor (som förhoppningsvis kommer börja återspegla Gud också, en slags kedjereaktion startas). Därför är det viktigt med att ständig möta människor (nya & bekanta). Man kan göra detta på många sätt som att: gå till skolan, lära känna andra på jobbet, facebook m.m. Inte alla förstår (eller vill försöka ens) förstå bibeln men jag tror på att människor förstår människor.
Ett möte tar alltid med sig en förändring.
//Criss


Här nedan hittar den första predikningen på engelska (hämtat från Catholic Herald)
In these three readings I see that there is something in common: it is movement. In the first reading, movement is the journey [itself]; in the second reading, movement is in the up-building of the Church. In the third, in the Gospel, the movement is in [the act of] profession: walking, building, professing.
Walking: the House of Jacob. “O house of Jacob, Come, let us walk in the light of the Lord.” This is the first thing God said to Abraham: “Walk in my presence and be blameless.” Walking: our life is a journey and when we stop, there is something wrong. Walking always, in the presence of the Lord, in the light of the Lord, seeking to live with that blamelessness, which God asks of Abraham, in his promise.
Building: to build the Church. There is talk of stones: stones have consistency, but [the stones spoken of are] living stones, stones anointed by the Holy Spirit. Build up the Church, the Bride of Christ, the cornerstone of which is the same Lord. With [every] movement in our lives, let us build!
Third, professing: we can walk as much we want, we can build many things, but if we do not confess Jesus Christ, nothing will avail. We will become a compassionate NGO, but not the Church, the Bride of Christ. When one does not walk, one stalls. When one does not built on solid rocks, what happens? What happens is what happens to children on the beach when they make sandcastles: everything collapses, it is without consistency. When one does not profess Jesus Christ – I recall the phrase of Leon Bloy – “Whoever does not pray to God, prays to the devil.” When one does not profess Jesus Christ, one professes the worldliness of the devil.
Walking, building-constructing, professing: the thing, however, is not so easy, because in walking, in building, in professing, there are sometimes shake-ups – there are movements that are not part of the path: there are movements that pull us back.
This Gospel continues with a special situation. The same Peter who confessed Jesus Christ, says, “You are the Christ, the Son of the living God. I will follow you, but let us not speak of the Cross. This has nothing to do with it.” He says, “I’ll follow you on other ways, that do not include the Cross.” When we walk without the Cross, when we build without the Cross, and when we profess Christ without the Cross, we are not disciples of the Lord. We are worldly, we are bishops, priests, cardinals, Popes, but not disciples of the Lord.
I would like that all of us, after these days of grace, might have the courage – the courage – to walk in the presence of the Lord, with the Cross of the Lord: to build the Church on the Blood of the Lord, which is shed on the Cross, and to profess the one glory, Christ Crucified. In this way, the Church will go forward.
My hope for all of us is that the Holy Spirit, that the prayer of Our Lady, our Mother, might grant us this grace: to walk, to build, to profess Jesus Christ Crucified. So be it.



Big Bang = Jorden på sju dagar?

När man läser Big Bang-teorin och jämför den med den kristna skapelseberättelsen så tänker man att det finns väldigt mycket som skiljer dem åt, och att det med största sannolikhet inte finns några likheter alls. Men dessa två berättelser har väldigt mycket gemensamt när man betraktar den kristna skapelseberättelsen symbolisk.

Den första meningen i Bibeln lyder ”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.” På hebreiska så är det ett idiomatiskt uttryck, alltså menas ”himmel och jord” hela universum. Alltså: I begynnelsen skapade Gud hela universum.
Sedan talar Bibeln om att det tog sju dagar när världen (universum) skapades. Men Bibeln säger också:
”Men en sak får ni inte glömma, mina kära: för Herren är en dag som tusen år och tusen år som en dag." (2 Pet 3:8)”

Eftersom definitionen av ”tid” skiljer sig vad gäller människor och Gud så bör de sju dagarna tolkas symboliskt.

Alltså är det fullt möjligt att som katolik tro på Big Bang teorin och evolutionsläran (minus slumpen). 

Personen som grundade och gjorde Big Bang teorin till vetenskap var en katolsk munk och astronom, vid namnet Georges-Henri Lemaître


När Lemaître först försökte framföra teorin till etablissemanget så avvisades den, eftersom teorin ansågs vara alltför lik skapelseberättelsen. Men Big Bang är idag mer än en vanlig teori. Den har ett starkt vetenskapligt stöd och är den teori vi använder/utgår ifrån när vi försöker förstå universum. Man brukar dela in Big Bang i tre delar (pelare):



  • Den första pelaren handlar om universums expansion. Att galaxerna rör sig bort från varandra ger en logisk mening till den tidpunkt då all materia var samlad i en punkt som började expandera.


  • Den andra pelaren handlar om grundämnena. 3/4 av universum består av väte och 1/4 helium (plus lite av de andra tyngre grundämnena). Enligt Big Bang teorin så skapades väte först och omvandlades sedan till helium i kärnreaktionerna.


