En dag med Maria.

En dag för många år sen blev jag kär för första gången i mitt liv och tyckte mig själv vara lyckligast i hela världen. Jag trodde jag skulle gifta mig och leva lycklig i alla mina dagar med den här killen. Så var dock inte fallet, jag var ung, 20 år gammal för att vara exakt.Så småningom började det gå sämre för mig och min dåvarande pojkvän tills han en dag sa att han inte visste om han var kär i mig längre. Självklart blev jag krossad och undrade vad jag hade gjort för fel.

Jag minns att jag skulle åka på kollo samma vecka och därefter skulle jag åka till Världsungdomsdagarna i Toronto. För er som kan Världsungdomsdagarna så var detta 2002.
På kollot försökte jag ha roligt och leka med barnen när vi hade program, men under alla mina lediga stunder så drogs jag till Jungfru Maria varje dag (kollot var på vår stiftsgård Marielund och alla som har varit där vet att det finns en Mariagrotta där), i vilket fall som helst så visste de andra ledarna att jag var ledsen så jag fick ledigt en dag. Jag gick då upp till Mariagrottan för att det var där jag skulle vara. Maria kallade mig till sig.

Jag satte mig på en bänk och tittade på Maria, lät henne omfamna mig med sin kärlek. Solen sken starkt den dagen, det surrade av insekter runtomkring mig och vinden var mjuk och varm mot min kind. Där satt jag med Maria och talade med henne, jag grät och jag frågade henne vad jag hade gjort för fel. Jag kände hennes närvaro och jag fick som svar att det var livet, Herren hade andra planer för mig, jag måste bara förstå vilka planer det var, hon sa att jag måste lita på Herren med hela mitt hjärta. Jag spenderade den dagen med Maria och glömde bort att äta middag, jag satt där tills skuggan la sig över oss och jag minns inte riktigt hur många timmar det var jag satt där med henne, tiden var inte viktig. Det var första gången jag överlämnade mig helt och hållet till Marias förböner. Jag minns hur vacker den dagen var trots mitt krossade hjärta, hur jag efter vår dag tillsammans kunde ta emot nästa dag med ett lugn som jag inte hade haft innan. Det skulle lösa sig även om det bara var en ung kvinnas ”kärleksproblem”. Det är till Maria man vänder sig till när man har ett krossat hjärta. För hon förstår, hennes hjärta krossades när hennes ende son dog på korset. Maria omfamnar oss när vi behöver en moders kärlek, hon omfamnar oss när du inte vet vad du ska ta dig till, hon finns där med sina böner och sin kärlek, hon tar emot oss oavsett hur små eller stora problem vi har.

I skrivande stund minns jag att det finns en bild på Johannes Paulus II och en antydan till att Maria omfamnar honom den dagen han blev skjuten på St: Petersplatsen i Rom vilket var den 13 maj 1981, samma år jag är född. För mig betyder den bilden väldigt mycket, för varje gång du faller finns hon där och tar emot dig precis som hon tog emot sin son när han föll på korsvägen.
Lita på Maria och lita på Herren, de finns alltid där för dig.