Be på ditt språk?


Be på ditt språk?
Här om veckan var jag på möte där vi inledde med en kort bön. Fader vår, som är i himmelen... började alla be medan jag tittade på förskräckt. Jag borde ju kunna be på svenska efter att ha bott här i 10 år men av någon anledning har jag aldrig lärt mig att göra det. När vi väl hade avslutat bönen fick jag frågan varför jag inte bad. Och mitt svar var enkelt, jag kan inte bönerna på svenska. Men det kan väl inte vara så svårt att leta upp bönen och lära sig den?
Det fick mig att tänka, vi bor alla i Sverige men vi har olika nationaliteter, språk och traditioner. Vi ber samma bön som våra föräldrar lärt oss och innan det deras föräldrar, dock gör vi det på vårt språk och på vårt vis. För mig kanske det inte skulle vara så svårt att lära mig bönerna på svenska men när jag ber på mitt hemspråk känns det mer på riktigt, mer äkta som om hela min tro stärks bara för att jag uttalar dem på det språk jag lärt mig som liten. Jag känner att om jag skulle göra det på vilket annat språk som helst skulle det inte längre vara en bön utan en replik jag lärt mig och bara rabblar utan att egentligen förstå vad det är jag säger.

En bön är alltid en bön även om du uttalar den på svenska, polska, spanska eller arabiska. Vi alla kommer från samma Gud och vi alla känner till samma bön. Ändå är det så svårt (iallafall för mig) att under en gemensam bön känna skuldkänslor över att jag inte kan bönen på svenska när alla andra kan den så bra.
Jag vet inte om jag på något sett gjort mig tydlig under texten, men det jag vill komma fram till är att vi måste våga be på det språk som gör att vårt hjärta kan öppna upp sig och fånga Guds kärlek. På det språk vi som småbarn lärt oss att be, med våra föräldrar. Vi bör inte ägna tid under mässan eller bönen åt att påpeka en annan persons sätt att be. Vi är alla Guds barn och vi strävar för att tro med hela vårt hjärta, då kan vi inte haka upp oss på något så enkelt som språk. Så nästa gång du deltar på mässan be så som du tycker är bäst, vågar du inte göra det högt så viska orden bara för dig själv. Men var inte rädd att be.
Kram Karro