Jag kanske saknar bättre saker att göra trots att det inte riktigt stämmer. Men jag tänkte presentera en guide till den heliga mässan med inga andra än helgonens egna citat kring de olika delarna av mässan och förhållningssätt i dessa fast uppdelat i en serie av fyra delar. En och annan protestant och ortodox har smugit sig in men deras citat passar mycket bra in. Så håll till godo.



Introitus / inträdande

”När du inträder i kyrkan bör du ödmjuka ditt hjärta, känna dig ovärdig att gå in i Guds hus, att stå framför hans ansikte, av att ta del av ett så stort Mysterium, vilket i sig innehåller alla mysterier och alla världens och himlens under. Denna medvetenhet om din ringhet och syndighet skapar i dig en anda av botgöring, förödmjukelse och ånger i början av mässan.”
-Helige Jean Eudes

”Från början ända till prästen når altaret gör dina förberedelser med honom. Detta innebär att placera sig själv i Guds närvaro, erkänna sin ovärdighet och be om förlåtelse för sina synder.”
-Helige Francis av Sales 

”Varje kristen borde tro att Herren, Jesus Kristus, på skärtorsdagen ordinerade och instiftade det heliga Mässakramentet, med apostlarna närvarande,  och Han beordrade dem att göra det samma med stor vördnad och som som evigt minnesmärke, enligt vad Lukas säger (Luk 22:19) och Paulus till korintierna: ”Gör detta till minne av mig” (1 Kor 11:24). Nämligen du skall erinra dig och minnas andaktsfullt, genom mässan, hela Jesus Kristus välsignade liv.”
-Helige Vincentius Ferrer 

”På söndagar brukade hon tänka på återuppståndelsen, som om att varenda en var påskmorgon. Hon var även så fylld med evigt liv att tidens vidd var för kort för henne och hon kunde inte hålla sig ifrån att glädjas." 
-Syster Gese Broekelants i Edifying Points of the Older Sisters

Ang sång:
”IV. Sjung med kraft och gott mod. Se upp med att sjunga som om du vore halvdöd eller halvt sovande, utan lyft upp dina sånger med styrka.

V. Sjung blygsamt. Vråla inte, så att du hörs över eller distinkt ifrån resten av församlingen, så att du inte förstör harmonin.

VI. Sjung i tid. Varje gång det sjungs, se till att hinna med. Spring inte före eller stanna bakom den… och akta för att sjunga för långsamt.

VII. Framför allt sjung andligt. Ha ett öga till Gud i varje ord som du sjunger. Sikta på att glädja Honom mer än dig själv och andra skapelser.”
- John Wesley, "Instructions For Singing", 1761 

Heliga Birgitta
a.k.a Superwoman


Heliga Birgitta är ett av Sveriges största helgon (till och med Europas skyddshelgon), men hur väl känner du till henne?


Birgitta Birgersdotter föddes år 1303 i Sverige och dog den 23 juli 1373 i Rom. Birgitta var en svensk författare, teolog och klostergrundare. Hon helgonförklarades den 7 oktober 1391 i Rom av påven Bonifatius IX. Förutom att vara skyddshelgon för Europa och Sverige, är hon även helgon för änkor/fruar.

