Dagens helgon: Den helige Antonius

17 jan: 


För mig känns det som igår, dagarna då kommunismen kollapsade i Östeuropa. På 90-talet återvände massorna till kyrkan och det gick fort. På resa i Litauen fick jag höra hur kyrkobyggnader återlämnades till kyrkan snabbare än man hann återinviga dem. Prästernas kontor belägrades dagligen av folk som vill bli medlemmar, många utan att veta mycket om tron. Staten bad kyrkan om religionslärare till skolorna men prästerna var för få. ”Det var bättre före” sa en gammal biskop till mig. När jag förskräckt frågade vad han menade, sa han: ”Då visste man vilka som var äkta kristna”. Han – som många såg som ett levande helgon – föredrog alltså förföljelsetiderna eftersom kyrkan nu fylldes av människor som kanske inte var verkligt troende. Så ungefär har stämningen nog också varit bland många i romarriket under 300-talet, då kyrkan blev tillåten, ja, så småningom blev en sorts statsreligion. Många seriösa kristna tyckte att det nu blev för bekvämt at vara kristen och man såg sig om efter radikala förebilder. En sådan - den helige ANTONIUS, kallad ”den Store” – hade redan på 270-talet gett allt han ägde till de fattiga och dragit sig undan, först till en dyster, gammal begravningsplats och sedan långt ut i den egyptiska öknen för ett liv i ensamhet och bön. Han lämnade öknen en kort tid år 311, då han ville bistå sina medkristna under förföljelserna i Alexandria (se texten från igår) och år 338 då han i hög ålder drog dit igen för att hjälpa biskoparna fasthålla den gamla tron i kampen mot den nya villoläran, arianismen (se 2/1). En av dem, den helige Atanasius (2/5) som sökte tillflykt hos Antonius, när arianerna fördrev honom, skrev en berättelse om den gamle eremitens liv, som fick stor betydelse för många senare helgon, såsom Hieronymus (30/9) och Augustinus (28/8). Antonius la grunden för hela klosterväsendet som snabbt spreds även till Europa. Munkarnas ”kamp” var nu inte längre den kristnes utsatthet i en djävulsk stat utan en inre, andlig kamp mot synden, frestelserna, mot alla Djävulens lockelser och lögner – liksom de frestelser Jesus fick utstå från Djävulen i ödemarken (Matt 4). Ingen kristen slipper denna kamp under sitt liv (kyrkan lär oss att ”träna” den varje år under fastetiden) men Antonius och hans efterföljare uppsökte den aktivt, liksom Jesus. Djävulen gav upp efter 40 dagar med Jesus, Antonius ökenprövning varade 80 år och han dog 105 år gammal. Många plågade och villrådiga personer sökte råd och hjälp hos honom och hans efterföljare, som vi kallar ökenfäder. Dessa mäns andliga erfarenheter, uppbyggliga ord om det andliga livet, skrevs ned. Det är korta, salta ord, ödmjuka och inte utan en underförstådd självironi och humor. De blev mycket populära inom klostertraditionen och läsas ännu av många (se t.ex. ”Ökenfädernas tänkespråk” från Artos förlag). Vill du vara en brinnande kristen mitt i en ljum och slapp kyrka så är det dessa gamla tuffingar du ska lära känna! Antonius gav namn till brödraskap på medeltiden som tog hand om sjuka. De ringde med klockor dit de kom för att samla pengar, och de hade även svin som sprang fritt runt överallt med en liten klocka kring halsen. Det förekom att man på Antoniusdagen – idag - slaktade en gris, välsignade dess kött och gav det åt fattiga. Därför avbildas den helige Antonius ofta med en gris vid sina fötter. En av de äldsta och godaste specialgrisar, som hålls i Danmark, kallas för Antoniusgrisen. Den får mer plats än andra grisar och får gå utomhus. Tänker på allt detta, när jag står denna vintermorgon och stekar mitt fläsk…

Så sa den helige Antonius till exempel:
”Den som inte har blivit frestad kan inte komma in i himmelriket. Ta bort frestelserna, så kommer ingen att bli frälst.””Jag såg alla fiendens fällor, som är utlagda över jorden, och jag suckade och sade: ”Vem kan undgå dem?” Då hörde jag en röst som sade till mig: ”Ödmjukheten”.

Kyrkans bön på denna dag:

Evige Fader, du lärde den helige Antonius att söka och finna dig i öknens tystnad. Låt också oss, på hans förböner, förneka oss själva och mer än något annat älska dig. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och Den helige ande lever och råder från evighet till evighet. Amen.

 -Diakon Björn Håkonsson