Kan du offra din dag till Gud?

Vi har bara en månad kvar för att fokusera oss på vår tro. Trons år slutar 24 november. Därför tänker jag att skriva lite om tro. Text som jag har baserat på kommer från Luk 18:1-8. Det handlar om två viktiga saker i våra liv: tro och bön. Men vi måste först fråga oss, vem är huvudperson i Jesus berättelse? Orättvisa domaren eller den fattiga änkan? Domaren hade ingen rädsla inför Gud och människor. Änka var så fattig att hon bara hade ett hopp: den här domaren ska hjälpa mig! Svaret är: båda två! En till fråga: Varför har Jesus berättat denna liknelse? Vad vill han åstadkomma med den? Vad ville han visa oss? Han vill uppmuntra oss till ihärdig bön. Gud är annorlunda från den orättfärdige domaren. Gud älskar oss, Han är god mot alla och Han förstår oss bättre än vi förstår oss själva. Därför kan vi vara säkra om att han kommer att lyssna till alla våra böner och önskemål. Du kanske tänker: det har funnits några gånger i mitt liv som jag har bett Gud om god hälsa eller hjälp med något problem, men Han har inte hjälpt mig. Jag ber om frid på jorden men det är helt tvärtom... Så hur är det med vår bön och Guds hjälp? Lyssnar Han verkligen på alla våra böner?

En kort berättelse:
En gång var det två män som jobbade i en skog. Efter ett hårt dagsarbete gick de hemåt. De gick bakom en vagn lastade med trästockar. En av dem var mycket from och den andre var lite mindre så. Vagnhjulet sjönk djupt ner i den leriga vägen. Hästarna orkade inte dra vagnen vidare. ”Vad ska vi göra?” undrade de två männen. En av dem knäböjde och började be till Gud om hjälp. Då och då tittade han upp mot himmelen för att se om hjälpen kom. Den andre gjorde bara ett korstecken och började jobba. Han hämtade grenar och kastade dem på marken under hjulen. Han klagade bara tyst på sitt öde... Och då hände det ett mirakel! En ängel kom ner till dem från himmelen. Till deras överraskning kom inte ängeln till den mannen som knäböjde, utan till den som jobbade. Då den ena ropade: ”det var jag som har bett om hjälp, inte han!” sade ängeln:” Gud hjälper dem som både ber och jobbar.” En bön är inte trolleri. Vår tro är inte magi, hokus-pokus, och plötsligt har vi allt som behövs. Bön är ett samtal med Gud. Efter bön kan jag veta vad jag kan förvänta mig och vad jag ska göra i den här situationen som jag nu har. När du behöver göra något, glöm inte att be. Då ska Gud vara med dig och hjälpa dig. Om du kommer ihåg morgonbönen, kommer du då att göra färre misstag under dagen, kommer allt att bli lättare för dig. Med en bön på dina läppar kan allt som du sysslar med bli en förlängning av samtal med Gud, något som du gör för honom. Du kan be med ord, men du kan också be med dina handlingar.

Frågan är: Kan du leva och offra hela dagen till Gud? Kan du hitta tid att göra det som är viktigast för dig - att be, att prata med Gud?

Att tro på Gud betyder också att be till Honom. Människosonen, ska han finna någon tro här på jorden när han kommer? Är det inte så att Herrens ord upplyser oss om roten till så många uppenbarliga förfallsföreteelser i vår tids samhälle? Skulle det inte se annorlunda ut om vi kristna hade en starkare tro? Vi får inte glömma det som en av de första kristna författarna påpekade: Vad själen är i kroppen, det är de kristna i världen. Om vi vill gå framåt i vårt kristna liv och bidra till Kyrkans och samhällets förnyelse, behöver vi fördjupa vår tro och lära oss att alltid tänka och handla utifrån trons insikter, utifrån Guds uppenbarelse, inte utifrån rent mänskliga, till tidsströmningarnas anpassade resonemang. Låt oss tillsammans med Paulus be att vår Herre Jesu Kristus, Gud, härlighetens fader, skall ge oss en vishetens och uppenbarelsens ande som låter oss få kunskap om Honom.