Livet i Sverige
När Birgitta var ung så fick hon många visioner. En gång såg hon jungfru Maria som satte en krona på hennes huvud. En annan gång såg hon Jesus Kristus plågas och dö på korset. När Birgitta var ungefär i 12 år dog hennes mamma. Då ansåg Birgittas pappa att han inte kunde ta hand om sin dotter på ett sätt som hon verkligen skulle behöva vid sin åldern. Hennes pappa bestämde sig därför att skicka henne till sin svägerska Katarina Bengtsdotter.
Efter något år då Birgitta var tretton år gammal så giftes hon bort mot sin vilja, till en artonårig man som hette Ulf Gudmarsson. Hade hon fått välja själv skulle hon hellre ha levt ett liv som nunna. Efter ett par år så ville de ha barn. Det slutade med att de fick hela åtta barn. Birgitta och Ulf brukade åka tillsammans på pilgrimsfärder till Nidaros (Norge) och till Santiago de Compostela (Spanien). Under en resa tillbaka från Spanien började Ulf bli sjuk. När de väl var hemma så bosatte de sig vid Alvastra kloster, där Ulf dog år 1344. Efter Ulfs död så fick Birgitta många uppenbarelser där hon fick uppdraget att föra fram kristi budskap till politiska och kyrkliga föreningar.
Livet i Rom
År 1349 flyttade Birgitta till Rom då hon ville få tillstånd av påven att grunda en ny orden. Problemet var att påven under den tiden bodde i Avignon (Frankrike). Detta hindrade inte Birgitta eftersom hon fick en uppenbarelse som talade om för henne att påven skulle komma tillbaka till Rom. I Rom fick hon bo i ett palats tillsammans med andra präster och kardinaler. Hon brukade hela tiden skriva brev till påven och berätta till honom att han borde komma tillbaka till Rom. Birgitta brukade även gå runt i kyrkorna och hjälpa fattiga människor i området. År 1368 flyttade äntligen påven till Rom och Birgitta kunde lämna sitt ansökan om att starta en ny orden i Sverige, vilket påven godkände hennes ansökan till granskning. Men påven lämnade Rom igen kort därefter. Birgitta fick en uppenbarelse om att påven skulle bli svårt sjuk om han flyttade från Rom, vilket hon berättade för honom. När han väl hade kommit från Rom så blev han svårt sjuk och dog. Birgitta gjorde massor av pilgrimsresor till olika städer och länder. År 1371 så skulle hon på en pilgrimsresa till ”det Heliga landet” (Israel). På vägen dit så blev Birgittas son svårt sjuk och dog. Detta var väldigt svårt för Birgitta och hon bad jätte mycket. Hon fick sedan en uppenbarelse där hon fick se sin son bli förlåten utav Kristus. När hon väl hade kommit hem till Rom år 1373 så var hon jätte sjuk och det slutade med att hon dog i Rom den 21 juli 1373. Hennes kropp skickades till Sverige där hon blev begravd. År 1378 så blev hennes orden godkänd av den nya påven. Och idag kan vi besöka Birgitta systrarna i Vadstena. 
Så nu vet du lite mer om Birgitta! =)

Låt mig presentera huvudsynden a.k.a. dödssynden "Girighet": 
Enligt NE är en person som ägnar sig åt girighet alltför starkt inriktad på att äga föremål, pengar etc. oberoende av egentlig behov. Personen är överdriven sparsam och vinningslysten. 

Vad säger Bibeln om girighet?
Girighet vanhedrar människan... Ord. 19:22
Den girige skall aldrig få nog av pengar. Syr 5:9
Samla inte skatter här på jorden där mal och mask förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl. Samla skatter i himlen, där varken mal eller mask förstör... Ty där din skatt är där kommer ditt hjärta att vara. Matt 6:19-21
Ingen kan tjäna två herrar samtidigt. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andra eller hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och Mammon. Matt 6:24
Om någon som har vad han behöver här i världen ser sin broder lida nöd, men stänger sitt hjärta för honom, hur kan då Guds kärlek finnas i honom. 1 Joh 3:17
Katolska Kyrkans Katekes (2269) står det att det går emot femte budordet att indirekt orsaka någon annans död, och pekar på att girighet leder till att vi tillåter att våra bröder och systrar svälter.  
Hur undviker vi girighet? - Jo, med hjälp av Generositet! <== Tryck på länken ;o)









Låt mig presentera dygden --> Generositet. 
Generositet används som medicin mot girighet. Enligt Wiktionary är en generös person någon som är snäll och som ger mycket av sig själv ( t.ex. pengar, mat, tid m.m). 

Vad säger Bibeln om generositet?

Det är saligare att ge än att få... Apg 20:35
Den ene ger frikostigt och blir allt rikare, den andre snålar och har ändå ingenting. Ord 11:24
Om någon vill processa med dig för att få din skjorta, så ge honom din mantel också. Om någon vill tvinga dig att följa med en mil i hans tjänst, så gå två mil med honom. Ge åt den som ber dig, och vänd inte ryggen åt den som vill låna av dig. Matt 5:40-42
Du kan även hitta liknelser om generositet här... Luk 21:1-4, Matt 6:1-4, Luk 10:25-37 

Moder Teresa har sagt: "Ju mer du sparar desto mindre kan du ge". Och "... tröttna aldrig på att ge, men ge inte av era rester. Utan ge tills det gör ont, tills du känner smärta". 


Forskning visar att generösa människor är lyckliga människor eftersom hjärnan belönar en med dopamin (en happy signalsubstans) när man behandlar andra väl.

Är man generös om man ställer upp för en person, men förväntar sig att den personen kommer att ställa upp för en när det behövs?
Ministranterna i vår församling kom fram till att svaret är Nej, eftersom man ger egentligen inte ger bort något i det fallet, utan man lånar ut. Det är först när man ger utan att kräva detsamma eller mer tillbaka som man är generös.


I söndags helgonförklarade Papa Benny den första "indian" helgonet i USA,  Kateri Tekakwitha :o) 

Högtid: 14 juli


Kateri föddes nära staden Auriesville, New York, år 1656 och var dotter till en Mohawk krigare. När hon var fyra år gammal dog båda hennes föräldrar av smittkoppor. En sjukdom som även angrep Kateri, och som lämnade kvar många ärr på hennes kropp och ansikte.

Kateri konverterade till kristendomen som tonåring och lät sig döpas vid tjugo årsåldern, vilket väckte stor fientlighet gentemot henne från stammens sida. Men trots att hon fick lida mycket för sin tro, förblev hon fast vid det. Kateri flyttade så småningom till en kristen indiankoloni i Kanada, där hon levde ett liv ägnad åt bön. Hon arbetade med att ta hand om fångar och med att vårda sjuka och äldre. Varje morgon, även under de kallaste vinterdagarna, stod Kateri utanför kapellets dörr och väntade tills hon släpptes in. Hon älskade kapellet och brukade vara kvar till den sista mässan för dagen firades. 


Kateri dog den 17 april, 1680 vid tjugofyra årsåldern. Några minuter efter sin död, så försvann alla ärr Kateri hade på kropp och ansikte. Hon är idag känd som "Lily of the Mohawks" i USA och Kanada. Kateri saligförklarades 1980. Hon är den första nordamerikanska indianen som har saligförklarats och helgonförklarats. Än idag besöker hundratusentals pilgrimer hennes födelseplats vid Auriesville, New York.
Heliga Kateri värnar om miljön och ekologin.


Om ni vill läsa mer om Saliga Kateri, kan ni besöka www.lily-of-the-mohawks.com, eller www.catholic.org/saints

Det finns två sorters ånger; verklig ånger och bristfällig ånger. Båda är goda även om den ena har en vis negativ klang.

Bristfällig ånger är den enklare av de två. Det är när vi uttrycker sorg över vår synd men det på grund av rädsla för straffet.

Den verkliga eller fullkomliga ångern handlar inte så mycket om en själv och rädslan över något straff utan helt enkelt motivationen till det finns att finna i kärleken till Gud och i faktumet att man skadat den personen man älskar. Verklig ånger innebär även att man så snabbt som möjligt bekänner sina synder i bikt och det med uppriktig ånger och med syfte och stark övertygelse att aldrig göra det igen.

Gud förlåter våra mindre synder när vi omvänder oss med bristfällig ånger. När vi går till bikt, blir alla våra synder, både mindre och dödliga, förlåtna och bristfällig ånger räcker för att få syndaförlåtelse.

Men om vi inte har möjlighet till bikt så behagar den Gudomliga rättvisan att förlåta våra dödssynder vid en verklig ånger.
Vi bör sträva efter att få varje akt av ånger till att bli en verklig och fullständig sådan. Vi bör inte låta vårt öde eller välbefinnande vara det som motiverar oss till att gå till bikt utan sorg över att ha kränkt vår Gudomliga Mästare och Frälsare, Han som älskade oss så mycket att Han led och dog för våra synder.

Efter nästan en vecka in på Trons år, slog mig en tanke.

Vet vi vad det är för tro som påve Benedikt XVI talar om? Med andra ord, vet vi vad det är som vi tror på?

Svaret får vi till och börja med i den Nicaenska trosbekännelsen. Denna trosbekännelse är även en av fyra pelare i Katolska Kyrkans Katekes vilket jag nu lite diskret hintar om att läsa.

Ett hjälpmedel för att läsa igenom den under en period kan vara att skriva upp sig på denna mailinglista där man läser ut katekesen på ett år. Det är inte försent att anmäla sig där ännu.
http://www.flocknote.com/catechism

Alla de fyra pelarna i Katekesen blir tillsammans den sanning som är vår katolska tro.


Jag rekommenderar att man ser detta klipp och funderar på om jag ber trosbekännelsen eller bara säger den.

I Borta med Vinden finns det en intressant dialog mellan den vackra Scarlett O'Hara och den ivrige affärsmannen Rhett Butler. Scenen utspelar sig hemma hos Scarletts släkting, under dagen då hennes nyligen avlidne man ska begravas. Scarlett brottas med sitt samvete över att ha gjort livet jobbigt för sin bortgångne man och indirekt genom diverse handlingar orsakat hans tidiga död.

Scarlett: Jag är så rädd för att dö och komma till helvetet!... Rhett jag skulle inte ha gift mig med Frank. Det var orätt. Han var Suellens fästman, och han älskade henne, inte mig. Men jag ljög för honom och sa att hon tänkte gifta sig med Tony Fontaine. O, hur kunde jag göra något sådant?... Och så gjorde jag honom så olycklig. Jag tvingade honom att göra allt möjligt som han inte ville... jag tog livet av honom. 


Rhett Butler: Era etiska begrepp är ganska invecklade. Ni är precis i samma situation som en tjuv som blivit gripen på bar gärning, och inte är ledsen över att han har stulit, men som är förfärligt, förfärligt ledsen över att komma i fängelse. 

Om han inte vore död skulle ni vara lika elak fortfarande. Om jag har förstått er rätt, så är det egentligen inte det att ni gifte er med Frank och behandlade honom illa och var orsaken till hans förtidiga död , som gör er förtvivlad. Ni är förtvivlad, därför att ni är rädd för att komma till helvetet.

Det här fick mig att tänka: När är det vi egentligen ångrar våra synder?  Är det när vi tänker på vilka negativa följder synden kommer att få för oss personligen (genom att vi exempelvis hamnar i onåd) eller är det då vi upptäcker hur vår synd drabbar någon annan. För om jag ångrar min synd på grund av rädsla att hamna i "helvetet" så tänker jag väl fortfarande bara på mig själv? För att följa Rhetts tanketråd, så ångrar jag att jag stal först då de negativa konsekvenserna blir påtagliga för mig personligen. Däremot om jag ångrar min synd för att det har orsakat någon annan lidande, så går det mer i linje med den typen av ånger som uppstår på grund av kärlek - eftersom jag inte har någon direkt personlig vinst i tankarna. Eller?





Oslos stift har gjort en fin liten film där vår biskop Anders får komma till tal om Trons år.




Att äta Jesu kropp och dricka Jesu blod är väl kannibalism?

Nej, det är inte. Kannibalism är när man äter köttet av en död människa. Jesus Kristus i Eukaristin är helt levande. Efter att vi fått honom, lever hans verkliga närvaro och frodas inom oss (trots att utseendet av brödet och vinet fortfarande ser likadant ut). 


Den levande Guden förenar sig med oss fysiskt och fyller oss med sitt eget gudomliga liv så att vi kan vara andligt trogna. Den kärlek som Gud har till oss liknas ofta vid kärleken en man har till sin hustru (se Efesierbrevet, kapitel fem). 

Eukaristin är den fullbordade i kärleken mellan Gud och hans folk. Det är hur nära vår Gud vill vara med oss och hur djupt han älskar oss ... långt ifrån kannibalism!

Du kan se det såhär: 
Om du äter en kaka blir den del av dig eftersom du är större än kakan. Gud är större än dig, så att om du får Gud, du blir en del av honom.



/Jessi :o)



Kurt Cobain, sångare i det populära 90-tals bandet Nirvana, sjöng en gång "Here we are now. Entertain us!". Denna mening är en bra beskrivning av vår moderna ungdomskultur. (Tyvärr måste det förhållningssättet inte ha varit tillfredsställande nog för Cobain. Trots stor berömmelse och materiell rikedom, begick han självmord vid 27 års ålder.)

Att försöka bli underhållen hela tiden är inte nyckeln till lycka - det är inte heller rätt tillvägagångssätt att bedöma värdet av något. 
Så frågan "Varför är mässan så tråkigt?" missar hela poängen med mässan. Den är inte tänkt för att roa oss, utan att helga oss. 

När någon försöker bygga upp en relation med en annan person är inte syftet i första hand att bli underhållen av honom eller henne. Tänk dig att du är på en trevlig restaurang och din dejt böjer sig över bordet, ser dig i ögonen och säger ”underhåll mig, få mig att skratta eller något. Du börjar tråka ut mig!” Du skulle tycka att han eller hon var lite instabil, du skulle bli trött på henne/honom ganska snabbt. Men det är ofta den attityden vi tar med till vår dejt med Gud på mässan. 

Att delta i mässan handlar inte om att bli underhållen. Det handlar om att bygga upp vår relation med Gud, det handlar om att lyssna till Guds ord i skrifterna och att möta Jesus helt och personligt i Eukaristin, och erbjuda vårt liv till fadern i tacksägelse. 

Så, för att sammanfatta det, gå inte till mässan för att bli underhållen. Underhållning är inget jämfört med vad vi upplever under mässan. Gå till mässan för att söka efter Gud. Du lär uppleva en mängd andra viktiga saker på vägen.



 - Fritt översatt av Jessi :o)
Varför är söndagen så viktig för Gud? 

För att frihet är också viktigt för Gud. 
Det tredje budordet (och alla andra), gavs inte till oss för att binda oss till ännu en religiös plikt, utan för att befria oss.
Även om vi inte direkt kan se det så befriar faktiskt Guds lagar oss, de frigör oss. 


Så här står det om det tredje budordet: 
Gud befallde ursprungligen hans folk, Israel, för att vila och dyrka sabbaten som ett tecken på att de inte tillhör en farao (en mänsklig härskare) utan Honom. De var avsedda för mer än bara "arbeta för Farao"

Samma sak gäller idag: Genom att hedra Guds bud och att tillbe Honom minst en dag per vecka (på det sätt som han etablerade - det eukaristiska firande som är mässsan), förklarar det vår frihet.
Det påminner oss om att vi inte är slavar under vårt arbete och - "Arbetet är för mannen och inte människan för arbete" 
Vi visar världen - och påminner oss själva - att vi inte i slutändan lever för denna världen, men för Gud och att vårt syfte och prioritet är bortom denna värld och att det himmelska utlovade landet ska komma.



Trons år reser säkerligen en hel del frågor kring var man skall börja. Ingen fara. Vi kommer ge er 10 tips om hur man kan göra. Vissa av dessa tips är redan krav för katoliker men de tål att repeteras för att man skall förstå vikten av de.

1. Deltag i den heliga mässan 
Trons år är menat att uppmuntra till ett personligt möte med Jesus Kristus. Detta är som mest uppenbart i den heliga Eukaristin. Ett regelbundet mässfirande stärker ens tro genom Skriften, trosbekännelsen, bön, sång, predikan, kommunion och vara delaktig i en trosgemenskap.

2. Gå till bikt
Precis som mässan så finner katoliker styrka och växer i tron genom att gå till Försoningens sakrament. Bikten uppmanar folk att vända åter till Gud, uttrycka ånger över sina tillkortakommanden och öppna upp sina liv för Guds helande nåd. Den förlåter gårdagens orätt och ger styrka inför framtiden.

3. Lär om helgonens liv
Helgonen är tidslösa exempel för våra liv och hur man lever ett kristet liv samtidigt som de förser en med ändlöst hopp. Inte bara var de syndare som försökte närma sig Gud utan de är också exempel på hur vi kan växa närmare och tjäna Gud genom undervisning, missionsarbete, välgörenhet, bön och genom enkla gärningar och handlingar i vårt vardagliga liv.

4. Läs Bibeln dagligen
Bibeln ger oss en första hands kontakt med Guds Ord och berättar om historian kring människans frälsning. Katoliker kan t ex be tidegärden för att rikta in sig mer på Guds Ord. Hur som helst är Bibeln ett verkligt måste för att växa under Trons år.

5. Läs den andra Vatikankonciliets dokument
Det andra Vatikankonciliet (1962-1965) har haft en stor inverkan på Kyrkan. Det påverkade hur vi firar mässan, hur lekmännens roll ser ut, hur Kyrkan ser på sig själv och andra religioner. Vi måste förstå vad konciliet lärde.

6. Studera katekesen
Den publicerades exakt 30 år efter det andra Vatikankonciliets början och går igenom Kyrkans tro, morallära, böner och sakrament i en enda vända. Den är en värdefull resurs när det kommer till att förstå vår tro. Andra hjälpfulla resurser kan vara Youcat.

7. Erbjud dig att hjälpa till i församlingen
Trons år handlar inte bara om att lära sig och reflektion. Allting vi lär oss genom Skriften, Katekesen och Konciliet måste även sättas i handling. Ens egna församling är ett bra ställe att börja på och varje gåva eller handling hjälper till att bygga upp gemenskapen. Alla är välkomna att hjälpa till som ministranter, kateketer, musiker eller hjälpa till vid kyrkokaffet för att ta några av alla exempel.

8. Hjälp de i nöd
Kyrkan uppmanar katoliker att hjälpa till under Trons år genom att donera till välgörenhet och arbeta bland de utsatta. Med detta menas att personligen möta Kristus i de fattiga, marginaliserade och utsatta. Genom att hjälpa andra möter vi Kristus ansikte mot ansikte och ger ett exempel till resten av världen.

9. Bjud in en vän till mässa
Trons år är kanske något som sker globalt och fokuserar på Kyrkans tro och evangelisation. Men de riktiga förändringarna sker på lokal nivå. En personlig inbjudan kan göra skillnad för någon som drivit ifrån och känner sig främmande inför Kyrkan. Alla känner vi någon som sitter i en sådan båt så alla kan ge ett kärleksfullt välkomnande.

10. Införliva salighetsprisningarna i ditt egna liv
Salighetsprisningarna (Matt 5:3-12) ger oss en rik sammanfattning kring hur man skall leva sina kristna liv. Dessa visdomar kan hjälpa oss att bli mer ödmjuk, tålmodig, rättvis, kärleksfull, förlåtande och fri. Detta är precis denna mall för levande tro som vi behöver för att dra och locka folk till Kyrkan under det kommande året.
Människor nu för tiden ställer alltid konstiga frågor om Gud och förväntar oss att vi ska få svar på allt. Det spelar ingen roll hur gamla vi är, vart vi kommer ifrån eller vad vi gillar att göra. Alla dessa frågor om livet och döden, dåtid och framtid. Vi går runt och rabblar på frågor om rymden, verkligheten och myter. Hur vet vi att Bibeln är sann? Vad är det för tro vi har? 
Matthew Pinto har skrivit en otroligt bra bok och titeln lyder ” Did Adam and Eve have belly buttons? Författaren har besvarat på de 100 vanligaste frågorna som katolska ungdomar har. Här är tre frågor citerade ur boken:

”Hur skapade Gud sig själv?”
Gud har inte skapat sig själv, utan Han har alltid existerat. ”Att skapa” innebär att tillverka något av ingenting. För att skapa något så krävs det att skaparen existerar före det som han skapar. När en snickare skapar ett bord, som exempel, så existerar han före bordet. Om Gud hade skapat sig själv så hade han behövt existera före sig själv, vilket inte spelar någon roll eftersom Gud alltid har existerat!

Gud kan heller inte ha blivit skapad av någon annan, för då hade Guds skapare varit större än Gud, och det skulle inte gå eftersom Gud är ”The Supreme Being”, och man kan ju inte bli högre än högst.

”Hade Eva och Adam någon navel?”
De flesta andra ungdomar tror nog att det här är en skämtfråga, men det är egentligen en riktigt bra fråga. Det som man egentligen menar med denna fråga är ”Om Eva och Adam är skapta direkt av Gud så kan de inte ha haft navlar, men om de härstammade från apor, skulle de ha haft navlar?” Rent ut sagt, man vet inte om de hade navlar. Kyrkan säger ingenting om det eftersom det inte talas så mycket om hur de är skapta, utan varför de är skapta och vad konsekvenserna av vårt skapande är. Detta är också skillnaden på vetenskap och religion. Vetenskap talar om hur, religion talar om varför. Så vi får helt enkelt vänta tills vi kommer till himlen!

”Varför älskar Jesus oss så mycket?”
För att han är Gud. Gud älskar oss mest. Våra sinnen är begränsade och vi kan inte förstå det oändliga, vilket gör att vi aldrig fullt ut kommer att förstå varför Gud älskar oss så mycket. Den första och mest grundläggande anledningen till varför Jesus älskar oss är för att Han skapade oss. Inte nog med det, Han fortsatte att älska oss efter att vi hade syndat mot Honom och tillbakavisat Honom. Bevisen för att Jesus älskar oss är att Han dog på korset för oss.

Jag tycker verkligen att ni som läser detta borde gå till biblioteket och låna denna underbara bok, vare sig ni är vuxna eller ungdomar. Det finns fler intressanta frågor och jag kan lova att du blir besvarad på den mest knasigaste frågan du har. Boken är som sagt egentligen på engelska och heter ”Did Adam and Eve have belly buttons?”
Jag hoppas att ni som har orkat läsa er hit snart har en ny bok i handen!


Imorgon, torsdagen den 11 oktober, påbörjar kyrkan fira Trons år. Detta kommer vi i Confessiones Nostrae:s redaktion självklart uppmärksamma och vilket man absolut inte får missa.

Trons år påbörjas som sagt den 11 oktober och fortsätter till och med Kristus Konungens högtid nästa år den 24 november 2013. Valet kring datumen beror på att den 11 oktober för femtio år sedan inleddes det andra Vatikankonciliet. Det är också samma dag för tjugo år sedan som den Katolska kyrkans katekes utkom.

Det är dags att vakna ur vår sömn och slummer. Alla som deltar i en katolsk mässa regelbundet har sagt "Jag tror..." säkert hundratals om inte tusentals med gånger. Men reflekterar vi någonsin kring vad vi faktiskt tror? Vad tror just jag? Därför inbjuder den helige fadern Benedikt XVI alla katoliker att  återupptäcka, bekänna och vittna om tron. Kyrkan måste bege sig ut och leda människor till där livet finns, till vänskap med Guds son, till Honom som ger oss liv i överflöd.

Vi på Confessiones Nostrae:s redaktion uppmanar alla att läsa Påvens brev "Porta Fidei" samt reflektera över det. Brevet finns att finna på svenska här:
http://www.katolskakyrkan.se/1/1.0.1.0/462/Porta%20fidei_11%20oktober%202011%20sv%20%C3%B6vers.pdf

Det kan även vara bra att hålla sig uppdaterad genom Vatikanens egna sajt dedikerad till trons år.
http://www.annusfidei.va/content/novaevangelizatio/en.html_Sacerdotalis___Italiano.html

Stockholms stifts sajt har även en del om det
http://www.katolskakyrkan.se/1/1.0.1.0/462/1/

Något som vi även rekommenderar är att hålla sig uppdaterad om vad som händer och varför inte göra det genom att besöka denna bloggen regelbundet det närmaste året.




Ett inlägg om abort utifrån ett kristet perspektiv


Jag kan förstå hur fundamentalistiska ateister resonerar när de argumenterar för abort (det spelar helt enkelt ingen roll om man dödar ett foster eftersom, njaa livet har ingen mening ergo barnets liv har ingen mening) men när det gäller kristna med den inställningen blir det mer problematiskt. 

Kristna tror på att Gud har uppenbarat sig för oss människor och att Hans budskap finns nedskriven i Bibeln... låt oss därför vända oss till de kristnas källa och se vad den Heliga Skriften säger om när vi befinner oss i vår mammas mage?

"Innan jag formade dig i moderlivet utvalde jag dig, innan du kom ut ur modersskötet gav jag dig ett heligt uppdrag" (Jer 1:5). Läser man vidare i Psaltaren finner vi följande text "Du skapade mina inälvor, du vävde mig i moderlivet... Du kände mig alltigenom, min kropp var inte förborgad för dig, när jag formades i det fördolda, när jag flätades samman i jordens djup. Du såg mig innan jag föddes, i din bok var de redan skrivna, de dagar som hade formats innan någon av dem hade grytt" (Ps 139:13- 16). 

Man behöver inte vara en teolog för att förstå att budskapet i dessa texter är att vi är individer redan från vår allra första början. Redan då DU befann dig i din mammas mage var du en tanke hos Gud, du hade fått ditt uppdrag och din mening med livet. Jag har fått höra från en kristen medbroder att om man tolkar bibeltexten på detta vis så är man bokstavstroende - men som vår kära vän den helige Augustinus en gång sade - Om du tror på det du gillar i Bibeln och avvisar det du inte gillar, då är det inte Bibeln du tror på utan dig själv. 

För om jag ska välja bort ovanstående Bibeltexter så kan jag lika gärna välja bort fler delar som exempelvis de tio budorden eftersom de blev nedskrivna i Gamla testamentet och är ibland svåra att leva upp till. Varför inte passa på och avskaffa den gyllene regeln - Jesus menade väl inte heller det där med att vända andra kinden till.... Hmm undrar vilka fler delar vore bra att inte tro på "bokstavligt" ;)? 

Jag som person kan inte välja och vraka i Bibeln som jag vill, utan ansvaret att skriva ner, tolka och förmedla Bibeln har getts till Kyrkan. Som katolik tror jag att Petrus är klippan som Jesus byggde sin Kyrka på och allt Kyrkan binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt den löser på jorden skall vara löst i himlen (jmf Matt 16:19). Och vad tycker Kyrkan om abort?
I encyklikan "Evangelium Vitae" där abort frågan behandlas står det klart och tydligt att "det direkta och avsiktliga avlivandet av en oskyldig människa är ett ytterst allvarligt brott mot den moraliska ordningen" (Evangelium Vitae, 62). Alltså är det bundet!  ;O)