Så firar vi jul i min familj...

I min familj har julen alltid varit den vanliga, svenska (’’ateistiska’’) julen. 
Varken mormor, morfar, farmor eller farfar tror på Gud, än mindre kusinerna. Men på juldagen, efter allt tjo och stim, landar vi fyra syskon som fortfarande bor hemma uttmatande ner i soffan. Vi myser ihop oss och mamma ställer fram krubban med Jesusbarnet. Hon läser julevangeliet i skenet från de levande ljusen på bordet och sen sjunger vi julpsalmer tillsammans. Vi ber tillsammans och sedan tyst för oss själva och sen ger alla varandra de sista julklapparna. Det är någonting med just den här enda timmen på juldagen som gör att jag längtar till julen för det är här dess sanna mening verkligen syns och känns. Det är en kärlek och vördnad till varandra och till det lilla nyfödda barnet i krubban som hänger i luften och jag tror att de julklappar jag blir mest glad för är just de jag får just då, hur fattiga de än är. 
För vad är meningen med presenter om vi inte kommer ihåg vems födelsedag det är?