Att uppleva tre påvar...


Ett mirakel, en speciell påve. 



Jag har ju varit med ett tag här på jorden, 31 år för att vara exakt. Jag växte upp med Johannes Paulus II och jag fick en speciell relation till honom. Även påven Benedictus XVI fick en speciell plats i mitt hjärta då han nådde in i mitt sårade hjärta när jag som mest behövde vägledning. Påven Franciskus äntrade med överraskning och hopp om mänskligheten. Alla har sin roll i mitt liv. Men nu ska jag berätta om en händelse som visade mig hur speciell Johannes Paulus II var och hur älskad han var av Gud. 

Vi hade haft vigilia på Downsview Park i Toronto och alla var lyckliga, det hade varit en fantastisk vecka. Kvällen hade varit fylld av händelser. Vi småpratande in på småtimmarna tills alla somnade en efter en. Jag vaknade runt 6 på morgonen eftersom jag inte kunde sova längre. Jag gick för att hämta frukost, de flesta i den svenska gruppen låg fortfarande och sov. När jag hade hämtat frukosten kände jag några droppar som föll ner i ansiktet… helt plötsligt började det regna häftigt och jag sprang tillbaka till min plats och började plocka ihop mina saker. Min första tanke var att det inte borde regna, det har ju varit så fint väder hela tiden som vi varit där. Jag lät mig inte störas av regnet utan satte mig under ett paraply och åt min frukost. Vi visste att påven skulle komma runt 10:00-10:30, för mässan skulle börja kl 11:00
… när kl närmade sig 10:30 så duggade det lite men det var fortfarande mörkt på himlen… vi såg en helikopter och förstod då att det var påven Johannes Paulus som var på väg ner till oss och alla jublade och skrek viva il Papa. Det var här som vi såg något som fick oss alla att häpna! När mässan höll på att börja så öppnade sig molnen och solstrålarna riktade ljuset på oss men särskilt på påven Johannes Paulus. Alla som var med den dagen minns just det ögonblicket då himlen öppnade sig. Efter syndabekännelsen så hade himlen öppnat sig helt och molnen var på väg bort. I slutet av mässan hade vi återigen fått tillbaka det underbara molnfria vädret som vi hade haft under hela vår resa. Med tårar i ögonen tog jag emot den heliga kommunionen den dagen och tackade Gud för att Han visade oss hur stor Han är och hur mycket Han älskar oss men också för att Han visade oss hur mycket Johannes Paulus faktiskt har betytt för oss och hela världen. Den världsungdomsdagen var den sista för påven Johannes Paulus II

Ni är jordens salt….. Ni är världens ljusMatt 5:13-14, det var den 17:e världsungdomsdagens ord som vägledde oss där i Toronto 2002.
Vi är faktiskt jordens salt och världens ljus, vi ska ta vara på våra gåvor som vi får med dopet och senare konfirmationen. Sök inom dig och ta reda på vilka gåvor du har. Du kommer att bli förvånad över vad du hittar och hur du kan förmedla Guds härlighet med din/dina gåvor för du kan ha flera. Jag vet vad min gåva är, den fick jag reda på i 14-års åldern. 

Snart är det dags för nästa världsungdomsdag och jag längtar efter att se vad vår nuvarande påve har för gåvor och jag längtar efter att se vad som kommer att hända i juli. /Marcy



Bild från världsungdomsdagarna i Toronto 2002

Marcy har även skrivit: