Alla hamnar vi i situationer där vi behöver en hjälpande hand för att ta oss igenom en jobbig situation i livet. Här är 10 bibelcitat som kan ge en extra boost när du behöver det som mest: 

* Allt förmår jag genom honom som ger mig kraft. - Fil 4:13

* Herre, förbarma dig över oss, till dig står vårt hopp. Var vårt stöd varje ny dag, vår hjälp i nödens stund! - Jes 33:2

* Han ger den trötte kraft, den svage får ny styrka. - Jes 40:29

* Jag är bedrövad och gråter, res mig upp, som du har sagt. - Psalm 119:28

* Men han svarade: ”Min nåd är allt du behöver.” Ja, i svagheten blir kraften störst. Därför vill jag helst skryta med min svaghet, så att Kristi kraft kan omsluta mig. Jag gläds åt svaghet, förolämpningar, svårigheter, förföljelser och nöd när det är för Kristi skull. Ty när jag är svag, då är jag stark. - 2 Kor 12:9- 10

* Gud är vår tillflykt och vår styrka, en hjälp i nöden, som aldrig svikit. - Psalm 46:2

* ”Gå nu hem och njut av god mat och sött vin och dela med er åt dem som inte har kunnat förbereda någonting. Ty denna dag är helgad åt vår Herre. Var inte bedrövade. Den glädje Herren ger är er styrka.” - Neh 8:10

* Men du, Herre, dröj inte långt borta, du min styrka, skynda till min hjälp! - Psalm 22:20

* men de som litar till Herren får ny kraft, de får vingar som örnar. De springer utan att bli trötta, vandrar utan att mattas. - Jes - 40:31

* Herren, min härskare, är min styrka. Han gör mig snabbfotad som gasellen, och jag kan löpa över bergen. - Hab 3:19

Vi har alla varit mer eller mindre skyldiga till att ha brutit mot några etikettregler i kyrkan eller under mässan. Ibland gör man saker utan att reflektera över hur egoistiskt det kan vara. Bot och bättring är gott för själen därför har vi på confessiones sammanställt en liten lista på beteenden man bör tänka på när man besöker en kyrka för att visa kärleksfull hänsyn till sina medmänniskor.
  1. Var tystlåten även när mässan slutar.  Det brukar alltid finnas personer som i tystnad försöker be efter mässan, men de får sällan någon ro. Hjälp dem be genom att "använda små bokstäver" eller gå ut ur kyrkan för att prata.
  2. Erbjud din sittplats om du ser att någon inte har en sittplats, i synnerhet om det är en gravid, äldre eller någon med funktionshinder. Det är ett jättebra sätt att få dem att känna sig välkomna. 
  3. Du skall inte paxa en hel bänk åt din familj. Kom tidigt och ta plats istället om ni vill sitta tillsammans, det skapar bara irritation i onödan annars.
  4. Sätt mobilen på ljudlös och glöm bort att du ens har den med dig när mässan börjar. Vad kan vara viktigare än Gud själv närvarande i det allra heligaste av sakrament. Hur coolt som helst ju!
  5.  Ge en hjälpande hand till föräldrar med småbarn. Jag har tyvärr bevittnat flera gånger när församlingsmedlemmar kollar snett på en mamman som jonglerar små barn. Det är tufft att ha småttingar och barn tenderar att göra ljud. Det är beundransvärd att de lyckas ta sig till mässan, de behöver inte någon som gör det jobbigare för dem. Hjälp till istället genom att erbjuda att bära en unge, plocka upp efter dem eller hämta en som är på väg att springa upp till altaret.

Finns det fler saker man ska tänka på som vi har missat? Lämna gärna en kommentar på vår facebooksida.

I katolska kretsar har man förhoppningen att katoliker lever kyska och följer kyrkans lära gällande sex före äktenskapet, onani och pornografi, dessvärre förekommer det ofta att vi bryter mot Guds bud när det kommer till dessa områden. Redan i ung ålder indoktrineras man i skolan att ta emot pornografi och en förvriden sexualsyn med öppna armar, vilket gör det svårare att följa sanningens väg även senare i livet.

Hur kommer det sig att pornografi ens är en synd?
Pornografi skadar oss! Det finns hur mycket forskning som helst som visar att porr är psykiskt skadligt. Du kan läsa mer om det här och titta här. Det som bl.a. händer i hjärnan när man kollar på porr är att den avtrubbas och behöver allt mer och grövre scener för att uppnå samma nivå av tillfredsställelse, precis som vilken drog som helst. Det bidrar även till en förvrängd syn på sex och kvinnor. Porr tar sexualiteten som i sig är vackert och förminskar det till tillfredsställande av den egna lusten. Den avskalar all kärlek och intimitet från sexualiteten och gör även att män blir alltmer oförmögna att tillfredsställa en kvinna. En nutida man kan betrakta tusen vackra nakna kvinnor under en timme vilket är mer än vad en man för hundra år sedan kunde se under hela sin livstid. Det är självklart att mannen kommer återvända för att fortsätta titta. Sedan förväntar han sig att när han träder in i äktenskapets sakrament att han kommer kunna leva hela livet med en kvinna. Det är inte hållbart och slutar förmodligen med skilsmässa och hjärtkross.

Pornografin låter män och kvinnor utsättas för en nedvärderande bransch där de behandlas som en produkt. I katolska kyrkans katekes står det följande:

Pornografi innebär att man rycker verkliga eller imiterade sexuella handlingar ur dess sammanhang, nämligen parternas intimitet med varandra, för att avsiktligt visa upp dem för andra människor. Den kränker kyskheten därför att den förändrar den äktenskapliga aktens natur, som är den ena makens intima gåva till den andra. Den innebär ett allvarligt angrepp på värdigheten hos dem som ägnar sig åt den (aktörer, säljare och köpare, publik), därför att den ene blir ett otillåtet och primitivt nöjes- och profitobjekt för den andre. Pornografin försätter alla som har att göra med den i en skenvärld. Den är en svår synd. Samhällets myndigheter skall förhindra produktion och distribution av pornografiskt material. - 2354

En man som verkligen älskar och respekterar kvinnor, inte bara sina nära och kära såsom ens mor, fru eller systrar, kan inte tillåta sig nedvärdera kvinnor och sig själv på det sättet. Män och kvinnor måste vara klippor för varandra och i detta fall måste vi som män stå upp och säga nej till pornografi.

Det är nödvändigt att få höra varför pornografins synd är fel men det är ännu viktigare att sluta synda och hitta en väg ut. Idag finns det olika forum man kan till hjälp, bland annat finns det en sekulär rörelse som går under namnet "no fap" där man kan stödja varandra med att bryta beroendet. För oss som katoliker är det viktigt att vända oss till bikten gång efter gång, så att vi inte dövar vårt samvete.

I mörkret visar Jesus oss sin moder, en moder som tar hand om sitt barn och alltid lyssnar. Män med pornografi- och onaniberoende, vänd er till Jungfru Maria och fördjupa relationen med henne varje dag för att bättre respektera och älska kvinnor. Vår Moder måste ha en större roll i vårt liv om vi vill överkomma denna synd. Varför? Jo, därför att hon är kvinna och i pornografi är problemet som tidigare nämnt starkt kopplat till kvinnor om du är man. Jag tror innerligt att det är en omöjlighet att älska och respektera kvinnor fullt ut om man samtidigt kollar på pornografi. Grunden till kyskhetens synd för de flesta männen är kopplad till kvinnor och ens bild av dem försämras och förvrängs. Det blir en suddigare bild av deras person och ersätts mot objektifiering. Vi som män är till för att skydda deras själar, inte se på när de fördärvas.

