Alla är önskade!

Ingen är oönskad. Detta blev särskilt tydligt för Gianna Jessen som från en början tycktes vara oönskad tills hon blev bortadopterad. Hon är nämligen en av de få människor som överlevt en abort. Hennes mamma var gravid i sjunde månaden när hon bestämde sig för att göra en abort. Aborten genomfördes via giftig saltlösnings injektion, då man låter fostret dö inuti sin moder. 24 timmar senare föddes hon levande till allas förvåning. Enligt amerikansk lag är det först då som hon räknas som en levande människa, så därefter var det inte längre tillåtet att slutföra aborten. Som tur var blev hon alltså adopterad av en annan familj i USA, men hon fick inte veta om det här med aborten förrän hon var 12 år gammal. Filmen “October Baby” handlar om just henne och hennes historia. Rekommenderas starkt!!
Det finns sedan tidigare många bra inlägg på Confessiones som handlar om just abort, och varför det är så viktigt att se allvaret i det hela. Det är inte bara en cellklump, det är ett liv! Men vad många inte tänker på heller är vilken psykisk börda det kan vara för dem som likt Gianna Jessen nästan dött i abort. Personer som hon tänker många gånger: “Är jag mindre värd?” och liknande. Men det är viktigt att ALLA är älskade av Gud, både de som tycks vara av mindre betydelse här på jorden. Därför tänkte vi komma med ett par vassa argument som man kan dra när man blir ställd mot väggen med just den här frågan, för believe it or not, som katolik kommer den dagen förr eller senare, ja kanske fler gånger till och med!
+Bör inte varje barn vara ett önskat barn? Är det inte fel mot barnet att låta det födas oönskat? Varje barn bör födas önskat. Men alla graviditeter kommer inte att vara önskade eller planerade. Är det då rätt att eliminera barnets ”oönskadhet” genom att eliminera det ofödda barnet självt? I så fall borde slogan vara: ”Varje oönskat barn – ett dött barn!” Gatubarn är ofta oönskade, men lösningen är inte att döda dem, utan att göra allt som står i vår makt att få ge dem ett så bra liv som möjligt. Ofödda barn är lika värdefulla som gatubarn och får därför inte dödas hur oönskade de än skulle råka vara. Lösningen är inte att döda den oönskade utan att göra honom eller henne önskad.
Slavägare sa på fullaste allvar att slaveri var bättre för slavarna än frihet. Det hade varit grymt att ge dem en frihet de inte skulle kunna behärska. De menade att slaveri i själva verket var en sorts barmhärtighet. Idag förvägrar vi ofödda rätten till liv under förevändningen att det är bättre för dem om vi dödar dem. Nu som då är det alltid lättare att kränka någons rätt (till liv eller frihet) om man intalar sig att ”jag gör det för dens bästa”. Ett sådant tankesätt är inget annat än en fruktansvärd kränkning förklädd som ”barmhärtighet”.
+Är inte kvinnas rätt till sin kropp starkare än fostrets rätt till kvinnans kropp? Ingen bör väl tvingas ställa upp till exempel som ”njurdonator” mot sin vilja? Det finns minst tre viktiga skillnader mellan en abort och till exempel att avstå från att donera sin njure till en njursjuk person. För det första så är abort en aktiv handling som dödar det ofödda barnet. Att avstå från att donera en njure, å andra sidan, är en passiv handling som inte är den direkta orsaken till om den njursjuke dör. Den direkta orsaken är istället njursjukdomen. En eventuell rätt att avstå från att ”ställa upp med sin kropp” är alltså inte detsamma som rätten att aktivt ta någons liv, vilket aborten gör. Rätten att avstå från att hjälpa är inte detsamma som rätten att döda. För det andra är kvinnan det ofödda barnets moder. Föräldraskap (frivilligt eller inte) innebär särskilda etiska förpliktelser som man inte har mot ”vem som helst”. Som mamma har kvinnan ett föräldraansvar som åtminstone innebär att hon inte har rätten att ta livet av sitt ofödda barn (vilket själklart även gäller pappan). En njurdonator, å andra sidan, kan vara ”vem som helst” i relation till den njursjuke och har (vanligtvis) inte de starkare förpliktelser som föräldraskap innebär. För det tredje är kvinnan normalt sett medansvarig för barnets tillkomst och har därför en etisk skyldighet att möta barnets behov. Den sexuella akten är moraliskt laddad och medför vissa skyldigheter, i synnerhet mot den nya människa som kan bli upphovet. Detta saknar motsvarighet i donationsexemplet. Även detta ansvar gäller i lika hög grad fadern. Det är alltså fel att likställa en graviditet med en njurdonation. Att vara foster innebär inte en sjukdom och att vara gravid är inte en medicinsk behandling. Det är en naturlig föräldra-barn relation som alla människor går igenom vid den åldern. Att likställa den vid en sjukdom är inget annat än ett förakt för det ofödda barnets naturliga beroende, och indirekt ett förakt för graviditet och moderskap.
Fler bra argument finns att hitta på www.abortnej.se av de bästa Stefan & Kristina