En dag för många år sen blev jag kär för första gången i
mitt liv och tyckte mig själv vara lyckligast i hela världen. Jag trodde jag
skulle gifta mig och leva lycklig i alla mina dagar med den här killen. Så var
dock inte fallet, jag var ung, 20 år gammal för att vara exakt.Så småningom började det gå sämre för mig och min dåvarande pojkvän tills han en dag sa att
han inte visste om han var kär i mig längre. Självklart blev jag krossad och
undrade vad jag hade gjort för fel.
Jag minns att jag skulle åka på kollo samma vecka och
därefter skulle jag åka till Världsungdomsdagarna i Toronto. För er som kan Världsungdomsdagarna
så var detta 2002.
På kollot försökte jag ha roligt och leka med barnen när vi
hade program, men under alla mina lediga stunder så drogs jag till Jungfru
Maria varje dag (kollot var på vår stiftsgård Marielund och alla som har varit
där vet att det finns en Mariagrotta där), i vilket fall som helst så visste de
andra ledarna att jag var ledsen så jag fick ledigt en dag. Jag gick då upp
till Mariagrottan för att det var där jag skulle vara. Maria kallade mig till
sig.
Jag satte mig på en bänk och tittade på Maria, lät henne
omfamna mig med sin kärlek. Solen sken starkt den dagen, det surrade av
insekter runtomkring mig och vinden var mjuk och varm mot min kind. Där satt
jag med Maria och talade med henne, jag grät och jag frågade henne vad jag hade
gjort för fel. Jag kände hennes närvaro och jag fick som svar att det var
livet, Herren hade andra planer för mig, jag måste bara förstå vilka planer det
var, hon sa att jag måste lita på Herren med hela mitt hjärta. Jag spenderade
den dagen med Maria och glömde bort att äta middag, jag satt där tills skuggan
la sig över oss och jag minns inte riktigt hur många timmar det var jag satt
där med henne, tiden var inte viktig. Det var första gången jag överlämnade mig
helt och hållet till Marias förböner. Jag minns hur vacker den dagen var trots
mitt krossade hjärta, hur jag efter vår dag tillsammans kunde ta emot nästa dag
med ett lugn som jag inte hade haft innan. Det skulle lösa sig även om det bara
var en ung kvinnas ”kärleksproblem”. Det är till Maria man vänder sig till när
man har ett krossat hjärta. För hon förstår, hennes hjärta krossades när hennes
ende son dog på korset. Maria omfamnar oss när vi behöver en moders kärlek, hon
omfamnar oss när du inte vet vad du ska ta dig till, hon finns där med sina
böner och sin kärlek, hon tar emot oss oavsett hur små eller stora problem vi
har.
I skrivande stund minns jag att det finns en bild på Johannes Paulus II och en antydan till att Maria omfamnar honom den dagen han blev skjuten på St: Petersplatsen i Rom vilket var den 13 maj 1981, samma år jag är född. För mig betyder den bilden väldigt mycket, för varje gång du
faller finns hon där och tar emot dig precis som hon tog emot sin son när
han föll på korsvägen.
Lita på Maria och lita på Herren, de finns alltid där för
dig.
