Vårt samhälle söker idag efter ett falskt frihetsideal, speciellt bland vår yngre generation. De vill ha frihet men utan begränsningar. Ett synsätt där ingen ska tala om för dem vad de får och inte får göra. Personer som motsätter sig denna anarkistiska syn på frihet trampas ner av den strukturerade politiska retorik som präglar vår tid. Till stor del har idén om frihet sina rötter i marxism.  En ideologi som gömmer sig bakom en fasad uppbyggd av ord som tolerans, solidaritet, kärlek och jämlikhet men tömda på sin sanning. I ett tal i mitten av 1900-talet sa den amerikanska presidentkandidaten Norman Mattoon Thomas: “The American people will never knowingly adopt socialism. But, under the name of “liberalism,” they will adopt every fragment of the socialist program, until one day America will be a socialist nation, without knowing how it happened. I no longer need to run as a Presidential Candidate for the Socialist Party. The Democratic Party has adopted our platform.” 

Något som på den tiden var något otänkbart men som idag har blivit en verklighet. Subtilt men effektivt har Karl Marx ideologi svept över och slagit rot i en stor del av det politiska spelrummet.
Denna bakomliggande ideologi i människornas sätt att tänka reflekteras i ett förakt mot moraliska sanningar och begränsningar. Människan vill vara sin egen gud där sanning inte är mer en subjektiv föreställning hos varje individ. Denna relativistiska syn på sanning går hand i hand med marxismen världsordning.

Som ett klagorop från begynnelsen som sakta tonat bort till ett svagt eko kan vi läsa ur skapelseberättelsen: “Ormen sade: ”Ni kommer visst inte att dö. Men Gud vet att den dag ni äter av frukten öppnas era ögon, och ni blir som gudar med kunskap om gott och ont.” Kvinnan såg att trädet var gott att äta av: det var en fröjd för ögat och ett härligt träd, eftersom det skänkte vishet. Och hon tog av frukten och åt. Hon gav också till sin man, som var med henne, och han åt.” 1 Mose  3:4-6

När rätt och fel inte längre är förankrat i Gud finns det inte längre några gränser för vad människan är kapabel till att göra. Denna bibliska skildring ger oss även en nyckel till att förstå hatet mot Gud och Hans gudomliga ordning. Gud är inte mer än en begränsning i detta samhälle, en begränsning som hotar denna frihet som människan försöker skapa. Denna frihet som i slutändan tar sin riktiga form och natur, anarki. Vördsnadsvärda ärkebiskop Fulton J. Sheen skriver: “Freedom does not mean the right to do whatever we please, but rather to do as we ought. The right to do whatever we please reduces freedom to a physical power and forgets that freedom is a moral power.”

När denna anarkiska världsordning tagit sin fulla form kommer människan i sin natur att söka ordning. Som i begynnelsen kommer nu ormen tillbaka för att erbjuda en ny världsordning, ett nytt äpple.

“Och det fick en mun som skröt och hädade, och det fick makt att hålla på i fyrtiotvå månader. Och det öppnade sin mun för att häda Gud, häda hans namn och hans tält, alla som bor i himlen. Det fick rätt att strida mot de heliga och besegra dem, och det fick makt över alla stammar och länder och språk och folk. Och alla jordens invånare skall tillbe honom, var och en som inte från världens skapelse har sitt namn skrivet i livets bok hos Lammet som blev slaktat.” Uppenbarelseboken 13:5

Det är inte förrän vi får kännedom om våra begränsningar som vi blir fria. I våra begränsningar hittar vi nyckeln till vår identitet. En identitet som inte är förankrat i oss själva utan vår Herre Jesus Kristus. Låt oss inte lyssna till ormen ”ty han är en lögnare och lögnens fader.”  Vargen som idag är utklädd till ett lamm försöker att få människorna på fall. ”Håll er vakna hela tiden och be att ni får kraft att undfly det som väntar och kan stå upprätta inför Människosonen” Luk 21:36

Viva Cristo Rey!

/Carl









“Love consists of a commitment which limits one's freedom - it is a giving of the self, and to give oneself means just that: to limit one's freedom on behalf of another.” - den helige påven Johannes Paulus II

Äktenskapet är ett sakrament och ett livslångt åtagande. Runt hälften av alla som gifter sig skiljer sig efter några år enligt SCB. Många katoliker i min närhet ingår i den statistiken.

Tyvärr är de flesta som gifter dåligt förberedda inför påfrestningar som kan komma att dyka upp och illa införstådda i vad äktenskapet egentligen innebär. Prästseminarister tillbringar hela 7 till 8 år åt att förbereda och fördjupa sig i sin kallelse, medan vi som är kallade till äktenskapet får några samtal med vår kyrkoherde och om vi har tur möjlighet att delta några gånger i "äktenskapsskola". 

Under år 2016 deltog min man och jag vid fem tillfällen i äktenskapskola. Vi var tacksamma över möjligheten då inte alla församlingar erbjuder det. Men kursen lämnade ett bittert eftersmak. Det var inget tal om äktenskapet som sakrament och vad detta innebär. Naturlig familjeplanering, Humanae vitae, kroppens teologi var inget man berörde. Däremot fick vi veta hur ägodelar delas upp vid ev. skilsmässa. Allt var inte dåligt, men det kändes som en kurs som kommunen hade kunnat hålla i.  Men eftersom det ändå är katolska kyrkan som erbjuder det kände jag en oro. Hur ska de gå för alla par som gifter sig? De flesta av våra kurskamrater var inte familjära med kyrkans lära. Vet de vad de ger sig in på? Förstår de syftet med äktenskapet? Är de öppna för liv? 

Kyrkan behöver familjer som förstår sin kallelse och som tar sitt uppdrag på allvar, därför behövs det ett mångfacetterat och intensivt äktenskapsprogram som vågar utmana oss till ett mer meningsfullt liv. Att lämna detta åt församlingarna att sköta själva när det knappt fungerar med vanlig kristendomsundervisning är inte realistiskt och våra kyrkoherdar hinner inte bära hela det pedagogiska ansvaret. Varför inte genomföra nationella äktenskapsreträtter? Kurser på distans? Möjligheterna är oändliga, det behövs bara en drivkraft och god organisering från stiftet. Fortsätter fler familjer att falla isär blir det snart inte mycket kvar av församlingarna heller.


Vade retro me, satana! Det var dessa ord som Jesus själv använde när han visste att Petrus ord när han förnekade korset inte kom från himmelen, utan var tankar från helvetets djupaste hål. Inskriptionen "Vade retro satana" har hittats redan under medeltiden hos Benediktinerna, och betyder "Gå bort ur min åsyn, satan". Denna bön används för att stöta bort allt ont.

Den verklighet Jesus levde i är samma verklighet vi lever i idag. Satan existerar och han vill förgöra dig. Den frälsande sidan av myntet är att Jesus vunnit över döden genom korset och att satan redan har förlorat. Han vill dock i förlustens hetta dra med sig så många som möjligt. Djävulen har dock inget faktiskt att komma med, han har inga kort i rockärmen, eftersom han redan har förlorat. Men vad han kan göra är att lura dig att Gud inte har övervunnit döden, han kan ljuga för dig, han kan få dig att tro att Jesus inte har räddat dig. Det är därför han kallas "lögnens fader".

Vi människor står inför ett val, sanningen eller lögnen. Detta val väljer du genom ditt liv här på jorden, när du dör finns det ingen återvändo. Under ditt liv så står vi var dag inför beslut, det är viktigt att vi vet att dessa beslut är mellan gott och ont. Djävulen kommer ständigt att viska i vårt öra och just därför är det viktigt att vi upprepar ”VADE RETRO ME SATANA” för att frigöra oss från lögner och bättre kunna lyssna på Guds vägledning.

Dödssynder låter gammalmodigt, men det är satan som satt den tanken i ditt huvud (om denna tanke finns hos dig; upprepa Jesus ord till Petrus). Dödssynderna är högmod, girighet, lust, avund, frosseri, vrede och lättja. Självklart innebär det inte att så fort du är girig eller högmodig, så kommer du till helvetet. Nej, vad det handlar om är att din mänskliga natur inte får bli någon utav dödssynderna. Om du ständigt är högmodig eller någon annan av dödssynderna utan att erkänna och bikta det så kommer din natur med tiden att formas och bli högmodig eller någon utav ovan nämnda dödssynder. Din befintliga natur kan man säga är det slutgiltiga val du kommer göra mellan liv och död.

Det är därför väldigt viktigt att ständigt bikta sig, för då blir ögonen renade och man ser klarare vilka synder man gör. När man ser bättre kan man ständigt förbättra sig. Jag tror att så länge man ständigt vill förbättra sig (för man faller ständigt) så har du valt livet framför döden. För om du inte längre vill förbättra dig, då har satans lögner ständigt lurat dig och din natur har blivit lat, högmodig etc. Då du som person formar din natur efter någon av dödssynderna så orkar man inte välja Gud. Det är därför Katolska kyrkan ständigt pratar om bön, bot och fasta, eftersom dessa element omvandlar din natur till en som är dygdig; ödmjuk, generös, kysk, medmänsklig, måttfull, tålmodig och flitig. Utan bön, bot och fasta så kommer du inte kunna övervinna din fallna natur. Utöva ständigt bön, bot och fasta och försök undvika dödssynderna, så väljer du liv framför död eftersom du formar din natur så att den säger JA till Gud.

Kom alltid ihåg att Jesus med sitt kors vunnit över döden, han har räddat dig, alltså om du genom ditt val väljer liv framför död får du det eviga livet. Lögnens fader kommer försöka att fylla dig med hopplöshet och hat, men detta är inga tankar från Gud. Om du hör tankar som inte kommer från Gud säg då som Jesus ”VADE RETRO ME SATANA”.

DUM SPIRO SPERO - SÅ LÄNGE JAG ANDAS, HOPPAS JAG

Fadi

Du scrollar genom din feed på instagram eller facebook och du kommer till posten där du
började sista gången du scrollade - du minns den direkt och du lämnar appen för det är
ingen mening med att fortsätta när du redan sett allt det här. Slår det aldrig dig att den här
bilden, skämtet, inlägget du känner igen, den är där någonstans i din hjärna, ditt minne? Det
slår mig ibland att jag har bokstavligen hundratusentals instagrambilder i mitt huvud och de
kommer att förbli där. Inte nog med att jag slösar bort min tid (för det är det som ger mig
dåligt samvete oftast) så väljer jag att det är just det jag vill minnas. Min hjärna, vars
neuroner växer och kopplar ihop sig efter världen jag ser, utvecklas efter appar där jag bara
scrollar och där informationen i de flesta fall inte ens är viktig. Dessa appar förändrar hur jag
ser och uppfattar världen. Min hjärna som så enkelt får sina dopaminkickar på internet
dööööör i den riktiga världen.

I början av Advent började jag läsa Psaltaren. Psalmer ger inte min instagramhjärna några
dopaminkickar. När jag öppnade Bibeln på kvällen kunde jag ibland inte minnas vilken
psalm jag slutade med dagen innan. Hur kommer det sig när jag kan exakt minnas var jag
ska sluta scrolla på facebook? Min dopamin-törstiga hjärna vill inte ha något med Gud att
göra för Gud är inte en dopamin-dealer.

Jag har ofta träffat på folk som sagt att Bibelläsande har förändrat dem även när de trodde
att de inte förstod något eller tyckte att det hela var en miserabel erfarenhet. Jag instämmer.
Jag har insett under Advent att mina ovanor inte bara tar upp min tid (10 minuter instagram
per dag var något jag kunde ge utan dåligt samvete) men de har också ett dåligt inflytande
på min relation med Gud för jag kan inte koncentrera mig på bön. Min hjärna och min själ
har slutat samarbeta.

Alla föraktar nyårslöften men som katoliker är vi ju kallade till självförbättring. Det här året
tänker jag svälta min dopamin-törstiga internet4life-hjärna och påbörja en Bibelläsningsplan.
Om max tre år ska jag ha läst hela Bibeln.

Det här inlägget är inspirerat av Marc Barnes inlägg. Hans inlägg dock är ett absolut mästerverk.

Om någon du älskar skrev ett kärleksbrev till dig skulle du läsa det eller låta brevet samla damm?

Att läsa Bibeln är något som många av oss nedprioriterar, vi hör ju läsningarna när vi går till mässan, vi till och med likar random bibelcitat som folk delar på facebook och det är ju inte alltid lätt att förstå vad som menas i Bibeln, varför anstränga sig liksom. Men det finns många fördelar med att fördjupa sig i skriften, här är några:


1. Det hjälper oss att leva ett bättre liv
Jesus svarade: ”Det står skrivet: Människan skall inte leva bara av bröd, utan av varje ord som utgår ur Guds mun.”
Ibland kan det kännas som att livet snurrar runt utan någon specifik riktning eller mål. Vi vet inte vad vi ska göra när vi ställs inför dilemman eller vilken väg vi ska ta, men genom att fördjupa sig i Ordet så får man vägledning till att fatta goda beslut i livets alla skeden.

2. Spendera tid med Herren
Du får möjlighet att lära känna Honom mer. Det är som att fika med en god vän som berättar om olika delar av sitt liv. Typ - "Jag minns den gången mina föräldrar glömde mig i templet, jag var bara 12 år gammal", hur coolt vore det inte att höra hur det gick sen?!

3. Kunna svara mot falska påståenden om Skriften
Kunskap är makt, ju säkrare du är på vad som står i Bibeln och hur det bör tolkas och varför, desto fastare grund har du att stå på. Men för att förstå olika delar av Bibeln krävs mer än att enbart läsa det rakt av, Bibeln är mycket djupare än så. Det här lättjan kickar in hos de flesta av oss, men stå är emot den. Jesus gav oss kyrkan för hjälpa oss navigera och få djupare förståelse, så hitta dig en andlig vägledare eller en präst som är pedagogisk på att förklara Skriften. Alternativt finns Catholic Answers som har svar på allt möjligt som kan tänkas dyka upp.


4. Det hjälper dig växa i tron
Ju mer du umgås med Ordet desto bättre lyhördhet kommer du ha för Herren. Du lär dig känna igen Hans röst:
Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. - Joh 10:27 
5. Det skänker tröst
Ibland uppstår situationer där man behöver tröst. Det kan vara när någon nära går bort, att man hånas för sin tro eller när man känner sig svag och utlämnad, då är det bra att Bibeln är nära till hands.
Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont, ty du är med mig, din käpp och din stav gör mig trygg. - Psalm 23:4

Det är tyvärr inte en självklar rätt att få läsa Bibeln
I många delar av världen skulle du bli dödat om man fann att du läste Bibeln. Vi lever tack och lov i ett land där vi ännu får läsa vilka böcker vi vill, men det var inte alltför länge sen katoliker diskriminerades i Sverige. Det var inte förrän slutet på 1950- talet vi fick frihet att helt utöva vår tro. Och i en del familjer även här i vårt land, likt många delar av världen riskerar du att bli utestängd från din familj om någon familjemedlem skulle hitta den Heliga Skriften liggande i ditt rum.


”Gud, du säger att ingenting är omöjligt, så snälla, ge mig Thomas av Aquinos hjärna just nu”

Jag bad min stressade bön samtidigt som jag lyssnade på mannen som satt bredvid mig på planet. Du förstår, tidigare i samtalet hade jag nämnt att jag var på väg hem från en katolsk konferens, vilket besvarades med en hostning och ett lyft ögonbryn. Jag borde också nämna att innan boardingen så hade jag bett ”Gud, sätt mig bredvid någon som du vill att jag ska älska under denna 48 minuters långa flygresa.”

Jag trodde att jag bad för någon som jag kunde, du vet, bara vara trevlig mot i 48 minuter. Kanske få sitta bredvid någon som hade en dålig dag. Men nej, det visade sig vara en farlig bön. Jag varnar er alla. För efter att jag berättade för honom att jag var katolik, så satt jag inte längre bredvid en tjugo-något år gammal kille från Arizona State University. Jag satt bredvid en uppretad man som inte gillade den Katolska kyrkan. Han började ifrågasätta tron. Varför skulle en allt igenom älskande Gud låta människor lida? Varför ska man vänta med sex? Du tror väl inte på allt det som kyrkan lär eller hur? Era präster är pedofiler... Jag började ge mig själv ett inre pep talk. Okej Julie. Du är en smart person. Du är 100 procent säker att Gud och hans kyrka är sann. Du vet kanske inte exakt hur du ska få fram det eller har alla svar, men sanningen är på din sida. Ta ett djupt andetag. Du kan göra detta!

Jag försökte att minnas alla samtal och varje bok jag läst. Jag bad min stressade Thomas av Aquinobön. Och jag försökte ställa en massa frågor som skulle leda honom till sanningen. Men det ledde ingen vart. Han hade en sådan tydligt uppfattning att han bara svarade argare och inte släppte in mina åsikter. Han lyssnade inte. Så för att hänga med i hans tempo, så började jag också svara argare och snäsigare. Folk började stirra på oss. Kvinnan bredvid oss flikade in att hon också hade lämnat kyrkan. Jag kände mig som att jag långsamt brann upp. Jag kände mig så besegrad. Jag kunde inte övertyga den här killen. Jag började verkligen ångra att jag inte hade läst mer böcker till försvar för tron. Allt jag kunde tänka var ”Jag förlorar honom. Åh hjälp. Och snälla Gud, varför ger du mig inte St Thomas av Aquinos hjärna just nu?” Så jag gav upp. Jag slutade försöka övertyga honom. Och den här gången så avbröt jag honom med en annan fråga. ”Förresten, vad heter du? Jag heter Julie.”
”Jag heter Matthew.” Och vi skakade hand. Resten av flyget så pratade vi bara om livet. Vi lärde känna varandra. Vi skrattade. Han berättade om saker han hade lärt sig i skolan. Och hur han tycker stränderna i Kalifornien är hemska. Matthew blev min vän. När flyget landande gick vi ut för att hämta vårt bagage. Innan vi sa hejdå så bytte vi nummer och lade till varandra på sociala medier. Han hjälpte mig till och med med att bära mina väskor.

Den kvällen, innan jag skulle somna, så låg jag i min säng och tänkte tillbaka på flygresan. Vad hade jag kunnat göra annorlunda? Min nya vän vägde tungt i mitt hjärta. Min sista bön för dagen var, ”Gud, varför satte du mig bredvid honom? Du visste att jag inte skulle klara av att övertyga honom.” Men i den stunden så påminde mig Gud om min första bön, ”Sätt mig bredvid någon som du vill att jag ska älska”. Från början så hade jag inte älskat honom. Jag försökte vinna en debatt och inte en själ. Allt handlade att jag skulle vinna över honom.

Det var inte medvetet från min sida, men genom att ge upp och sluta argumentera så hjälpte det mig att fokusera på det viktiga – Gud och Matthew – och inte mig.
Jag vet inte riktigt, och jag kanske aldrig får veta, men kanske var det precis vad Matthew behövde. Kanske han behövde träffa en katolik som var (nästan) normal, som älskar, som är passionerad i sin tro och inte 90 år gammal. Kanske jag behövde honom. Han lärde mig honom något ovärderligt. Han lärde mig att evangelisation handlar om relationer. När evangelisation bara handlar om att övertyga så missar vi poängen. Det blir som att vi objektifierar människor, och inte ser dem som dem de verkligen är och speciellt inte så som Jesus ser dem. Vi behöver skapa relationer med folk. Vi behöver veta deras namn och historia. Vi behöver bygga relationer där vi säger ”Jag bryr mig så mycket om dig. Även du aldrig kommer att komma närmare Gud, så kommer jag fortfarande att älska dig. Varför? För att Jesus säger ”Jag älskar dig” till oss, även när vi är besvärliga. Inget får människor så långt bort från Gud som när vi tvingar honom på dem. Som Johannes Paulus II sa, ”Kyrkan tvingar inget, hon bara erbjuder.” Så var tålmodig. Erbjud dem den katolska tron. Om vi lever ut vår tro som det var tänkt, så kommer folk som en naturlig följd bli intresserade av den. De kommer att undra var vår starka kärlek, outtröttliga glädje och inneboende frid kommer ifrån. Och förresten, om du undrar så har jag och Matthew fortfarande kontakt. Jag slår vad om att en dag så kommer vi båda att skratta åt det här.

- Fritt översatt från lifeteen.com







Alla studenter har varit där... Efter 5 koppar kaffe, överstrykningspennor på golvet och anteckningar som täcker rummets nedre ytor tenderar ångesten att stiga. Därför har vi på Confessiones sammanställt 10 bibelcitat som kan ge dig extra styrka under denna psykiskt påfrestande tid.

1. Allt förmår jag genom honom som ger mig kraft. - Fil 4:13

2. Men han svarade: ”Min nåd är allt du behöver.” Ja, i svagheten blir kraften störst. Därför vill jag helst skryta med min svaghet, så att Kristi kraft kan omsluta mig. 2 Kor 12:9

3. Han ger den trötte kraft, den svage får ny styrka. - Jes 40:29

4. De som litar till Herren får ny kraft, de får vingar som örnar. De springer utan att bli trötta, vandrar utan att mattas. - Jes 40:31

5. Gud är vår tillflykt och vår styrka, en hjälp i nöden, som aldrig svikit. - Ps 46:1

6. Men du, Herre, dröj inte långt borta, du min styrka, skynda till min hjälp! - Ps 22:20

7. Herre, förbarma dig över oss, till dig står vårt hopp. Var vårt stöd varje ny dag, vår hjälp i nödens stund! - Jes 33:2

8. Herren är min styrka, min sköld, på honom förtröstar jag. Jag fick hjälp och mitt hjärta jublar, hela min varelse tackar honom. - Ps 28:7

9. Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta och lita inte till ditt eget förstånd. - Ords 3:5

10. Gör er inga bekymmer, utan när ni åkallar och ber, tacka då Gud och låt honom få veta alla era önskningar. Då skall Guds frid, som är mera värd än allt vi tänker, ge era hjärtan och era tankar skydd i Kristus Jesus. - Fil 4:6-7