  • Den tredje pelaren handlar om kosmisk bakgrundsstrålning. Kosmisk bakgrundsstrålning är strålning som ”blev över” av Big Bang. Utifrån Big Bang så uppstod den här strålningen när universum hade kylts ner, efter 380 000 år. Universum var då 3000 grader varmt, och det betyder att strålningen också måste ha varit det. Idag kan man se att strålningen är tre grader över nollpunkten, alltså att det har sänkts, och det beror på att universum utvidgas, likaså bakgrundsstrålningen.
Big Bang förutsätter att universum faktiskt expanderar. Big Bang teorin är den hittills bästa beskrivningen på hur universum skapades samt dess utveckling. Den kristna skapelseberättelsen försöker inte motbevisa Big Bang - tvärtom!

Man vet att allt började existera, men inte orsaken till varför?. Plancktid kallas den tid precis efter universums skapelse, och med dagens fysisk går det inte att få fram vad som hände just då. Därför brukar man på skoj kalla plancktiden för ”Guds enheter”, något som kanske faktiskt kan ha en sanning i sig ...

I och med att man inte kan spåra det som hände innan/under plancktiden, kan det mycket möjligt skett en tvist under denna period - något som antagligen skulle ha blivit ett motbevis för någon av skapelseberättelserna.

Om punkten som universum skapades av, enligt dagens forskare, bestod av hela universum (inkl. rum, tid och alla krafter), vad fick punkten att expandera? Det som fick punkten att expandera måste väl i så fall ha varit starkare/större än punkten, annars hade punkten varit ”bekväm” i sitt tillstånd? Det hänvisar till att det kan ha varit Gud som skapade Big Bang, för om det var något som satte igång det, vad var det för något om det inte fanns i punkten, utan utanför?

Det finns dock en olikhet som de flesta brukar tala om - människans skapelse. Jag tänker inte gå in så djupt på detta eftersom jag då skulle komma ur den röda tråden, men enligt Bibeln skapades människan ”direkt”, så att säga, utan att ha varit en ap-liknande varelse, medan evolutionsteorin hänvisar till att en hel del år (understryk ‘en hel del’ ...) innan människan utvecklades. Adam och Eva bör egentligen också tolkas symboliskt. På hebreiska betyder Adam ”jordvarelse” och Eva betyder ”liv”. Berättelsen om Adam och Eva skildrar vad meningen med det mänskliga livet är, och besvarar de kristnas frågor om vart människan kommer att ta vägen, varför ondska/lidande finns etc. Att Eva skapades ur Adams revben symboliserar för att mannen och kvinnan hör ihop - men det är en annan femma. Hur det egentligen gick till är vetenskapsmännen kluring att lista ut. ;-)

Jag hade tänkt att avsluta detta inlägg med ett ganska välkänt citat som lyder: ”Vetenskap förklarar hur, religion förklarar Varför.”


Aftonbladet är en skräptidning...

Är det någonting jag har lärt mig under Papa Bennys tid så är det vikten av källkritik. Likt de flesta ungdomar tog jag förgivet att Aftonbladet, Expressen m.m. var bra tidningar som aldrig skrev felaktiga uppgifter eller hittade på nyheter bara för att sälja fler exemplar eller få fler klicks på sina hemsidor. Aftonbladet var ju tillräckligt bra för att användas som referens (källa) i skolarbeten. Men så blev Papa Benny vald till påve och så småningom kom den ena förskräckliga rubriken efter den andra... exempelvis kom Aftonbladet ut med en artikel om att han fördömde homosexuella och kallade dem en massa saker, vilket inte lät rätt i mina öron (med tanke på att kyrkan är tydlig med att homosexuella inte får diskrimineras, se katolska kyrkans katekes 2358). Detta ledde till att jag sökte upp hans predikan och läste igenom hela ett par gånger, men ingenstans kunde jag hitta det Aftonbladet hade citerat. Efter upprepade artiklar som helt saknade grund, tappade jag tillit för tidningen. Vill man ha riktiga nyheter får man helt enkelt leta upp ursprungskällan själv (Sad but true)

Till ingens chock och förvåning publicerar Aftonbladet idag en artikel med följande rubrik: "Här är påvens mörka förflutna" (Jag kommer inte att länka till den eftersom usel journalistik förtjänar inga klicks). Artikeln är så extremt dålig att jag kände mig tvungen att göra ett inlägg om den. På bilden här nedan har jag gjort små notiser som kan vara värt att tänka på när man bedömer hur sanningsenliga uppgifterna om vår kidnappande påve är... (ett jobb som aftonbladets journalister borde ha gjort själva):  


Men för er som är nyfikna så kan jag tala om att anklagelserna är hämtade från boken "The Silience" av Horacio Verbitsky... men sen så kan man alltid läsa en av de kidnappade prästernas egen version kring det som hände här. ;)