Vad hade jag på mig i söndags eller rättare sagt "What I Wore Sunday" är en relativ ny katolsk blogg där kvinnor och män lägger upp vad de hade för kläder på sig under söndagsmässan. Tanken är att man ska uppmuntra till en mer blygsam klädsel (med andra ord inte så avslöjande kläder) men även att man ska klä upp sig lite extra inför firandet av mässan. Sedan kan man naturligtvis diskutera om initiativet är på gott och ont - ska man verkligen lägga så mycket fokus på en söndagsoutfit? Jag personligen tycker att det är vackert att se en stor variation av klädstilar - alltifrån de mer uppklädda till de som har låga baggyjeans (de som ser ut som om de har skitit i deras byxor). Och det allra finaste är att ingen bryr sig vad du har på dig, i min församling i alla fall. Men samtidigt kan jag förstå "What I Wore Sunday" när Kathryn Whitaker skriver i en artikel i "Catholic New Media":
Ever since I started the link up, I've found myself consciously thinking about preparing myself for Mass, not just physically, but spiritually. There's been a bit more time to pray when we arrive, I've even scanned the Magnificat App on my iPhone for the readings. I can't recall the last time I did that. When you prepare the body, you also prepare the mind. 
... eller vad tycker ni? 

Tips på läsning:



/PiPo


Mark Wahlberg pratar om sitt liv som katolik. Texten är hämtad från Catholic Online

"Being a Catholic is the most important aspect of my life," 

the A-list actor tells me firmly when we meet for tea in a posh hotel near his home in Beverly Hills. "The first thing I do when I start my day is, I get down on my hands and knees and give thanks to God. Whenever I go outside of my house, the first thing I do is stop at the church. The kids will be mad with me. 'Daddy! It takes too long!' I'm saying: 'It's only 10 minutes and this is something I really need to do.' Because I do. If I can start my day out by saying my prayers and getting myself focused, then I know I'm doing the right thing. That 10 minutes helps me in every way throughout the day." 

"Once I focused on my faith wonderful things started happening for me," he says now. "And I don't mean professionally - that's not what it's about. These days, I'll be in church and people will come up to me and say: 'Do you mind if I sit and pray with you?' And they'll start praying and it'll turn out they're praying for their new movie to be a success or whatever, and I'm like, this is not what I come here for. For me to sit down and ask for material things is ridiculous. It's a much bigger picture than that. I want to serve God and to be a good human being and to make up for the mistakes I made and the pain I put people through. That's what I'm praying for, and I recommend it to anybody."

Här nedan pratar Wahlberg om sin tro i en intervju för CNN:



Ge alla människor rätt till liv - förändra abortlagen!

        Enligt FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna har var och en rätt till liv, frihet och personlig säkerhet. Abort strider mot denna grundläggande rättighet eftersom den berövar en oskyldig människa livet. Alla medicinska och vetenskapliga fakta visar också tydligt att även det ofödda barnet är en individ av arten Homo sapiens - en människa, med ett alldeles eget DNA.

       "Deklarationen om barnets rättigheter" och inledningen av "Konventionen om barnets rättigheter" säger att "barnet på grund av sin fysiska och psykiska omognad behöver särskilt skydd och särskild omvårdnad, innefattande lämpligt rättsligt skydd, såväl före som efter födelsen." Konventionstexten definierar "barn" som "varje människa under 18 år" i Artikel 1. Artikel 2 i Europakonventionen talar om varje människas "rätt till liv": "Envars rätt till liv skall skyddas genom lag."

        Vad jag vill är alltså förbjuda abort, eftersom den berövar ofödda barn de grundläggande mänskliga rättigheterna och för att det egentligen motsäger våra egna lagar. Vår lag blir som en osammanhängande och löjlig paradox, där man gör skillnad på människa och människa, baserandes på hur gammal människan är.
       
         Rätten till abort är inte en grundläggande hälsolag, som många hävdar. Hippokrates ed som man traditionellt avlägger när man blir läkare lyder: 
”Efter förmåga och omdöme skall jag vidtaga dietetiska anordningar till gagn för de sjuka, och vad som kan skada eller göra dem ont skall jag söka avvärja. Jag skall icke ge någon gift, om man ber mig därom, ej heller råda någon till dylikt: ej heller skall jag ge någon kvinna fosterfördrivande medel.” 
Abort är alltså någonting som strider mot medicins grundläggande syfte och borde därför inte ingå i kategorin hälsovård. Om det ska räknas som ett medicinskt ingrepp behövs att:
1.      Kvinnan informeras om alla möjliga biverkningar i ingreppet. Listan borde också omfatta olika känslomässiga och psykologiska komplikationer.
2.      Minderåriga får underteckning från föräldrarna.
3.      Kvinnan får se ultraljudet och får information om massan av celler som de ser, precis som det går till innan en canceroperation eller något annat ingrepp.
4.      Kvinnan får förståelse för hur kemikalierna bränner det oönskade tillväxten eller om hur man kommer skära upp tillväxten i delar och sedan dammsuga ut det.
          Tyvärr får inte kvinnor idag sådan information, så som lagen ser ut idag och därför kan inte abort räknas som ett riktigt medicinskt ingrepp.
         Studier visar till exempel att 
”women whose first pregnancies ended in abortion were 65% more likely to score in the ‘high-risk’ range for clinical depression than women whose first pregnancies resulted in a birth.[1]” 
En studie av Bowling Green State Universitet visar också att kvinnor som har genomgått abort löper en 144% store risk att de kommer misshandla sina barn.[2] Kvinnor som funderar på abort får inte sådan information.
         En kvinnans rätt till sin egen kropp har egentligen inte heller något att göra med abortlagen, eftersom det ofödda fostret inte är en del av kvinnans kropp. Det finns inuti kvinnans kropp men är helt skild från henne eftersom barnet är en genetiskt unik individ, precis som jag skrev i början. Det krävs faktiskt en biologisk specialkonstruktion, moderkakan eller placentan, för att barnet ska kunna stanna kvar i kroppen och inte stötas ut som den främmande varelse och främmande vävnad det är.          
           Men om vi ändå påstår att fostret är en del utan moderns kropp, varför får modern endast utföra abort till den artonde veckan? Abort borde i så fall vara tillåtet att utföra ända tills dagen som barnet föds, men det motsäger lagen, vilket visar på ännu en paradox. Barnet är ju fortfarande inte kapabelt till att leva helt självständigt efter den 18:e veckan.
            Eftersom femtio procent av fostrets gener kommer från fadern tycker jag att även fadern borde ha rätt att välja abort, vilket han inte har. Därför diskrimineras han genom att han berövas rätten till att bestämma över sitt egna barn. Detta är en väldigt viktig punkt, eftersom vi i vårt samhälle idag strävar efter jämnlikhet mellan män och kvinnor.
             Abortförespråkare medger ofta att ett foster är en människa men inte en person eftersom det inte har något medvetande och är beroende av sin moder, och därför inte har rätt till att bestämma över sitt liv. Men något sådant är farligt att säga när vi tänker på människor som ligger i koma som inte är medvetna om vad som händer omkring dem, eller sjuka, gamla eller skadade personer som är beroende av andra. Detta argument skulle vara ett tydligt tecken på att man är beredd beröva människor rätten till liv på grund av yttre kännetecken och det stöds ju inte av någon lag.
            Det finns såklart många fler argument som jag önskar att jag kunde ta upp men den här uppsatsen är redan för lång, så jag avslutar här i hopp om att abortlagen i Sverige en dag kommer att ändras. 

Källor:







[1] http://www.medscimonit.com/fulltxt_free.php?ICID=4701
[2] Abuse Risk Linked to Abortion “The Washington Times” November 2, 2005

Jag snubblade på bloggen "Standing on my Head" som sköts av den katolske prästen Fr. Dwight Longenecker, genom thepulp.it (en sida som länkar till what's what inom den katolska online världen). Här nedan är en översatt del av hans inlägg "Radical Religion": 


Pilgrimen som går ut i världen utan att äga någonting är en del av den österländska ortodoxa traditionen. Det finns att hitta i klassiska böcker som "The Way of the Pilgrim" och den klassiska boken "Paustinia" av Catherine De Hoeck Doherty. Min bror träffade på en sådan pilgrim här i USA. Deras konversation gick som följande:

- Vad händer när du reser. Brukar du bara gå eller liftar du?
* Jag liftar aldrig, men accepterar skjuts om någon erbjuder .
-  Brukar polisen plocka upp dig?
* Ibland, men när jag förklarar vad jag sysslar med är de oftast trevliga. Ibland ger de mig en säng att sova i för natten.
- Vart?
* I fängelset.
- Ahaa
* Det ger mig en möjlighet att missionera för fångar som sitter i häktet.
- Vart har du rest?
* Över hela världen.
- Hur lyckas du skaffa flygbiljetter
* Någon brukar alltid vara på resande fot dit jag vill åka, och brukar erbjuda att köpa mig en biljett. 
- Har du pengar att köpa mat för?
* Människor brukar vanligtvis köpa mig en måltid eller ge mig mat. Ibland går jag till den lokala prästens hus.
- Vart ska du spendera natten ikväll?
* Förmodligen hemma hos dig.

Min bror bjöd hem honom och fick möjligheten att höra den vandrande pilgrimens hela sin historia. Pilgrimens namn var Andrew och han brukade arbeta som börsmäklare på Wallstreet. När han konverterade till den katolska tron, gav han bort allt han ägde, förutom en stor Bibel som han alltid har med sig. Andrew är ingen galning, snarare motsatsen. Han tog helt enkelt Herrens ord till sig på ett radikalt sätt. Han berättade att han har fått vittna många mirakel genom att leva på detta vis. Guds hand har varit uppenbar i allt. Andrew är en genuin mystik och helig man. För att läsa resten av inlägget tryck här...


(På bild är pilgrimer från Världsungdomsdagarna i Spanien, 2011)
"My side of the Confession" heter en artikel publicerad i den amerikansk katolska ungdomsföreningen "Lifeteen". Där skriver Fader. Mike Schmitz

Jag träffade på ett äldre par på en buss från flygplatsen. De lade märke till att jag var präst och började ställa frågor om det. "Gör du allt det där prästliga sakerna?". "Ja". "Även den där bikt grejen?" "Yupp, hela tiden".
Den äldre damen drog efter anda och sa "Jag tycker att det är det värsta. Det måste vara så deprimerande att höra alla människors synder". 
Jag talade om för dem att det var rena raka motsatsen. Det finns inget bättre ställe att vara på än platsen där människor kommer tillbaka till Gud. Jag sa "Det skulle vara deprimerande att bara behöva se folk lämna Gud, jag är med när dem kommer tillbaka till Honom". Bikten är en plats där människor låter Guds kärlek vinna. Bikten är det mest glädjerikande, ödmjukande och inspirerande platsen i världen. 

Det här är fritt översatt av moi.. men tryck här så kan du läsa hela hans artikel på Lifeteen ;)  Läs den, han är grym på att skriva! 
Här pratar f. Barron om de katolska teman i den senaste James Bond filmen "Skyfall" ;o) Klicka på klippet nedan: 


Tro är en gåva från Gud. Detta betyder inte att tro är något som är upp till Honom. Det är mycket som vi själva kan göra för att mottaga tro som gåva och för att växa i denna gåva.

Låt oss först definiera tro. I Hebreerbrevet skriver Paulus:

Tron är grunden för det vi hoppas på; den ger oss visshet om det vi inte kan se. För sin tro fick fäderna Guds vittnesbörd.
Tro innebär dvs med andra ord att man accepterar och försäkrar sig att Guds ord är sanna för att det är Guds ord. Tro är också att Gud själv är sann för att Han är Gud. Sådan tro gör det möjligt för oss att erfara Gud, för utan tro är det omöjligt att känna och acceptera Gud.

Är det möjligt att vara både troende och fortfarande vara rationell och förnuftig eller kräver tro att vi förnekar olika världsliga sanningar?

Kyrkan har en lång historia av att reflektera över tron. Det är teologins uppgift att tillämpa det mänskliga förnuftet på trosfrågor. Detta har blivit svårare under de senaste århundrandet då forskning har rest en del frågetecken kring vissa urgamla dogmer och teologier. Trots detta kvarstår Kyrkan i hennes påstående att tro och förnuft inte står i strid med varandra. Man bör minnas att Jesus sa att han är vägen, sanningen och livet samt att Hans Ande skall leda oss in i sanningens fullhet. Som en ren följd av detta så slår kyrkan fast att  där en sanning finns att finnas - vare sig sanningen kommer från Gud eller från forskare - att det inte finns någon konflikt mellan tro eller förnuft. Därför är det väldigt dumt att tro att man främjar sin tro genom att förneka en form av vetenskaplig sanning.

Att växa i tron gör man om man gör följande:

1. Be, be och åter be. Spendera en liten stund varje dag i bön. Spendera lite tid att läsa Skriften samt meditera över Guds ord. Det krävs lite tro för att ens spendera lite tid tillsammans med Gud och att inte tro att denna tid går till spillo. Gud kommer hedra alla som lägger lite tid på denna trosutövning genom att göra sitt hem, sitt rike, mer fullständigt i oss. Ett aktivt böneliv är förmodligen det bästa sättet för att växa i tro. Om det inte finns någon bön kommer ens tro att säkert försvagas.

2. Biblisk läsning är viktigt. Läs bra religiösa böcker, inspirerande litteratur och att använda bibelguider när man läser Skriften kan vigda ens vyer och fördjupa vår tro.

3. Genom att ta emot sakramenten kommer ens tro att fördjupas för det är i sakramenten som vi möter Kristus själv.

4. Dela med dig av din tro. Det är genom att dela med oss -särskilt med de som är svaga i tron - som vi kommer att växa i den.

5. Till sist så får man inte glömma att nämna att det är genom att leva ett liv i kärlek som vi även växer i tron. Genom att älska så som Kristus själv älskar får vi bekräftelse av vår tros sanningar. Vi lär oss genom direkta erfarenheter att Guds ord är sanning, att i Kristi kärlek, finns vår lycka. Tro, för de som älskar, blir ett sätt att leva, snarare än en attityd eller hållning. Att sätta vår tro i handling är vad Evangeliet handlar om!





A Student's Prayer

St. Thomas Aquinas


Creator of all things,
true source of light and wisdom,
origin of all being,
graciously let a ray of your light penetrate
the darkness of my understanding.
Take from me the double darkness
in which I have been born,
an obscurity of sin and ignorance.
Give me a keen understanding,
a retentive memory, and
the ability to grasp things
correctly and fundamentally.
Grant me the talent
of being exact in my explanations
and the ability to express myself
with thoroughness and charm.
Point out the beginning,
direct the progress,
and help in the completion.
I ask this through Christ our Lord.
Amen.

En väg som kan tyckas vara den rätta kan ändå föra till döden
[Ords 14:12]

Pornografi, masturbation, otrohet, otukt etc. kanske verkar vara rätt men det ger bara olycklighet i detta livet och dör man utan att ha ångrat sina snedsteg väntar evig fördömelse i nästa. 

I sitt andra brev till Timotheus skriver helige Paulus:
Det kommer en tid då människorna inte längre vill lyssna på den sunda läran utan skaffar sig den ena läraren efter den andre, därför att det kliar i dem att få höra sådant som de önskar.
[2 Tim 4:3]

 Det är inte så att en kristen (ja, jag skriver till dig nu) skulle förkunna en lära som gör sexuell omoralitet moraliskt rätt - Jag tänker istället på något mycket lömskare. Man kan falla för frestelsen att lyssna på uppmuntrade ord. Ord som man kan behöva att höra efter att ha fallit i synden och inte innan. 

Här är ett utdrag  från en bok jag rekommenderar som heter Saints in the world:

"But sometime later we meet again. You are completely changed. What has happened to you? Where is that energy, that love which you had, that enthusiasm, that vigor with which you began?
You see me in the distance, and you speak to me only with your silence and downcast eyes. At last you take courage and speak, and you blurt out some ridiculous explanation: ‘It was only a mistake, a childish mistake…being chaste is too hard! I can’t do it!’
Well in reply to such nonsensical reasons, such silly arguments, all I can say is, you coward!
Your eyes blaze and you stare at me, but I’m not afraid to say it again. You coward! You ‘Can’t'–what you mean is, you don’t want to! With people like you, Christianity would have died out long before the time of the catacombs!…I am telling you right now: there are duties which must not be avoided, regardless of how downhearted or discouraged you may be."

