Don Bosco - ungdomens apostel

31 januari:
Att växa upp i fattig lantarbetarmiljö med sin ensamstående mamma lärde den heligeAtt växa upp i fattig lantarbetarmiljö med sin ensamstående mamma lärde den helige GIOVANNI (= Johannes) BOSCO att hjälpa till och bli en överlevare. En stark förtröstan på Gud fick honom att se möjligheter i allt. Att gå på lina, springa fort, spela instrument eller jonglera bollar är väl inget? Folk applåderade det självlärda cirkusbarnet och som betalning fick han dem att be en bön med honom. Varje dag – efter att ha vallat kor, konstant med en bok i handen - gick han 16 kilometer till en präst som lärde honom grundskolämnen. Den begåvade pojken, som även kunde olika hantverk, antogs till en gymnasieutbildning. 

År 1841, 26 år gammal, är han präst i storstaden Turin. Där strövade sysslolösa pojkgäng omkring som ingen brydde sig om, ständigt med polisen i hälarna, ungefär som det håller på att bli i våra storstäder nu igen. Det var den tidiga, råa industrialiseringens tid, utan sociala skyddsnät och organiserade utbildningsmöjligheter. Don Bosco samlade unga pojkar från slummen och fängelserna, organiserade utflykter och kurser, snart också verkstäder för tillverkande av skor, kläder, papper och böcker.

Inom kyrkan bekämpades han med det klassiska anklagelse som alla framgångsrika ungdomssjälasörjare får höra: ”Han tar bort ungdomarna från församlingarna”. Vanligt folk ansåg att han var galen. Don Bosco överlevde flera attentat, ibland assisterad av en stor grå hund, som dök upp ur ingenstans och försvarade honom. Staten ville ha honom att uppfostra pojkarna till soldater, men Don Bosco vill göra dem till helgon. När koleran härjade i Turin ville ingen ta hand om de sjuka och döende av rädsla för smittan. Don Bosco och hans pojkar kom dem till hjälp, enbart utrustade med massor av tillit till Gud - och desinfektionsmedel för händerna. 1400 invånare dog, men inte en enda av hans pojkar.


Det politiska klimatet, antikyrkligt, nationalistiskt och liberalt var ett ständigt problem. En natt drömde Don Bosco att han såg stora begravningsceremonier i det italienska kungahuset. Han varnade kungen från att underteckna en liberal lag, som ville förbjuda kloster. Kungen brydde sig inte, och kort efter dog fyra inom kungafamiljen på rad. I raseri mot Don Bosco skrev kungen under lagen. Men det gick inte att stoppa Don Boscos ungdomsarbete. Hans samlingsplatser – s.k. oratorier - blev allt fler och snart organiserades det hela som en prästkongregation – salesianerna.


När ”ungdomens apostel” dog vid 73 års ålder fanns det redan 250 sådana platser med 130.000 ungdomar och många fler skulle det bli över hela jorden (i Stockholm har salesianerna grundat ungdomshuset Quo Vadis). Hemligheten bakom hans framgång var en stor beslutsamhet kombinerad med mildhet, tillit till de svåra pojkarnas goda vilja och en hjärtlig, humoristisk stil. Don Bosco såg bekymrad på kyrkans framtid, men också full av tillit till att Gud och Jungfru Maria skulle få fram räddande gestalter. Han fick rätt. De finns överallt, doldishelgonen, som ingen ser!


Kyrkan bön på denna dag:


Fader i himlen, du som gjorde den helige Johannes till en ungdomens fader och fostrare, gör oss lika brinnande i kärleken som han, så att vi kan vinna vår nästa och tjänar endast dig. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och Den helige ande lever och råder från evighet till evighet. Amen.

-Diakon Björn Håkonsson