Integrera Gud i din vardag och be om vår Moders förböner. Ett bra sätt kan vara tidegärden och en planerad rosenkrans varje morgon eller kväll. Det är speciellt viktigt är att tydligt nämna ens intention, vilket kan vara att man vill bättre älska och respektera kvinnor men även att be för alla kvinnor som valt pornografins väg. Studier visar att en stark majoritet av de kvinnor som väljer att jobba i den branschen har en dålig bakgrund, många av dem har blivit sexuellt utnyttjade som barn. De behöver våra böner. De behöver att branschen försvinner.

Vägen dit är lång, det kommer vara svårt och förmodligen kommer bikten välkomna oss flera gånger  men fortsätt alltid. Ingen av oss vill träda in i ett äktenskap och vara den typen av man och familjefar som smyger ut om natten för att titta på pornografi när ens fru och barn sover. Livet är vackert och all typ av omvändelse är möjlig med vår Herre, nu tar vi även hjälp av hans Moder. För en daglig och konstant omvändelse ber vi, Amen.


Den 31 oktober i år var det exakt 500 år sedan reformationen drog igång då Luther med 95 korta rader förklarade hur illa han tyckte om kyrkans praxis att dela ut avlat i utbyte mot avgifter. Detta var en tidsbunden praxis som ingen katolik idag skulle känna igen sig i och är därför en ickefråga för katoliker idag. Vad vi dock idag kan se som en direkt följd av reformationen är något helt annat. För den som behöver fräscha upp minnet kan det nämnas att reformationen, för Nordens länder ledde till att:

* Katolicismen förbjöds och ersattes med en kyrka skapad av en politisk elit.
* Kyrkorna blev talarstolar för den politiska makten och blev som ett medel för kungen att nå ut med sitt budskap.
* Samtliga kloster förbjöds, revs och brändes: därav tillintetgjordes en långvariga klosterkultur som fött fram storheter som Heliga Birgitta, Petrus de Dacia och Sankta Ingrid.
* Katolska präster och munkar dödades eller landsförvisades.
* Pilgrimsvandringar och pilgrimsorter förbjöds.
* Kyrkomålningar målades över.
* Helgonstatyer och heliga reliker förstördes.
* Högaltare nedmonterades och kyrkklockor nedsmältes.
* Folkliga gemenskaper gillen, det vill säga bönegrupper, förbjöds.
* Läkekonst som var utvecklad av klostren gick förlorad.

Vidare gick en stor medeltida lärd bokskatt förlorad för all framtid när kungen lät förstöra böckerna för att använda dem som förladdning i kanonerna eller som omslag till räkenskapsböcker för fogdarna. Allt detta medförde protester, alltifrån Klockupproret i Dalarna till Dackeupproret i Småland. Värt att notera är att det ständigt var bönderna, folket, som gjorde uppror mot reformatorerna.

Nordens största uppror genom tiderna, Dackefejden, var ett inbördeskrig som skedde på grund av reformationen. Upproret bestod främst av fattiga bönder som reste sig mot Gustav Vasas tyranni och hans reformation. Det var vanligt folk som stod upp för sin Katolska tro medans en rik maktgalen elit bestående av konung och adel försökte reformera kristendomen för sin egna vinning. Reformationen var allt annat än en folkrörelse. Folket kämpade för att behålla sin tro. De dog för den.

Spiken i kistan för det katolska Sverige slogs slutligen av usurpatorn hertig Karl när han år 1593 lät genomföra Uppsala möte som bestämde att Sverige skulle vara lutherskt för all framtid och katolicismen skulle förbjudas – detta för att kunna tillskansa sig makten från den rättmätige konungen, hans katolske brorson kung Sigismund. Med detta förgicks den under ett halvt årtusende så starka och livskraftiga Fädernas Kyrka i Svea Rike.

