Sekulariserade katoliker!?


Åh, vad vi älskar att gnälla på allt och alla – förutom oss själva (såklart). En grej som katoliker ofta klagar på är att Sverige är ett så sekulariserat land. Och vad gör de för att förändra detta faktum? Jo, de blir sekulariserade katoliker. De lever ”sekulariserade” liv - den enda skillnaden mellan dem och deras vänner är egentligen att de går till mässan på söndagar, för det är så man gör när man är katolik. (De går till mässan, går ganska sakta, och ibland behöver de till och med en mamma som drar dem i handen...)

Som katoliker är vi kallade till ett extraordinärt liv. Vi ska inte försöka smälta in i samhället till varje pris, till det eviga livets pris, tvärtom. Föreställ er hur det skulle bli ifall den helige Paulus under sina missioner istället för att sprida evangeliet för de icke-kristna skulle till varje pris försöka smälta in i deras religioner.
Jag pratar inte om att vi ska går runt och skrika att vi är kristna. Vi behöver faktiskt inte det om vår relation med Gud är tillräckligt djup – för då lyser det om oss. Folk kommer att då märka att vi är annorlunda, men det måste vara en sorts ’annorlunda’ som får människor att häpna. Det är så det var i början av kristendomen: människor konverterade för att de första kristna var så lyckliga! Påven Benedictus XVI sade en gång att människor först möter tron genom andra personer, alltså i andra hand. Sedan utvecklar de själva en relation med Gud och möter Honom i ”första hand”. Vi är de här personerna genom vilka människorna kan träffa och lära känna Gud.

Vi har fått en viktig uppgift – att evangelisera i Sverige. Det är inget att vara bitter över och att klaga över, utan det är något att ta tag i. För att evangelisera behöver du själv först ha en djup tro och en relation med Gud, så koncentrera dig på att utveckla det. Frukterna kommer sedan. Och kom ihåg att det du gör, det gör du för Gud,  inte för dig själv eller för att skryta inför andra. Var ödmjuk.
Ja, alla de här människorna runt omkring dig är ateister, men är du verkligen katolik? 
- Paula