21 april: Anselm av Canterbury


21/4:
Den lärde abboten ANSELM saknades djupt av sina munkar när han år 1093 utnämndes till ärkebiskop av Canterbury. Jobbet var svårt: Kungen ville dominera kyrkan, ta dess inkomster, utnämna ovärdiga biskopar som mutade sig till sina ämbeten och blockera för kyrkans reformarbete. Tre gånger tvingades Anselm lämna landet för att han stred för kyrkans oberoende. Han fick alltid skrädda sina ord, för risken var stor att engelska kyrkan skulle bryta bandet med påven. Med charm, uthållighet och genomtänkt propaganda uppnådde Anselm till sist ett hållbart avtal med staten – en seger för kyrkan.

Privat var Anselm en tänkare som ville förstå Gud så djupt som möjligt. Guds existens är en logisk nödvändighet, ansåg han. Med ordet ”Gud” menas ju det som är sådant att något större inte kan tänkas.... Om ”Gud” vore enbart ett begrepp, skulle det kunna tänkas något som var större än Gud, nämligen detta att både vara begrepp och verklighet. Men inget kan ju vara större än Gud - alltså är Gud både ett begrepp och en verklighet. Att Gud INTE finns kan man inte ens tänka sig, påstår Anselm: Det är nämligen en större sak att vara något som man INTE kan tänka sig INTE finns, än att vara något som man KAN tänka sig inte finns. Dessa spekulativa argument kritiserades redan av den helige Thomas av Aquino, som istället formulerade Gudsbevis som utgick direkt från vår erfarenhet av världen (se 28/1). Moderna tiders kyrkokritiska filosofer lyfter gärna fram Anselms bevis som ett exempel på ”feltänkande” i kristen medeltid (något behöver inte existera på riktigt bara för att man kan föreställa sig det). Men de missförstår honom. Anselm talar inte om vanliga saker utan om specialfallet Gud som måste överträffa allt vi kan tänka om han ska vara Gud. Det som är sådant att något större inte kan tänkas, kan inte tänkas inte existera (försök, så inser du kanske att han har rätt).

Anselm ville också förklara varför Guds Son skulle bli människa och lida. Han ger en juridisk bild: Eftersom vi är skyldiga Gud allt, är synden en oändlig kränkning av hans ära, ett avvisande av hela den rättfärdiga ordningen Gud har skapat till vår frälsning, den är en skuld som är oändlig och som inte kan gottgöras av någon människa. Det behövs därför ett offer av oändligt värde och därför måste Guds Son, den syndfrie, dö på korset, d.v.s. ”betala” istället för oss. Anselms förklaring är ett svar till dem som på hans tid hade en grotesk bild av den kristna frälsningsläran (judar och muslimer), som att en hård Gud Fader först skulle kunna vara tillfreds när han ser sin son lida och dö. Än idag tror många att det var just vad Anselm menade. Men Anselms poäng kan bara förstås utifrån hans filosofi om Gud: Guds förlåtande kärlek är så stor att inget i världen kan förtjäna den. Hans barmhärtighet överträffar allt, övervinner allt. Den är sådan att något större inte kan tänkas.

- Björn Håkonsson