För att fatta det kort: under bara några decennier krossades det katolska fromhetslivet med alla dess folkliga uttryck! Reformationen var därför som att förbjuda en hel kultur, vilket på sikt har lett fram till samhälle vi ser idag, ett samhälle präglat av individualism, sekularisering och rotlöshet. Detta är alltså ingenting vi katoliker firar eller högtidlighåller utan istället något vi minns med djup sorg.
Reformationen innebar inte som vissa vill hävda, att katolska kyrkan förlorade sin enhet, utan att de troende förlorade möjligheten att utöva sin tro!

Anmärkningsvärt är att man för ett år sedan i kombinerat med Påvens besök framhöll ett dokument ”Från konflikt till gemenskap” som ett sätt att enas kring en gemensam historieskrivning av reformationen. Problemet var dock att dokumentet hoppade över själva historieskrivningen, gjorde
om den eller beskrev den på ett högst bristfälligt och felaktigt sätt. Inte nog med detta innehöll dokumentet tydliga felaktigheter och otydligheter om den katolska tron. Vi kan lista några korta här:

”Under historiens gång har det lutherska kyrkliga ämbetet lyckats fullgöra sin uppgift att bevara kyrkan i sanningen.”

Samtidigt som folket under "historiens gång" fråntogs sex sakrament och idag hotas även det sjunde, genom att man förändrar treenighetsläran. Dopet är inte längre någon självklarhet i Svenska kyrkan, inte för att ta emot nattvarden eller ens medlemskap; alla som har minst en förälder som medlem blir införda i registret. Man har reducerat äktenskapets sakrament till ett vänskapsförhållande mellan individer av samma eller olika kön, utan löften, och fullständigt givit upp kampen mot aborter av "oönskade" barn.

Vidare deklareras det i dokumentet att Kristi kyrkas enhet är bruten, och att detta har skett på grund av den lutherska och den katolska kyrkans olika fel. Dokumentet menar till och med att det först med den ekumeniska processens fullbordande, så "återfår" vi Kristi ”sanna kyrka”. Men den katolska tron lär oss att enigheten finns inom kyrkan. Vidare sades det till och med att det är först med den ekumeniska dialogen som katoliker nu börjar lära sig inse vad heliga mässan handlar om fullt ut:

"I ljuset av nattvardsmysteriets outsägliga karaktär har katoliker lärt sig att på ett nytt sätt värdesätta olika uttryck för tron på Jesu Kristi verkliga närvaro i sakramentet. Lutheraner fick en ny medvetenhet om skälen till att handha de välsignade elementen med respekt efter gudstjänstfirandet."

Det handlar således om det mest centrala som finns i vår heliga tro - eukaristin, mässoffret. Skulle inte katoliker under tvåtusen år förstått att värdesätta det? En viktig detalj är nämligen att lutherska präster inte är riktiga präster. De saknar apostolisk succession. Oavsett vad en luthersk präst tror om mässan så blir det inte Kristi kropp och blod under deras Gudstjänster. Det blir det däremot i katolska kyrkan.

Med denna bakgrund kan vi starkt ifrågasätta dokumentet där det står att lutheraner och katoliker ”längtar de efter att få högtidlighålla minnesåret 2017 tillsammans.” Gjorde vi verkligen det? Vilka katoliker längtade egentligen efter det?

Att Luther och hans lära överhuvudtaget kom till Sverige berodde enbart på de styrande. Allmogen hade aldrig ens hört talas om Martin Luther, ej mindre önskat hans lära som ersättare till deras nedärvda tro. Och det var ej heller av religiösa orsaker som kung Gustav Vasa lät driva reformationen, utan enbart sekulärpolitiska. Att underordna allt f.d. kyrkligt under kronan gav centralmakten mera pengar.

