Världsungdomsdagarna

Världsungdomsdagarna
För ca 8 år sen dog vår förra påve Johannes Paulus II. Idag har vi fortfarande Världsungdomsdagarna som startades av honom och det firas med 2-3 års mellanrum i olika länder. Han startade Världsungdomsdagarna 1984 på St:Peters platsen i Rom. Året var 1985 då det officiellt firades Världsungdomsdagarna, i Rom på palmsöndagen. Han tänkte att han ville ha några dagar som bara ägnas till ungdomar. För att de skulle samlas och utbyta erfarenheter, be tillsammans, sjunga tillsammans, ha roligt tillsammans och framför allt följa korset. 

Sedan dess har ungdomar från hela världen deltagit i 12 stycken Världsungdomsdagar som hållits över hela världen. Den Världsungdomsdag som innehar rekordet är Manila, Filippinerna; 5 miljoner ungdomar deltog då, ungdomar från världens alla hörn, året var 1995. Det är ett rekord som även finns med i Guinness rekordbok. 

Jag har varit med på 4 stycken Världsungdomsdagar och är på väg att uppleva mitt 5:e som hålls i Rio de Janeiro nu i juli 2013. Dessa fyra Världsungdomsdagar som jag deltagit på är de i Rom 2000, Toronto 2002, Köln 2005 och Madrid 2011. Alla har jag upplevt på olika sätt. Den som kanske betyder mest för mig är den i Toronto 2002 eftersom jag då visste vad det handlade om, jag var förberedd. Rom 2000 var jag 18 och hade precis tagit studenten och allt var nytt för mig. Det mäktiga som man upplever kom som en stor våg av upplevelser, jag kunde inte riktigt smälta det. Jag gled omkring på moln i ca 2 år efter det tills nästa Världsungdomsdag 2002. Jag visste lite mer då och jag tog emot den resan med hela mitt hjärta. Jag hade små problem då som jag inte riktigt kunde hantera, de två veckorna i Toronto hjälpte mig att hitta tillbaka till mig själv. Jag upplevde saker som är svåra att beskriva med ord, men jag ser bara ljust på hela upplevelsen. 

När vi var i Köln 2005 så bestämde jag mig för att åka några månader tidigare. Jag hade tappat min tro på Gud. Jag gick i kyrkan fortfarande, men jag kände ingenting, jag kände mig helt tom. Tänkte att Världsungdomsdagarna kunde hjälpa mig tillbaka till Honom? Jag åkte med då och var konstant arg och ledsen och sökte och sökte och till slut, en dag, så förstod jag att han var nära mig hela tiden. Jag minns att jag grät ordentligt då och visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen men jag tog emot honom, jag tog emot Gud, han lämnade aldrig min sida. Han finns alltid där och det var det jag lärde mig i Köln 2005. 

Förrförra året var vi i Madrid, känns konstigt att säga att det var förrförra året eftersom det känns som igår. Då var jag med och organiserade resan från Sverige. Jag hade en annan uppgift då, en större uppgift! Jag var ledare för hela svenska gruppen på 260 personer tillsammans med två andra. Då upplevde jag Världsungdomsdagarna på ett helt annat sätt. Jag iakttog alla ungdomar, jag såg i deras ögon det jag själv upplevde första och andra gången jag deltog i Världsungdomsdagarna. Deras ögon lyste av glädje, kärlek, nyfikenhet och ett djup som hos vissa senare utvecklades till att de sökte sig till prästseminariet. Jag är så stolt över att få ha sett det i Madrid och mitt hjärta fylls av glädje för att jag med egna ögon kunde se det, att Gud gav mig den möjligheten även om vi var under stress i många fall. 

Det jag upplevt på Världsungdomsdagarna är något jag alltid kommer att bära med mig och det är något som har format mig som människa på många sätt. Jag längtar efter att se vad Rio de Janeiro kommer att ge mig. 
Jag vet att jag kommer att dela en stor glädje med den svenska gruppen, och som det ser ut för mig så kommer det att vara den sista världsungdomsdagen jag deltar i eftersom jag nu är vuxen och det är dags att lämna över flaggan till nästa generation som är riktigt fin och stark .

/Marcy

PS. Nästa Världsungdomsdag är i Rio de Janeiro och vi i den svenska gruppen åker 15 juli och kommer tillbaka hem den 6 augusti. Om du vill åka så kan du anmäla dig här!