Confessiones: Hur reser man sig från ett svårt fall?

Jag har länge tänkt på det här med bikt. Liksom varför känns det så bra när man väl har biktat sig? Det är som att en enda stor klump, en slags tyngd har lyfts bort från bröstkorgen. Ibland tycker jag att jag inte alls har syndat, men när jag väl biktar mig känner jag en lättnad. Vart går gränsen för vad som är en synd egentligen?

Är det något jag själv kan definiera eller ska jag lyda bibeln ordagrant? Kan en enda ond tanke som flyter förbi anses vara en synd eller ska man behöva utveckla den där tanken. Vi som är unga och blir förälskade för första gången och känner en hel del känslor gentemot en annan individ i denna värld, vi kanske till och med suktar efter något och har lust. Vart går gränsen till synd i det här fallet? Min definition av synd är en handling som man gör som brister i kärlek, dvs. där kärleken saknas. Förutom de ”självklara” synderna såsom stöld, mord, otrohet, lögn så är det svårt att avgöra vad som definitivt är en synd. Man ska älska sin nästa och behandla alla såsom man själv vill bli bemött och behandlad. 

Jag tror att allt som man själv inte kan leva med om man har sunt förnuft och ett någorlunda bra fungerande samvete räknas som en synd. D.v.s. om jag är mentalt instabil och begår ett mord så kan inte jag hållas ansvarig för något en sjukdom har orsakat. Men om jag är en fullt frisk person som vet exakt vad jag håller på med och gör något otäckt, inte nödvändigtvis mord, då bör det räknas som en synd.

Vi människor är ju så olika och vi tolkar saker på olika sätt. En och samma situation kan uppfattas som något helt annat av en annan person, även de mest självklara sakerna. Vad jag egentligen vill komma fram till är att det är viktigt med bikt inför påsken som står vid dörren, även om man inte alltid vill erkänna för sig själv eller andra att man syndar. Vill man vara mottaglig för Kristi kropp och blod, Hans död och lidande men även Hans uppståndelse ska man hålla hjärtat helt rent. Man är ju trots allt bara mänsklig och Gud har givit oss möjligheten att vara fria att göra vad vi vill. Styrkan ligger i att kunna göra rätt. Det är viktigt att komma ihåg att det är endast Jesus och och jungfru Maria som är utan synd. Alla vi andra är födda med arvsynden vilket leder till att vi tenderar att "falla" från tid till tid även när vi tror på Gud och ivrigt försvarar vår tro. Det är därför exempelvis påven biktar sig regelbundet trots att han är Kristi företrädare på jorden. 

Vi har alla fått en väldigt fin gåva, nämligen kärleken. Lär vi oss att hantera kärleken, Guds kärlek så behöver vi inte längre oroa oss för småsynder. Men det är viktigt att komma ihåg att bikten är i grunden en möjlighet för oss att resa oss upp igen varje gång vi faller, för vi kommer att falla. Men med tron i hjärtat kan vi med all vår styrka försöka hålla oss kvar på den väg som Jesus har visat oss.

Du skall icke hämnas och icke hysa agg mot någon av ditt folk, utan du skall älska din nästa såsom dig själv. Jag är HERREN. 3 Mosebok 19:18

/Jessy K.