3 vitala sanningar om sexuella frestelser

1. Det finns ingen medelväg. Djur eller helgon: välj! -Fr. Jesus Urteaga

2. "Säg till din kropp: jag väljer hellre att hålla dig i slaveri än att jag själv blir din slav" -Helige JoseMaría Escrivá

3. "Tvivla inte. Lasaros var död och ruttnande:...'han luktar redan, det har gått fyra dagar' sade Marta till Jesus. Om du hör Guds inspiration och väljer att följa den: 'Lasaros, kom fram' - du kommer tillbaka till livet' -Helige JoseMaría Escrivá

Om du tycker att dessa råd är orginella så ger jag dig fr. Jesus Urtegas ord:

Continue with that out-of-focus, useless life of yours. Let your go-with-the-flow feelings overcome you as usual at the time for getting up. Go to bed any old time, whenever you happen to feel like it. Make no effort to form a plan of life. Waste time as usual. Spend as much time as you can in idle pursuits . Let your eyes rest on anything they notice, let your imagination wander freely, and lazy coward that you are, you will soon see how wide are the gates of hell.

Fritt översatt från Matt Fradd.
Hej mitt namn är Rawa, 21 år. Hmm fick som uppdrag att berätta lite kort om mig och vad jag gör. 

Jag är heltidsstuderande och jobbar även så mycket som jag kan och hinner med. Fritiden lägger jag helst på familj och vänner, och främst att slappna av och vila ifrån stressen som uppstår 5 dagar i veckan. Pipo berättade vad Confessiones är och vad det står för och jag blev direkt intresserad. Det finns inget mer givande än att dela med sig sina upplevelser genom att låta andra att få samma chans och förhoppningsvis få andra att börja tänka och fundera över saker som berör andra och möjligtvis bidra med sina egna tankar och åsikter. Ser fram emot att göra personliga inlägg eller inlägg för att beröra och väcka diskussioner. Tack för mig, än så länge! :)

Texter jag har skrivit:



"Bono thanks Vatican for helping with debt forgivness"

Enligt CNA har U2 stjärnan Bono (som förutom för sin musik även är känd för sitt arbete för världens mest fattiga) rest till Vatikanen för att tacka Kyrkan för hennes arbete med att befria utvecklingsländer från sina skulder, och därmed gett länderna möjlighet att investera i utbildning. Det var redan år 2000 som Katolska Kyrkan blev en del av "Drop the Debt" kampanjen i hopp om att få i - länder att inte begära in skulder från utvecklingsländer. 

Bono spenderade nästan en timme åt att prata med Kardinal Peter K Turkson (huvudansvarig för Pontifikatet för rättvisa och fred) i fredags och sade till Vatikanradion att Kyrkans insats har bidragit till att 52 miljoner barn har kunnat gå i skola. Enligt honom förtjänar Katolska Kyrkan en "incredible credit" och säger att katoliker bör känna till att deras tro har haft en central roll i det hela. Vid en fråga om den salige påven Johannes Paulus II svarar Bono "we would never have gotten the debts of 23 countries completely canceled without him" och tillade att "I just think the Church hasn't done a good job yet of telling people what they've achieved and we were just trying to figure out how best to do that". 

För er som är för unga för att känna till U2 ---> Det här är Bono! 


Eftersom kyrkan menar att sexuell samvaro hör hemma inom äktenskapet mellan en man och en kvinna, så är homosexuella kallade att avstå från sexuella handlingar. Men enligt den Katolska kyrkans lära får homosexuella människor absolut inte diskrimineras. Gud har skapat alla människor och alla människor har samma värde och en unik kallelse att göra Gud känd. Det gäller också homosexuella och därför är det fel att utesluta dem ur gemenskapen på grund av deras homosexuella läggning. Precis som alla andra måste de därför försöka låta bli att göra det som enligt Bibeln och Kyrkans samlade erfarenhet att fela mot Gud. Många homosexuella gör stora tjänster för Gud och Kyrkan på olika sätt och det finns många homosexuella som väljer att bli katoliker, eftersom deras övertygelse att det är i katolska kyrkan som de bäst kan tjäna Gud.
Källa: 25 frågor och svar om Katolsk Tro, KPN

