Min Påve!



Jag försöker fundera på vad Benedikt XVI har betytt för mig... Marcy och Patrik har skrivit jättevackra reflektioner om vår underbara herde. Men jag finner svårigheter att göra det... Det enda jag kommer att tänka på är att han är MIN PÅVE... Min Papa Benny. Han kommer alltid att finnas där, vår relation tar inte slut. Han är för mig lugnets påve, sanningens och modets påve, kunskapens och framförallt ungdomens påve.

Jag har fått äran att fysiskt se och höra honom tala i Tyskland, Italien och Madrid. Jag minns hur förvånad jag blev när jag under en kylig mörk kväll på fältet i Köln (2005) för första gången hörde hans mjuka röst, medan mina ögon vilade på det hav av stearinljus som hölls upp av unga händer. Det är ett minne jag gärna går tillbaka till många gånger.

Benedikt XVI är en förebild av sanning och mod. En påve som tog i med hårdhandskarna när det kom till präster som begick övergrepp, en påve som vågade rengöra kyrkan medan omvärlden anklagande såg på. Trots hänsynslös kritik lyckades han ändå hålla sig trogen och lojal till både kyrkan och sig själv. Och nu när han ikväll väljer att dra sig tillbaka känner jag ännu mer tacksamhet och beundran gentemot honom.

Jag kommer att minnas honom som en ungdomens Påve. En påve som fick många av oss unga att inse att vi också utgör kyrkans lemmar. Vi är alla kallade till att stå fasta och rotade i Kristus och till att dela med oss av vår tro och glädje till andra. Han är även kunskapens påve. "Gud och världen" tillhör en av de få böcker jag har totalt bombarderat med post it lappar. Varje mening skulle ihågkommas, varje stycke upprepas, varje tanke spridas. När påven uppmanade katoliker att förkunna sin tro genom det nya mediet skedde det en explosion av nya katolska bloggar, facebooksidor och twitterkonton på nätet. Det är till stor del tack vare hans vädjan till oss som vi idag har Confessiones Nostrae. Så min relation till vår påve Benedikt XVI fortsätter... Det fortsätter tack vare hans böcker, hans uppmaningar och hans böner.