Sex och förhållanden

Tänkte skriva lite vad jag själv tycker om förhållanden och sex. Alltså kärlek kan vara det gulligaste som finns, man älskar en annan person och vill vara med personen hela tiden. Men sen kan det också komma stunder i ett förhållande då man tjafsar och bråkar och får problem hela tiden och då det inte är lika kul och kärleksfullt. Det är svårt, underbart och kan vara komplicerat.

Jag har själv varit singel ett tag och letar inte efter någon direkt, jag känner mig inte ensam eller i behov av någon killes förälskelse, även om det kan kännas bra ibland.
Jag älskar förälskelsen när den verkligen finns och hur man känner att det pirrar i magen när man tänker på personen. Man kollar efter sms och ser om personen man verkligen tycker om har skrivit eller svarat. Samtidigt kan det också vara skönt att vara ensam ibland och inte behöva oroa sig över problem som man inte orkar med just då.
”Kärleken kommer när den kommer, man behöver inte leta efter den”

Många av oss ungdomar i kyrkan har hört att man ska vänta med sex tills man gifter sig. Om jag nu ska vara ärlig finns det stunder då jag har funderat över det och har "i det verkliga livet" inte vetat vad jag ska tycka om det. Jag har alltid tänkt varför ska man egentligen vänta? Varför kan jag inte bara få göra som jag vill om jag verkligen tycker om den här killen?

Jag frågade runt mycket och har fått väldigt olika svar, men jag har förstått att 
oskulden inte är något man "bara" ska förlora utan något man ska ge som gåva till den man verkligen älskar. En gåva som ingen annan någonsin kan få av en.

Om jag skulle jag ha sex innan jag gifter mig skulle jag alltid vara rädd för konsekvenserna av det (könssjukdomar, graviditet m.m.). Jag skulle hålla tillbaka på min kärlek, för hur kan jag älska någon fullt ut när han kan lämna mig dagen efter? Hur ska jag kunna lita på och känna mig helt trygg med någon om han inte har gett mig ett löfte på trohet? Om vi inte har lovat varandra kärlek, har vi någon skyldighet till det? 

Många i min ålder är förvirrade, samhället och vännerna säger till oss att vi är konstiga om vi inte har sex! Kyrkan säger att vi ska vänta med det tills vi gifter oss men är dålig på att förklara varför. 
Men om man tänker efter så är det rätt självklart att oskulden är en mycket stor och fin sak, annars skulle ingen bry sig om den eller vem man "förlorade" den till. Så alla där ute eller bara du som läser det här, tänk efter innan du sätter dig i en situationen där du riskerar att förlora den istället för att ge den som gåva.