Bön är helt enkelt att samtala med Gud. Vi tackar Gud, lovprisar honom, bekänner våra synder och ber om det vi behöver. På samma sätt som vi samtalar på olika sätt med våra vänner och släktingar kan bön ske på olika sätt. Ofta gör vi det med egna ord, men ibland ber vi böner ur någon bönbok: det är ett sätt att få hjälp av andra människors erfarenheter av hur man talar med Gud och får kontakt med honom.
Gud hör och förstår våra böner, men vi människor måste kanske anstränga oss för att höra och förstå hur Gud svarar. Det är inte säkert att det blir som vi själva tänkt, precis som när vi talar med en människa. Ibland förstår vi inte förrän ett tag efteråt att ”aha, det var det som var svaret på min bön.” Ibland är bön bara frågor, ibland ilska, ibland ett sätt att jublande tala för Gud hur mycket vi tycker om honom och hur tacksam man är över allt gott han gör. Men bön är inte bara ord. Bön kan vara utan ord, att bara sitta stilla, andas djupt och lugnt och lyssna inåt efter Guds röst. Det kallas för kontemplation och är något som kristna ägnat sig åt i snart två tusen år. Kyrkans officiella bön, som gudstjänstfirande gemenskap, kallas för liturgi.
Bön är inte att försöka kontrollera Gud och få honom att göra det som vi vill, då ägnar man sig åt magi. Att be är att vara öppen för att själv formas av Gud. Be kan man göra var man vill och vart som helst, inte bara i Kyrkan eller med knäppta händer innan man ska sova. Be kan man göra när man är ute och går, när man är i skolan eller på jobbet, eller är bland sina vänner. Det behöver inte alls vara långt: ”Gode Gud hjälp mig att säga det som är rätt”; ”Gud tack för att det gick så bra på provet”; ”Jesus var med mig när alla andra är dumma och inte förstår”. Det är väldigt enkelt och kräver ingen speciell förkunskap eller utbildning eller intelligensnivå för att be; det är något som vi alla kan göra.
Källa: 25 Frågor och Svar om Katolsk Tro, KPN
// Jessi

Varför älskar jag Kyrkan?
Det är förstås självklart för mig att älska Guds hem, lika mycket som jag älskar Gud. Varje gång jag går in i Kyrkan så får jag en varm känsla i min kropp, känslan av trygghet. 
Folk omkring mig är i Kyrkan av samma syfte som jag, för att be, prisa och ta emot Gud i deras liv!
Min katolska Kyrka finns alltid där för mig, och hon väntar alltid på mig. Därför älskar jag henne så mycket. :-)
Det är som så att många undrar vem Jesus är och om han verkligen är Gud? För vissa är verkar det helt självklart att han är Guds son (exempelvis för oss Kristna). Medan det för andra inte är lika uppenbart.  I KPNs bok "25 frågor och svar om katolsk tro" hittar man ett kort informativt svar på vem Jesus är. Tryck på bilden för att förstora ;o).  
Bildkällor:
 ________________________________________

Besvara de nedanstående frågorna för dig själv:

1. Tror du på att Jesus är Guds son?
2. Hur kan då Jesus också vara Gud? 
3. Om Jesus kan vara Guds son och Gud själv, hur kan han då vara människa?
4. Varför kallar man Jesus för "Guds lamm"?
5. Tänker du på att varje gång du syndar korsfäster du Jesus på korset igen? 

______________________________________________________________



*   *   *

Saknar du svar på någon fråga rekommenderas följande länkar:
www.katolskakyrkan.se Stockholms katolska stifts hemsida.
www.kpn.se Katolska Pedagogiska Nämnden har många böcker om katolsk tro
och lära.
www.fragaprasten.nu/ Här kan du ställa frågor och få svar om Katolska kyrkan.
www.caritas.se Den svenska grenen av det internationella katolska biståndsnätverket
Caritas.
www.respektlivet.nu Katolsk rörelse för livet.
www.vatican.va Vatikanens officiella
hemsida.
www.suk.se Sveriges Unga Katoliker är en av Sveriges äldsta ungdomsorganisationer.
www.justitiaetpax.se Den katolska Fredsoch rättvisekommissionen.

/Ritchelle 
I ett samhälle där Gud har glömts bort, kan det vara svårt att förstå sig på: vem Gud är? Den Katolska Pedagogiska Nämnden svarar jättebra på frågan genom att skriva: 

Källa:25 frågor och svar om katolsk tro, Katolska Pedagogiska Nämnden
____________________________________

Man bör fokusera på att bygga upp sin relation till Gud, då Han redan "älskar oss och söker personlig relation till oss".  

Besvara de nedanstående frågorna för dig själv: 

1. Tror du på Gud?
2. I så fall, vem är Gud för dig?
3. Har du haft specifika upplevelser då du känt av att Gud är närvarande? 

