Vad jag kommer att minnas av Benedikt XVI och hans pontifikat




Jag blev nog lika förvånad som alla andra när jag fick beskedet att den helige Fadern skulle avgå. Jag hade jobbat natt och vaknade av att jag fick ett sms från en vän på prästseminariet som var upprörd, minst sagt, där han meddelade mig nyheten. Först trodde jag att det var en av alla hans många skämt. För inte kan en påve avgå tänkte jag. En sådan här nyhet kommer ju inte gå media förbi så jag var tvungen att kontrollera det omedelbart på någon valfri nyhetssajt. När jag fått det bekräftat föll en skugga över en. ”Men… men… så kan man ju inte göra” var allt som jag tänkte. Nyhetsartiklarna var dessutom fulla av mängder av faktafel och verkligen drypte av förakt för katoliker och vår kyrka. Det kanske inte är något förvånande då media frenetiskt felciterar, medvetet eller inte, och gör en höna av en fjäder samt spelar på de många felaktiga föreställningar som finns gentemot katolska kyrkan.


Jag som ung katolik känner inte alls igen mig i denna bild av kyrkan utan tänkte helt enkelt att detta var och är en modern version av Platons kända allegori om grottan och skuggbilderna. Media har sin redan klara uppfattning kring verkligheten medan sanningen finns precis runt hörnet för den som är intresserad men det är man inte intresserad utav utan man kallar den som känner till sanningen för en galning. Man väljer att fortsätta spinna runt i gyttjan och smutsen men kommer ingen vart framåt.

Oavsett så tycker jag att det vore på sin plats att vi katoliker gör oss hörda. Hur vi känner inför att Petri stol nu skall bli vakant samt vad vi minns utav papa Benedikt XVI: s åtta år långa pontifikat.

 Jag själv är ju född i mitten av 80-talet och minns tydligt vår förre påve Johannes Paulus II. Jag saknade tro på en gud under hans pontifikat men hade ändå en otroligt stor respekt för honom. Jag har alltid sett honom lite som min påve trots min avsaknad av tro när han väl levde. Lite tror jag det beror på att jag såg på hans begravning, som många andra, men att jag, den icketroende, ändå blev så berörd av hans död att jag satt och grät över hans bortkomst. Någonstans i det ögonblicket valde jag att bli katolik vilket jag även blev flera år senare. Men då under vår nuvarande påves pontifikat. Jag har aldrig egentligen reflekterat och tänkt Benedikt som min påve. Något som jag helt fått omvärdera den senaste tiden. Det är på något sätt när man blir av med något eller någon som man verkligen förstår hur mycket denna sak eller person betyder för en. Och personligen känns det som att Benedikt nu kommer lämna efter sig ett otroligt stort tomrum. Nästa påve kommer få det svårt att fylla påve Benedikts stora röda skor. Egentligen trodde jag det samma efter Johannes Paulus II också. Men Benedikt har verkligen lyckats med det också och på sina håll även överträffat sin föregångare – fast på sitt sätt.

Ett talesätt som använts en del det senaste är att Johannes Paulus II var påve för de utanför kyrkan och Benedikt XV för de inom kyrkan och jag tror det stämmer väldigt väl. Speciellt eftersom jag gick från en icketro under Johannes Paulus II och till en tro under Benedikt XVI.

Privat bild från världungdomsdagarna i Madrid 2011
Så vad kommer jag att minnas av Benedikt XVI? Jag kommer absolut främst minnas de tillfällena jag fick se honom i verkligheten med absolut höjdpunkt under Världsungdomsdagarna i Madrid 2011. Där fick jag se honom för absolut första gången. Jag hade varit i kyrkans fulla gemenskap i ungefär 2 år vid denna tidpunkt men aldrig direkt tagit min tro på så stort allvar inför detta. Men i Madrid talade Benedikt till oss och pratade på ett sådant sätt att jag gick från slapp söndagskatolik till någon som verkligen ville ta sin tro på absolut fullaste allvar. Jag blev förälskad i Kyrkan under dessa underbara dagar i Madrid och påve Benedikt var mycket av anledningen varför. Där stod en skruplig 80-årig man som bröt på tyska och sade till oss unga att vi skulle rota oss i Kristus och bli starka i vår tro. Inga ord har någonsin och hitintills inte talat så mycket till en som de gjorde under dessa extremt varma dagar i Madrid. När vi hade bön tillsammans med påven kvällen innan och det blåste upp till storm på det gamla flygfältet Quattro Vientos och påven nästkommande morgon sade att han hade haft svårt att sova och tänkt på oss ute på flygfältet hela natten så smälte inte bara mitt hjärta för denne man. Samtidigt så dödade han alla massmediala bilder utav sig själv som ”pansarpåve” och som okänslig teolog. Han har ett otroligt stort hjärta och medkänsla för människor oavsett vad media än vill påstå!

Men min bild utav påven slutar inte där. Jag kommer även minnas honom som påven som städade upp i kyrkan. Påven satte ner foten mängder av gånger i frågor kanske främst gällande liturgiska frågor och såg till att kyrkans enhet bibehölls. Något som vi troende absolut skall vara tacksamma över då detta var på väg att splittra upp Kristi kropp i olika läger. Påve Benedikt såg till att gräva ner stridsyxan för alla parter när han med sitt Summorum Pontificum tillätt den extraordinära mässan att bli firad igen.

Benedikt XVI: s briljanta böcker och tal gällande teologiska frågor är även det något som jag kommer minnas och säkerligen återkomma till att läsa många gånger. Han är kanske världens absolut bästa teolog och man får hoppas att han fortsätter försörja kyrkan och världen med sina skarpa böcker från sin tystnad.

Jag hoppas verkligen att påve Benedikt nu kan få möjlighet att vila ut. Min bild av honom från julmässan i Rom, som SVT traditionellt visar, gjorde mig verkligen bedrövad och orolig för hans hälsa. Jag kan nu pusta ut att oket från Petri stol och som herde för 1,3 miljarder katoliker nu, från och med torsdagkväll, inte kommer att slita ut denna 85-åriga man ytterligare. Jag hoppas från djupet av mitt hjärta att han nu får tid till bön, spela piano med sina katter och kanske flyga helikopter (ja, han är helikopterpilot) då och då. Gärna får han göra lite liv av sig genom att släppa fler böcker.

Jag vill även ta tillfället i akt att uppmana alla att be för vår påve samt även be för konklaven och de kardinaler som skall välja vår nästa påve. Ett bra tillfälle vore att fira den heliga mässan på torsdag. Jag vet att jag kommer fälla tårar kl. 20 på torsdagskvällen likt jag gjorde under Johannes Paulus II: s begravning. Världen blir av med en sannerligen stor påve.