Confessiones: Rosenkransens historia

Rosenkransen består utav Kristus bön och ängelns budskap till Maria, vilket innebär att den består utav ”Fader vår” och ”Var hälsad Maria.” Vilket utan tvekan är de första och mest grundläggande böner som man använt genom århundradena, från apostlarnas och lärjungarnas dagar ända till våra dagar.   Det var däremot först år 1214 som Kyrkan mottog rosenkransen i sin nuvarande form. Den gavs till Kyrkan genom den helige Dominikus från den saliga jungfrun Maria för att omvända katarerna och andra syndare.

Hur det gick till när den helige Dominikus mottog rosenkransen beskrivs i en välkänd bok vid namn ”De Dignitate Psalterii” utav den salige Alan de la Roche. Där står att den helige Dominikus såg hur tyngden av folks synder hindrade katarernas omvändelse och bedrövad utav detta drog sig den helige Dominikus sig tillbaka till en skog i närheten av Toulouse. Där bad han oavbrutet i tre dagar och tre nätter. Under hela tiden grät han konstant samt utsatte sig själv för hård botgöring för att blidka Guds vrede. Den hårda botgöringen gjorde att hans kropp blev otroligt sargad vilket gjorde att han tillslut föll i koma.

Vid den tidpunkten uppenbarade sig den saliga jungfru Maria för honom, tillsammans med tre änglar, och hon sade: ”Käre Dominikus, vet du vilket vapen den heliga Treenigheten vill använda för att omvända världen?” Dominikus svarade: ”O min fru, du vet det mycket mer än jag, då efter din Son Jesus Kristus så har du alltid varit huvudinstrumentet för vår frälsning.”

Då svarade vår Fru, ”Jag vill att du skall veta, i denna sortens krigsföring, har det grundläggande vapnet alltid varit den änglalika Psaltaren, vilket alltid varit Evangeliets grundsten. Så om du vill nå dessa hårdhjärtade själar och vinna över dem till Gud bör du predika mitt Psaltare.”

Så han reste sig, tröstad samt övertygad om folks omvändelse och gick raka vägen till katedralen i länet. Genast vid hans ankomst började osynliga änglar ringa i klockorna och folk samlades och den helige Dominikus började predika. Vid början av sin predikan bröt en storm ut, jorden skakade, solen blev mörklagd och det började blixtra och åska till den grad att folk blev rädda. Inte blev de mindre rädda när de såg att en Mariabild började röra sig och peka upp armarna mot himlen tre gånger för att kalla ner Guds hämnd på dem om de inte omvände sig, förbättrade sina liv och sökte sig skydd hos Guds moder. Gud önskade med dessa supernaturliga fenomen att sprida den nya devotionen som var den heliga rosenkransen och göra den mer känd. Stormen bedarrade först när den helige Dominikus bad och han fortsatte sedan sin predikan. Så innerligt och fängslande beskrev han vikten och värdet av Rosenkransen att nästan alla människor i hela Toulouse anammade den och övergav sin falska tro. Under en tid upplevde staden en stor förbättring där folk började leva kristna liv och övergav sina dåliga ovanor.

Inspirerad av den helige Ande fortsatte den helige Dominikus, ledd av den saliga jungfru Maria och sin egen erfarenhet, att förkunna om vikten av att be rosenkransen ända fram till sin död. Han förkunnade om den både genom exempel och predikan, i städer och på landsbygden, till både folk av hög och låg börd, till lärda och obildade, till katoliker och till hedningar.

Han bad Rosenkransen varje dag. Inför och efter predikningar. En dag inför en predikan i Notre Dame i Paris, vilket råkade vara på evangelisten Johannes festdag, så var den helige Dominikus i ett litet kapell bakom högaltaret för att i bön förbereda sig inför sin predikan som han brukade. Vår Fru uppenbarade sig där för honom och sade: ”Dominikus, även om det som du tänkt säga är gott så ger jag dig en ännu bättre predikan.” Dominikus mottog en bok från Maria. I den fanns en predikan som Dominikus läste varsamt. När han förstod hela, mediterade han över det och tackade Maria.

När det var dags för predikan så gick Dominikus upp till pulpiten, och trots att det var hans festdag, nämnde Dominikus inget om evangelisten Johannes, mer än att han fann sig vara en värdig beskyddare av Himlens Drottning. De församlade var samtliga teologer och andra eminenta personer som var vana vid fina och avancerade tal. Dominikus sa att han inte tänkte ge en lektion utan tala i all enkelhet under den helige Andes inflytelse. Så han började predika om rosenkransen och förklarade ”Var hälsad Maria” ord för ord som att han pratade med ett gäng barn. Han använde sig av väldigt simpla förklaringar som han fått av Maria genom boken.

Enligt Carthagena, nämnde den salige Alan, flera andra tillfällen som vår Herre och vår Fru uppenbarade sig för helige Dominikus för att uppmana honom och inspirera honom att förkunna om rosenkransen mer och mer för att göra sig kvitt synd och omvända kättare. I en annan passage säger Carthagena: ”Saliga Alan sade att vår Fru avslöjade för honom, att efter att hon uppenbarat sig för Dominikus, uppenbarade sig hennes Son för honom och sade: ”Dominikus, jag glädjer mig att du inte förlitar dig helt på din egen vishet och istället för att söka tomt beröm från människor, så arbetar du med stor ödmjukhet för själarnas frälsning.
”Många präster vill förkunna, med kraft, mot de absolut värsta sorters synder och förstår inte att innan en sjuk person ges sin bittra medicin, så måste han bli förberedd genom att bli satt i rätt sinnesstämning för att ha nytta av det. Det är därför präster, innan de gör något annat, måste upptända kärleken till bönen i folks hjärtan och speciellt för min änglalika psaltare. Om de bara kunde börja be den och hålla fast vid den, så kan inte Gud i sin barmhärtighet neka dem sin nåd. Så jag vill att ni ber min rosenkrans.”

