Paul Miki och kompanjoner



6/2: Strax efter att Japan upptäckts satte jesuitmissionären Franciskus Xavier (3/12) sin fot på ön. Han mötte en högt utvecklad civilisation, en svag kejsare och maktfulla lokala krigsherrar. När han efter två år reste vidare fanns det redan omkring 1.000 kristna, alla fattiga. 12 år efter – 1563 – omvändes den förste krigsherren, sedan följde enstaka samurajor och buddhistiska munkar. Den mäktiga kejserliga generalen gav 1587 order om att alla missionärer skulle utvisas, men de stannade kvar och fick tiotusentals nya konvertiter. Konflikter mellan franciskaner och jesuiter, samt mellan portugiser och spanjorer, utnyttjades av staten i det följande för att bromsa kristnandet. När ett rykte spreds att missionen bara var ett svepskäl för en kommande militär invasion, hängdes den helige jesuitprästen PAUL MIKI och 25 andra (två jesuiter, sex franciskaner och 17 lekfolk, varav tre unga pojkar) upp på kors utanför Nagasaki. Det skedde igår, år 1597. Paul Miki predikade länge, hängande på korset, han förlåt sina mördare och uppmanade dem till omvändelse. Sedan stacks alla ihjäl med lansar. Men förtrycket misslyckades: 15 år efter räknade kyrkan 300.000 medlemmar. Från Europa kom nu även protestantiska missionärer, vilket ökade makthavarnas förvirring om vad de kristna egentligen ville. Staten krävde igen utländska missionärers avresa och hotade alla japaner med döden på bålet om de hade kontakt med kristna. 37 präster och munkar stannade kvar i landet trots utvisningen. Nu följde olika massavrättningar, oftast på bål, med stora publikskaror. Alla japaner tvingades att en gång om året offentlig bekänna vilken tro de tillhörde. Man skulle trampa på en bild, s.k. fumie, av Jungfru Maria med barnet. Många kristna gjorde det medan de försökte att vara någon annanstans i tankarna. En del av dessa fumier kan idag ses på museum, mjukslitna av tusentals försiktiga fötter. För att bli av med de mest motsträviga uppfanns nya tortyrmetoder, där offren långsamt förblödde och kvävdes under flera dagar, upphängda i rep, upp och ner. Trots detta förblev många kristna, och i Nagasaki bröt ett uppror ut 1637. I gatorna hängdes banderoler som hyllade Altarets sakrament och överallt ropades Jesu och Marias namn. Upproret krossades och 25.000 kristna massakrerades. Nu stängde Japan sig mot omvärlden och den förföljda kyrkan gick under jorden (ungefär som i Nordkorea när dessa rader skrivs). Isolationen varade två hundra år. När missionärer från Väst äntligen fick komma in, 1865, trädde tusentals kristna fram ur ingenstans. De kunde fortfarande lite latin, de hade reliker av sina dödade präster och de bad om figurer av Jesus och Maria. Inte minst i Nagasaki var tron levande. Denna stad, där så många kristna gett sina liv, förstördes 1946 av den amerikanska atombomben. Men kristendomen är kvar i Japan, kyrkan är liten - som i Sverige - men aktad. 

Kyrkans bön på denna dag:

Gud, du som är kraften bakom dina helgons seger, du kallade din tjänare Paulus och hans följeslagare att gå i Kristi spår från kors till härlighet. Låt också oss, på deras förbön, utan att vackla hålla fast vid vår bekännelse intill vårt sista andetag. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och Den helige ande lever och råder från evighet till evighet. Amen

-Diakon Björn Håkonsson