4. Vänder du dig till Gud, inte bara när du är ledsen, utan då du också sprudlar utav glädje? 
5. Tror du på hoppet och litar du på att Guds kärlek existerar? 
____________________________________________

*   *   *

Saknar du svar på någon fråga rekommenderas följande länkar:
www.katolskakyrkan.se Stockholms katolska stifts hemsida.
www.kpn.se Katolska Pedagogiska Nämnden har många böcker om katolsk tro
och lära.
www.fragaprasten.nu/ Här kan du ställa frågor och få svar om Katolska kyrkan.
www.caritas.se Den svenska grenen av det internationella katolska biståndsnätverket
Caritas.
www.respektlivet.nu Katolsk rörelse för livet.
www.vatican.va Vatikanens officiella
hemsida.
www.suk.se Sveriges Unga Katoliker är en av Sveriges äldsta ungdomsorganisationer.
www.justitiaetpax.se Den katolska Fredsoch rättvisekommissionen.


/Ritchelle 
Ur Diakon Martin Hägglunds predikan:
(Mark 9:2-10)

Att vara Jesu lärjunge och följa honom innebär att förneka sig själv, att inte leva som de flesta andra anser självklart... Att följa Jesus betyder att ta emot livet som en gåva och ett uppdrag som man inte själv bestämmer över. Människans liv är en vandring, men för många har denna vandring förlorat sitt mål, vandringen själv blir livets mening och mål. Då gäller det att göra denna vandring så angenäm och glädjerik som möjligt, men vårt jordiska liv är skört och besvikelsen är stor när denna vår glädje hotas eller går förlorat. Sjukdom, olycka och död är något som man förtränger. Ser vi däremot detta liv som en vandring mot människans egentliga mål: Det eviga livet hos Gud, då får både glädjeämnen och svårigheter under jordelivet en annan karaktär. Påskens uppståndelse symboliserar himlen och det eviga livet. Fastetiden är därmed en bild för vår tid på jorden, med dess mödor och prövningar. 

Det är på vägen mot Jerusalem som Jesus tar med sig Petrus, Jakob och Johannes upp på Härlighetensberg. Händelsen på berget är en station på vägen, för att visa att vägen har ett mål. Lärjungarna får i förväg se den förhärligade Herren som de sedan ska möta efter uppståndelsen. Då sade Petrus till Jesus: Rabbi det är bra att vi är med. Låt oss göra tre hyddor, en för dig, en för Moses och en för Elia. Han (Petrus) visste inte vad han skulle säga... men hans förslag  betecknar det som skedde. Petrus och de andra två lärjungarna ville att det alltid skulle förbli så som det var där på Berget. Det är en frestelse för varje människa. Det kan vara på mässan eller under vår enskilda bön där Guds närvaro blir så påtaglig att vi gärna vill stanna kvar i dessa ljuvliga stunder. Men Gud ger oss alla vårt unika uppdrag som kräver att vi går vidare... :o) 

Det finns en blogg som heter ”Best Catholic Books” och sköts av ett gäng nunnor i USA. De rekommenderade boken om den 1600- tals franska teologen Francois Fénelon i flera av sina inlägg, så jag loggade in på adlibris.se och beställde den.
Boken är skriven av Winn Collier, en amerikansk pastor, som har översatt Fénelons brev till engelska. I breven svara Fénelon på sina vänners frågor kring lycka, kallelse, lidande, tvivel, självrannsakan med mera. Men boken handlar framförallt om att låta Gud att komma in i sitt liv och skära bort de bitar som är skadliga för en. Fénelon ger sitt stöd och böner till de som skriver till honom, och uppmanar dem att glömma bort sig själva och lägga all sin tillit till Gud.
Breven är indelade i olika teman och varje sida är en källa till ny kunskap och svar på existentiella frågor. Boken inger även en känsla av att man snokar i någons privata brev och vetskapen om att de är 400 år gamla gör dem ännu mer fängslande. Tyvärr finns inte boken tillgänglig på svenska, men här är ett av breven på engelska:

Dear Friend,

Peace. Just sit in it. It’s not your job to work up passion and fiery devotion to God. It doesn’t depend on you. All you can do, all you are responsible to do, is to choose the one you will obey. Hand your will, your obedience, over to God. Don’t hold anything back.