Så låt oss aldrig glömma historien, men låt oss inte heller fastna i det hemska som skett utan istället blicka framåt och av all vår kraft be och verka för att Sverige återigen blir katolskt!
Låt oss därför be den bön som Heliga Elisabeth Hesselblad dagligen bad för Skandinaviens omvändelse:

Allgode Jesus, jag nedfaller vid dina fötter, och beder dig ödmjukt vid dina högt heliga sår och det dyrbara blod, du utgjutit för hela världens frälsning, vänd i all nåd din barmhärtighets ögon till Skandinaviens folk. Vilseledda för århundraden sedan, sitta de i irrlärans mörker, äro skilda från din Kyrka och berövade din lekamens och ditt blods tillbedjansvärda Sakrament och de övriga nådemedel, vilka du instiftat till själarnas tröst i livet och i döden.
Kom ihåg, världens Frälsare, att du även för dessa själar utstått en bitter död och utgjutit allt ditt blod.
Led, du gode Herde, dessa vilsegångna får tillbaka till ditt enda fårahus och till din Kyrkas sunda betesmarker på det att de med oss må vara en hjord, som lyder under dig och din synlige ställföreträdare på jorden: åt honom har du i den helige aposteln Petri person anförtrott dina får och
dina lamm att vaktas.
Hör, allgode Jesus, våra böner, vilka vi frambära inför dig med största förtröstan på ditt heliga hjärtas kärlek; ditt heliga namn vare därför ära lov och pris i all evighet.
Amen

Du Nordens drottning, bed för oss
Du Sveriges drottning, bed för oss
”Vi föds alla i en fallen värld. […] Därtill är vi, på grund av att vi är skilda från Gud, så oändligt sårbara, utsatta på ett sätt som inte var Skaparens ursprungliga avsikt.” skriver Syster Sophie i sin bok Till man och kvinna skapade han dem.


Vem kan inte hålla med om att vi alla föds i en ”fallen värld”? Bara vänd dig om så kan du se all ondska med dina egna ögon. Krig, diskriminering, fattigdom, föroreningar, hat, och nu #metoo.

Mina första reaktioner till #metoo kampanjen på sociala medier var väldigt positiva. Jag kunde knappt föreställa mig vad så många kvinnor hade fått gå igenom och att omvärlden lyckats få dem att hålla tyst. Jag skrämdes av de historierna jag fick höra och äcklades av tanken att högt uppsatta människor utnyttjat sina titlar för att psykiskt eller fysiskt utnyttja en annan människa.
Tänk att människan ibland kan vara så vidrig.

Jag har personligen aldrig blivit sexuellt ofredad. Jag har aldrig behövt slå bort händer från min rumpa, dra upp min lilla urringning på grund av stirrande blickar eller trycka in hörlurarna så hårt jag kunnat för att få kränkande ord att försvinna. Som klassens oövervinnliga katolik med obefintliga kurvor var det kanske inte heller så konstigt. Jag var ingen i jämförelse med andra tjejer i klassen, som inte hade något emot att spendera hela deras veckopeng på smink och låta deras spektakulära kurvor få se dagens ljus. Jag vet inte om jag borde kalla mig själv för lyckligt lottad som än så länge sluppit undan de trakasserier, det går ju inte riktigt att glädjas när man vet att andra får lida, men jag gillar att leka med tanken att Gud skyddat mig med en okrossbar bubbla av nåd och kärlek som hållit ondskan ute.

Jag förstår om vissa anser mig som blåögd och naiv för att skriva ett inlägg om att jag är trött på hashtag:en #metoo. Jag förstår om du undrar vem jag är för att prata om sådant som jag inte själv upplevt. Jo, jag är människa, precis som du. Om påvar, präster och systrar kan prata om kyskhet och äktenskap, då kan väl jag lika gärna få prata om det här.

Visst, i början tänkte jag inte så. När jag läste om våldtäkterna som aldrig fått se dagens ljus blev jag arg. När jag läste om hur de som utsatts för sexuella övergrepp idag mådde dåligt så blev jag ilsken. Ilsken över människans beteende och över det rättsliga systemet som tog bovens sida. Men dagen då allt vände var dagen då jag läste om att Harvey Weinstein, Hollywoodproducenten som anklagats för sexuella övergrepp, var deprimerad och självmordsbenägen, att hans egna företag hade kickat honom, att hans fru hade lämnat honom och att hans barn hatade honom. Medan mina feministiska kompisar satt bakåtlutade på deras stolar och flinade åt andra människors lidande, så kändes plötsligt inte lika bra längre. Är det rätt att besvara lidande med lidande, hat med hat? Harvey Weinstein behövde uppenbarligen hjälp. Kärlek. Någon som lyssnade på honom. Någon som förlät. Men istället fick han hat. Glåpord. Han blev utfryst från hela mediebranschen och spottad på av alla världens kvinnor.

