Kompromissa med kärlek?


Kan man kompromissa med kärlek och äktenskap för att få bli gift?


Kärlek och äktenskap är de två saker som jag och mina vänner diskuterar en hel del om. En del säger att om de inte hittar rätt person att gifta sig med så kommer de att vara singlar för resten av livet, andra säger att de måste gifta sig och då får man kompromissa lite och gifta sig med en person som kanske senare faktiskt är rätt person. Sen finns det de som bara vill gifta sig av kärlek för det är det enda de kan tänka sig att göra, det spelar ingen roll när de hittar sin kärlek, så länge de får gifta sig. Slutligen finns det de personer som inte riktigt får välja själva och ingår i arrangerade äktenskap för att det är tradition. I alla dessa fall får man ju kompromissa med varandra för att få ett så lyckligt liv så möjligt med den andra personen. Men hur mycket kan man egentligen kompromissa?

Jesus säger ju att ”du ska älska din nästa som dig själv” Matt 22:39, går det att göra det om man inte valt personen själv? Eller om man bara vill bli gift för sakens skull? Äktenskapet är ju för oss katoliker en stor och viktig del i våra liv, för de som har kallelse till det, ja man kan vara kallad till äktenskap och det är också en av de svåraste sakramenten vi har, för det krävs ett stort mod och vilja att släppa in en annan person i sitt hjärta. Det finns ju de som inte har kallelse till äktenskapet och som heller inte har kallelse till präst eller ordens liv och som då väljer att leva ensamma, men att ändå viga sitt liv åt olika saker.

I vissa kulturer och i alla religioner så är det ganska vanligt med arrangerade äktenskap, och visst, vill man att familjen ska välja en man åt dig så kanske det är bra, men vissa vill ju inte det, vissa tvingas in i det. För en del människor kanske det är svårt att träffa någon och till slut så ber de familjen att hitta en man eller kvinna åt dem.

Just förälskelse och romantisk kärlek är något som alla upplever någon gång under sin livstid och särskilt under tonåren. Men varför blir vi människor kära? Förälskelse och kärlek är ett uttryck för en ömsesidig, fysisk attraktion mellan två människor och det kan man säga är nyckeln för att utveckla det till äkta livslång kärlek, om det är meningen att man ska vara med varandra hela livet. Kan man utveckla en fysisk och ömsesidig attraktion till en människa man väljer att gifta sig med fastän man bara är vänner, eller bara har träffat ett fåtal gånger?

Romantisk kärlek är egentligen inte så gammalt som vi tror att det är. I Europa under medeltiden var det ingen som gifte sig av kärlek, och romantisk kärlek uppfattades i bästa fall som en svaghet och i värsta fall som en sjukdom. Just den romantiska kärleken är något som kom med uppkomsten av romanen som litterär genre, och det var genom att sprida denna litteratur som människor fick idén till romantisk kärlek, att välja själva. Tänk Shakespeares ”Romeo och Julia”, en vacker men tragisk kärlekshistoria, där två unga människor blir förälskade i varandra mot sina familjers vilja och slutligen dör för att de inte får vara tillsammans. Det är verkligen tragiskt och idag i vårt västerländska samhälle skulle det vara befängt att två personer inte fick vara med varandra, eller skulle det?

Det romantiserade kärleken är vacker och oftast blind om man blir kär vid ”första ögonkastet”. Kärlek är också det vackraste och mest värdefulla som Gud har gett oss, och det används så lättsamt mellan människor idag i vårt moderna samhälle. Folk blir kära, gifter sig (om de ens gifter sig), flyttar ihop och två-tre år senare flyttar de isär för att det ”inte funkade” och för att de inte är ”kära” längre. Det är oftast efter 2-3 år som förälskelsen försvinner och då med vilja övergår i äkta kärlek. För oss katoliker är kärleken mellan man och kvinna ett det finaste som finns, kärleken mellan man och kvinna instiftas av den helige ande i äktenskapets sakrament och då är man gift tills döden skiljer oss åt. Så att grunda kärlek på vänskap är något som håller längst, visst är det så! Vad tycker du? Jag tror att vänskap är grunden till ett starkt och kärleksfullt äktenskap om det startar med ett ömsesidigt intresse och förälskelse men också det viktigaste av allt av VILJA.