Frankly, it’s irrelevant how much intense feeling you have in your spiritual life right now. The more important question to ask is this: Do I want what God wants? Humbly confess your faults. Don’t hold onto your world. Abandon yourself to God. Choose to love God more than you love yourself. Desire God’s name to be made great. Desire God to have God’s way- want that more than you want your own life. If you don’t feel these things, then just want to feel it, hoping you will someday. In the meantime, ask God to give you this kind of love for him. He will. God will love you and he will pour peace into your heart.

Jag ÄLSKAR den katolska kyrkan! 

Jag älskar den katolska kyrkan för att det är kyrkan som Jesus själv har grundad

Jag älskar den katolska kyrkan för att för att den accepterar alla
Jag älskar den katolska kyrkan för att den är inte självisk
Jag älskar den katolska kyrkan för att den har en massa coola saker som rosenkransen och alla helgon
Jag älskar den katolska kyrkan för att den bjuder in dig till en spännande värld
Jag älskar den katolska kyrkan för att den trots sina brister forsätter att kämpa för det goda
Jag älskar den katolska kyrkan för att där sker ett stort mirakel varje mässa 
Jag helt enkelt ÄLSKAR den katolska kyrkan! 
Måndag morgon och man ska upp med tuppen. Säkert finns det de morgonpigga som är lyckliga över att det är måndag och vardag igen. Men jag tror att i de flesta fall verkar sängen vilja hålla kvar oss. Speciellt när vi vet att det är kallt och mörkt ute.

Och så fortsätter det, dag efter dag. Men så kommer söndag morgon, och det betyder kyrka. Fast för mig känns det då plötsligt som att hela världens fåglar kvittrar och att allt är frid och fröjd, oavsett årstid. Kyrkan är ljuset i den ibland så mörka vardagen, men den kan också sätta punkt för en fin vecka. När jag går in i kyrkan, kan jag för en stund bara glömma det som väntar utanför, och vara mig själv inför Gud. Där kan jag be över det bra och dåliga som varit i veckan, samla mod inför det som komma skall och framförallt förenas med alla i tron. Det är en möjlighet till att tacka Gud för allting, men även att ständigt förnya sitt hopp om det eviga livet. Kyrkan är en plats att finna gemenskap, både med folket man träffar, och med dem som inte längre är med oss idag. Det är så fint att det är svårt att beskriva det med ord!



Jag älskar Kyrkan för att den är som en klok storasyster. Vid hennes sida och som en del av henne känner jag mig trygg och älskad. Hon håller alltid vad hon säger och hon ändras inte bara för att alla andra runt omkring gör det. Hon hjälper mig att möta Gud i mässan och i sakramenten och förmedlar Jesus ord till mig med ett löfte om evigt liv. Hur skulle jag inte kunna älska min Kyrka?

/ Paula :D

"When A Heart Breaks" är en vacker låt av Ben Rector (hittade den när jag lyssnade genom Soundtracken till filmen OctoberBaby :). Han har en poäng där med:
"This isn't easy
This isn't clear
And you don't need Jesus

Til you're here" - Vi glömmer ofta bort Gud när vi har det bra. För många av oss är det först när det börjar bli eller är jobbigt, exempelvis första dagen på skolan eller jobbet, inför ett stort prov eller ett viktigt möte, som vi vänder oss till Gud. Vilket är sorgligt om man tänker efter. Tänk om du skulle behandla en vän på samma sätt? Ringa och prata intensivt i timmar när du behöver något och alla andra gånger bara ytligt "umma" igenom era samtal... o.O  Det skulle inte vara en särskild bra vänskapsrelation.

När var det sist du hade ett djupt personligt samtal med Gud om det vardagliga utan förväntningar på att Han ska uppfylla några önskningar? /Pipo




I woke up this morning

And I heard the news

I know the pain of a heartbreak
I don't have answers 
And neither do you
I know the pain of a heartbreak



This isn't easy

This isn't clear

And you don't need Jesus
Til you're here
Then confusion and the doubts you had
Up and walk away
They walk away
When a heart breaks



I heard the doctor

But what did he say

I knew I was fine about this time yesterday
I don't need answers
I just need some peace
I just need someone who could help me get some sleep
Who could help me get some sleep


This isn't easy

This isn't clear

And you don't need Jesus
Til you're here
Then confusion and the doubts you had
Up and walk away
They walk away
When a heart breaks



This isn't easy

This isn't clear

And you don't need Jesus
Til you're here
Then confusion and the doubts you had
Up and walk away
They walk away
When a heart breaks