Jag sitter inte och försvarar Harvey Weinstein, för hans beteende går inte att försvara. Men det går att förlåta. Jag är bara 20 år och vet inte mycket om livet, men jag vet att Gud har skapat oss för att vi ska kunna älska som Han älskar oss och för att förlåta som Han förlåter oss.

Är det verkligen bara jag som blir så frustrerad över att kvinnor får kalla män för svin när de själva tror sig ha rätten att ta livet av ofödda barn, och det utan att någon reagerar? Bara jag som tycker bara lite synd om männen som blir hatade och utfrysta från samhället när Gud har gett oss uppdraget att älska och förlåta? Syster Sophie skriver i Till man och kvinna skapade Han dem att ”Kärlek och nåd strömmade genom Guds genomborrade kropp till alla dem som är sårade. Det vill säga till var och en av oss. Tack vare denna nåd kan vi också, i Guds tid, finna kraft att förlåta dem som gjort oss illa, medvetet och omedvetet. Förlåtelsen är själva nyckeln till helandet. Den gör oss fria så att vi inte för all evighet måste leva under det förflutnas tyranni.” Inte mår man bättre av att gå runt med hat i sitt hjärta?

En dag la en tjejkompis till mig upp en bild på Instagram. Man kunde klart och tydligt skåda den stora tatueringen föreställandes den astronomiska symbolen för planeten Venus, som vi idag mer känner igen som symbolen för honor. Hon skrev argt om ”männens jävla ansvar” och jag blev genast upprörd. Visst, männen har ett jävla ansvar för hur de beter sig, men det handlar inte bara om det. Människan har ett jävla ansvar.

Människokroppen har ett okränkbart värde. Hur kan kvinnor och män förvänta sig att andra ska respektera deras kroppar när de själv inte kan göra det? Tänk om alla bara kunde läsa Syster Sofies bok om kroppens teologi, Till man och kvinna skapade Han dem. Tänk om alla kunde förstå att vi är skapade i Guds avbild, så lika varandra men ändå så olika, och att vi är kallade att förverkliga oss själva genom att just ge oss själva. Tänk om alla i tidig ålder kunde lära sig att bejaka sig själv, sin egen kropp och sina allra mes intima och dyrbara funktioner. Tänk om alla kunde förstå att sex inte handlar om lust och njutning utan om kärlek. Tänk om alla kunde förstå att kärlek inte handlar om ett kretsande kring det egna jaget utan om ett djupt möte med ett annat jag. Jag tillåter mig själv ibland att dagdrömma om att den bortgångne påven Johannes Paulus II skulle återuppstå för att avbryta varenda lektion om sexualkunskap i skolan för att inflika att ”människokroppen är skapad för att överföra till den synliga världen det mysterium som varit fördolt hos Gud i evighet, och bli dess synliga tecken” och att sexualiteten är en del av vår väg till helighet. Kanske människan skulle ha en annan respekt för sin egna och den andras kropp då? Då skulle det här problemet kanske inte finnas från hela början.