Alla saker, även de mest heliga, är föremål för ändring, speciellt när de är beroende av människans fria vilja. Det är med föga förvåning, då som den heliga Rosenkransens brödraskap, bara behöll sin iver i ett århundrade efter att den helige Dominikus instifitade det. Efter det glömdes den bort och begravdes. Otvivelaktigt så var djävulens ogudaktiga intriger och avundsjuka en stor anledning till att rosenkransen försummades av folk och därigenom blockerade Guds strålande nåd över hela jorden. Sålunda, år 1349, straffade Gud hela Europa med den mest fruktansvärda plåga som någonsin hade blivit känd. Den startade i öst, spred sig genom Italien, Tyskland, Frankrike, Polen och Ungern, och tog med sig ödeläggelse var den än kom., för utav hundra män kunde inte en enda leva för att berätta om den. Stora städer, byar och kloster blev nästan helt öde efter de tre åren som plågan varade. Denna Guds plåga blev snabbt följt av två andra, flagellanternas heresi och den tragiska schismen 1376. Senare när dessa prövningar var över, tack vare Guds barmhärtighet, bad vår Fru den salige Alan, att återuppväcka Rosenkransens brödraskap. Saliga Alan var en dominikanfader i klostret i Dinan, i Bretagne. Han var en framstående teolog och en känd predikant. Vår Fru valde honom för att, sedan brödraskapet ursprungligen hade startat i den provinsen, och det var passande att en dominikan från samma provins skulle få hedern att återetablera den. Den salige Alan började sitt arbete år 1460, efter en speciell varning från vår Herre. Så här mottog han det brådskande meddelandet som han själv beskrev det: En dag när han firade mässa, ville vår Herre sporra honom att förkunna om den heliga Rosenkransen och talade till honom från den Välsignade hostian: ”Hur kan du korsfästa mig igen så snart?” ”Vad sade du Herre?" frågade den salige Alan uppskrämd. ”Ni korsfäste mig en gång innan för era synder” svarade Jesus. ”Och jag skulle villigt bli korsfäst igen än att ni förolämpar min Fader genom era synder som ni begått. Ni korsfäster mig igen nu genom att ni har kunskapen och förståelsen för att förkunna om min Moders Rosenkrans och ni gör inte detta. Om ni bara gjorde det skulle ni lära många själar att vandra den rätta stigen och leda de bort från synd. Men ni gör det inte utan är skyldiga till de synder som de begår.” 

Denna fruktansvärda förebråelse fick den salige Alan att högtidligt lova att förkunna om Rosenkransen oupphörligen. Vår Fru sade också en dag till honom att förkunna Rosenkransen mer och mer, ”Du var en stor syndare i din ungdom, men jag erhöll din omvändelses nåd från min Son. Hade en sådan sak varit möjlig, hade jag gladligen gått igenom alla möjliga sorters lidanden för att rädda dig, för omvända syndare är en ära för mig. Jag hade även gjort det för att göra dig värdig att förkunna min Rosenkrans i när och fjärran. ” Den helige Dominikus uppenbarade sig även för salige Alan och berättade om hans ämbetes stora resultat; han hade förkunnat om Rosenkransen oupphörligen, hans predikningar hade burit rik frukt och många människor hade omvänt sig under hans missioner. Han sade till salige Alan: ”Se vilka underbara resultat jag fick genom att förkunna om Rosenkransen. Du och alla som älskar vår Fru skall göra det samma, så att genom användandet av den helige Rosenkransen, du må dra folk till dygdig lära.” Kortfattat, så är detta hur den helige Dominikus etablerade den helige Rosenkransen och hur den salige Alan de la Roche återupprättade den.

Från den tiden som den helige Dominikus etablerade devotionen till den helige Rosenkransen fram tills tiden när den salige Alan de la Roche återupprättade den år 1460, blev den kallad för Jesus och Marias psaltare. Detta på grund av antalet ”Var hälsad Maria” är det samma som antalet psaltare i psaltarboken [Fram tills år 2000 när påven Johannes Paulus II introducerade Ljusets mysterium, övers. anmärk.] Eftersom enkla och obildade människor inte har möjlighet att läsa Davids psalmer, så är Rosenkransen lika fruktsam för dem som Davids psaltare är för andra.

Enda sedan salige Alan de la Roche återetablerade denna devotion, har folkets röst, vilket är Guds röst, gett den namnet Rosenkransen, vilket betyder ”Krona av rosor.” Man säger att varje gång man ber Rosenkransen andäktigt så placerar man på Jesus och Marias huvuden 153 vita rosor och 16 röda rosor. Eftersom dessa är himmelska blommor så kommer dessa aldrig att vissna eller förlora sin skönhet.

Vår Fru har godkänt och bekräftat detta namn Rosenkransen; hon har vid ett flertal tillfällen uppenbarat för flera olika människor att varje gång man säger en ”Var hälsad Maria” så ger man henne en vacker ros och att varje fullbordad Rosenkrans ger henne en krona av rosor. Så hela Rosenkransen är en stor krona av rosor och varje dekard är en liten blomkrans eller en liten krona av himmelska rosor som vi placerar på Jesus och Marias huvuden. Rosen är blommornas drottning och Rosenkransen är devotionernas ros och den viktigaste.

Av den helige Louis Marie Grignon De Montfort

Fritt översatt av Patrik