Alla vill till himmelen - men få vill bli helgon



Tio män stod vid altaret idag och jag tänkte att Kristus verkligen använder olika röster för att evangelisera världen. En biskop – Anders Arborelius, som är på visitation här i Jönköping just nu, fyra präster, två diakoner och två ministranter. Var och en av dem är så speciell och egen att man inte kan låta bli att förundras. Det är ju helt klart att var och en av dem lever ut sin tro på ett annorlunda sätt och sprider sin tro till andra på ett annorlunda sätt. 

Efter mässan var jag bjuden till ett möte med biskopen (eftersom jag är en kateket), tillsammans med alla som på något sätt medverkar i vår kyrka och jag fortsatte att förundras. Vi hade kateketer, författare, böneledare, vi hade dem som ledde rosenkransen och adorationen, dem som virkade och stickade varje onsdagseftermiddag, Caritasgruppen som hjälper utsatta i vår stad och många, många fler. Alla hade hittat sin plats i kyrkan och gjorde så mycket gott – alla på sitt eget sätt!


När man hör ordet ”helgon” backar man ofta undan. Av någon anledning har vi förknippat det ordet med någon speciell typ av människa som är omöjlig att nå. ”JAG kan inte bli helgon, så som jag är”, tänker vi så ofta. Men om vi ser på kyrkans helgon så tittar vi på en gigantisk regnbåge av personaliteter. Det enda som den här skaran med människor har gemensamt är att de älskar Jesus. Vi har helgon som lilla Therese, men också som Don Bosco, Paula, Antonius, Rita, Franciskus, Nikolaus, you name it. En del var tysta, en del högljudda, en del ensamma mot sin vilja, medan en del förföljdes av massor, fast de ville vara själva. Jag slår vad att något helgon sjöng i duschen som du (eller skulle göra det ifall duschar fanns på hans/hennes tid – du vet, helige Isidor är på väg att bli skyddspatron för internet och han levde på 500-talet), eller fick regelbundet lust att läsa en bok sittandes i garderoben. Alltså är din personlighet inget hinder alls. Sedan måste man ju hitta på ett sätt på vilket man kan utnyttja sin personlighet och sina talanger och intressen.


Vi säger ofta nej till helgonskap innan vi ens funderat över vad det egentligen betyder och desto mindre förstått helgonskapets glada budskap. Ibland frågar man människor ”Vill du bli helgon?”, och de flinar och svarar ”Neeej..” Man får ju lust att skaka om dem och fråga ”Varför går du till kyrkan då?”. Alla vill komma till himmelen, men ingen vill vara helgon. Men ALLA i himlen är ju helgon! 


Många (och jag själv) tänker ofta på att faktumet att vi bor i Sverige gör det svårt för oss att bli helgon, men det är just tvärtom. Kanske har Gud skickat oss just hit för att just vi är perfekta för evangelisera här? Kanske skulle vi inte klara av att bli helgon om vi bodde någon annanstans? Vi måste sluta se ”utvägarna” som vi kan slinka ut igenom för att slippa bli helgon, och se alla möjligheter och välsignelser. Sverige är ingen ursäkt – Sverige är din kallelse. Helige Josemaría Escrivá skriver: ”Att vara ensam, att vara isolerad: en prövning för din uthållighet. Den heliga Mässan, bönen, sakramenten, uppoffringar, de heligas samfund, är vapen för att du skall gå segerrik ur prövningen.”

När du skriver ner dina nyårslöften för nästa år, skriv ner att du ska jobba hårt för att bli ett helgon – och skriv det längst upp på lappen. Och kom ihåg att det tar ett helt liv att bli helgon, så ett sådant löfte är lite mer än att gå till gymmet varje dag i två veckor och sedan tro att du är färdig för i år. Lycka till och vi ses i himlen!