Små potatis


Små potatis
Första gången jag hörde uttrycket kom det ut ett litet fnitter. Det är en sådan fras som lät så gulligt, och jag som är språknörd älskar sånt, som ordet ”slickepott”. Senare fick jag reda på att det innebär ”små saker” eller saker som anses vara av mindre betydelse.
I söndags kom jag hem efter ett kort-kort besök utomlands. Jag stämde träff med någon och jag längtade verkligen. Men ibland blir träffar inställda p.g.a. olika hinder och då blir man ledsen och besviken. Själv kände jag mig övergiven och utstött eftersom jag längtade så, och att man redan hade avsatt den dagen. Det kändes som om den personen inte tyckte att jag var värd hans/hennes tid. Jag kände mig ensam.
Då bad jag en liten bön att inte bli ledsen och inte slösa bort dagen. Senare var jag med en kompis, och på kvällen på väg hem från henne träffade jag på en annan bekant på tåget som gjorde mig sällskap mer än halvvägs hem. Henne hade jag inte sett på länge och vi hade en trevlig konversation.
Dagen efter hade ensamhetskänslan fortfarande inte försvunnit helt. På väg till skolan träffade jag på en annan vän på tåget, som jag hade inte heller sett på länge. Vi gjorde varandra sällskap till skolan och gick av samma station.
Att träffa på två vänner som jag inte har sett på länge på så kort tid må vara en tillfällighet, men för mig kändes det som små välsignelser från Gud. Han övergav inte mig, utan skickade istället personer som fick mig att må bra igen.
Om det är något som jag har lärt mig om kommunikationen med Gud, det är att Han talar oftast i det tysta, som t.ex. vid meditation. Han gör inte alltid stora entréer såsom Han gjorde när Han uppenbarade sig till Mose i den brinnande busken. Oftast är det genom små ledtrådar, små ”hjärtryckningar”, små tankar eller känslor som Han försöker prata med oss.
De må vara små potatis, men det är oftast de små potatisen som räknas. När märkte du av små potatisar sist?
Carmelle har även skrivit: