Du räddade mig!

Min Herre, tårar var mitt dagliga bröd tills Du kom och räddade mig i Egypten, ur mitt slaveri. Jag var blind och kunde inte se, kunde inte höra, mitt hjärta var förkrossat och förstummat, så likgiltig jag var, men Du såg mitt elände, min fattigdom och gav mig vatten mitt i torkan, bröd i hungern. Dina underverk var många! Oh vilken nåd jag fick i detta lidandets kval, där jag plågades dag som natt. Där jag inte kunde urskilja vänster från höger. Men Du min kära, Du visste vad Du ville med mig fattiga syndare. Du väckte mig från dem döda och blåste liv i min själ  så att jag från ena dagen till andra dog ut ur mig själv så att du kunde leva i mig, tala ur mig, handla ur mig, bosätta Dig där Du från första början var, i mitt hjärta . Tack för att Du räddade mig evigt varar Din nåd från släkte till släkte  Mina tårar av tacksamhet tar inte slut, för det Du gav var min eviga frälsning  Tack för jag får vara Ditt barn! 


/Ruzica
Ruzica har även skrivit: