Du är Guds tempel!

Förra helgen besökte biskop Anders vår församling. Jag passade på att närvara vid hans betraktelse, då jag sedan tidigare vet att han är helt Awesome på att förklara trossanningar. Sittande längst bak med papper och penna, bland ungdomarna i min församling, antecknade jag det biskopen sade så fort jag kunde. Niddi satt bredvid mig och började även han att föra anteckningar, men illa förberett som han var fick hans hand fungera som papper (se bild nedan). 

Här kommer mina anteckningar (OBS! Finns risk att jag kan ha antecknat/hört fel):

Biskopen pratade om att Gud lever i oss varje ögonblick. Genom dopet blev vår kropp till Guds tempel, en boning för Honom. Därför är vi inte ihåliga och Gud aldrig långt borta. Det är inte bara vackra ord, utan en verklighet. 

Gud förblir alltid i oss, men förblir vi alltid i Gud? 
Vi måste aktivt sträva efter att stanna kvar i Gud och inte springa bort. Genom att påverka och hjälpa varandra blir vi levande stenar i Guds tempel. 
När vi hamnar i komplicerade situationer (på jobbet eller i skolan) kommer det fram om vi verkligen lever i Tron (Hur behandlar vi dem som vi kommer i konflikt med? Behandlar vi dem som delar av Hans tempel?).
Som kristna ska vi vara levande reklampelare för Kristus och Kyrkan. När vi verkligen förstår att vi är Guds tempel skaffar vi oss ett immunförsvar mot synd, för vi inser att det är i Hans närvaro vi syndar. 

Till de som tycker att kyrkan är tråkig: 
Förr var man rädd för att hamna i helvetet, idag är man rädd för att ha det tråkigt. 
Kyrkan ska vara tråkig! Missförstå mig inte, men kyrkan är inte en underhållningsplats. Det är inte en biograf eller teater. Det tar tid att lära sig kyrkans språk. Det är när vi slutar vilja fördjupa oss i vår tro som det börjar bli tråkigt. 

Bön?
Det finns ett samband mellan bön och arbete. Det är samma person som går till mässan på söndag, som sedan går till arbetet på måndag. Vi kan inte skilja vårt kristna liv från vårt arbetsliv. Därför är det viktigt att fylla oss av ljus i kyrkan så att vi kan ta det vidare ut. När vi ber ansluter vi oss till den levande källan, men det är upp till oss att låta det ske. 

Familjemedlemmar som tappat tron: 
Hur ska vi göra med medlemmar av vår familj som förlorat tron? Predika inte för dem, det står ingen ut med. Utan låt dem höra kärleksfulla ord från er, då kanske det uppstår en öppning... 

Vi är kallade till att ta till oss katekesen som kött och blod, inte bara som en abstrakt sanning.