”Ingen med ett gott självförtroende klär sig medvetet utmanande.” skriver syster Sophie i sin bok. ”Människan har en tragisk förmåga att söka bekräftelse på att hon är just så värdelös som hon inne innerst tror.” Jag tycker syster Sophie har alldeles rätt. En kvinna som endast klär sig för att söka bekräftelse hos det motsatta könet, hon har fått allt om bakfoten. Ser hon värdet i sin kropp, känner hon helt enkelt inte behovet att klä sig utmanande, utan klär sig för att hon tycker att hon är vacker. Det handlar inte om hur naket klädd man är, utan om inställning man har när man drar på sig plaggen. Klär du dig för att göra dig vacker? Eller gör du det för att killarna ska vilja ha dig? Vill du pryda den helige andes tempel, ära kroppen och dess djupaste sanning, eller hoppas du på att kunna få ligga ikväll? Jag påstår inte att alla kvinnor klär sig fel och utmanade, men jag vill betona vikten av att tänka efter en gång innan man klär sig, det är ju efter allt det första en annan människa ser. Inget snack om att det är de människor som begår sexuella övergrepp som är de sanna bovarna, och även om det aldrig kan vara den ofredades fel att något gått snett, så har hon också ett ansvar i hur hon framställer sig själv. Vad förväntade du dig när du klädde dig- och dansade utmanade på krogen? Om du inte respekterar och värdesätter dig själv och din egen kropp, hur kan du då förvänta dig att andra ska göra det? 

Hur kan alla fortfarande vara så förvånade över att detta händer om människan själv inte ser sin kropp som värdefull? Om inget av könen förstår meningen med kärlek, äktenskap och kyskhet, hur konstigt är det då att människan går efter lust och begär? Hur himla konstigt är det egentligen att sådant här händer när dagens samhälle lär oss att du är det viktigaste som finns, att din vilja och dina begär går före den andres?

Genom att älska Gud, älska den kropp som Han har skapat åt oss och älska vår nästa, kan du och jag finna frid. Missförstå mig inte nu, jag är så glad över att dessa berättelser fått komma upp, för alla människor som fått upprättelse och för alla som tagit ställning och agerat för att bekämpa detta beteende. Jag lider med de människor som blivit utsatta för sexuella övergrepp och för ondskan som finns i vår värld, men jag lider också med Gud över det onda som människan har skapat med de kroppar som Gud gett oss som gåva för att återspegla honom och Hans kärlek. Vi kan bättre än så här.

- Bénédicte





Varför vördar den katolska kyrkan jungfru Maria? Vad är skillnaden att be om någons förbön och att tillbe denne? Vilken roll ska Maria ha i vårt liv? Det finns mycket att diskutera och samtala om kring Guds moder, och därför bestämde en av SUK's lokalföreningar, Marias Obefläckade Rosenkrans (förkortat MOR) att ordna ett Maria-läger i Göteborg.


På lägret deltog ungefär 30 ungdomar, främst från Göteborg, Stockholm och Skåne. Lägret började med att vi fick presentera oss själva vilket följdes av middag. Därefter inledde Meron lägrets första föredrag, som handlade om rosenkransens historia och de löften som Maria gett dem som ber rosenkransen. Efteråt bad vi alla rosenkransen vilket avslutades med completorium.


På lördagsmorgonen fick vi stiga upp tidigt för att fira mässan. Därefter kom kyrkoherden från Kristus Konungens församling i Göteborg, fader Tobias, till oss för att hålla ett föredrag med titeln: "Vad är Marias roll i vårt liv?". Vi fick höra om hur fader Tobias kom till tro och om hur Maria hade lett honom till kyrkan. Fader Tobias förklarade att Maria aldrig glömmer oss, precis som en mor aldrig glömmer sitt barn.  Maria är otroligt viktigt eftersom hon kom med frälsning till världen. Hon går före oss mot vägen till helighet. Precis som Maria var öppen inför Gud måste även vi vara öppna inför att ta emot honom genom eukaristin och låta oss förvandlas.


Vidare berättade fader Tobias om hur absurt det egentligen är att vi katoliker ofta behöver försvara vår vördnad för jungfru Maria. Ingen ska behöva försvara sin kärlek till sin mamma! Att vörda heliga personer har varit en tradition sedan urkyrkan och går långt tillbaka i tiden. Däremot får vi inte gå till överdrift, vilket människor kan ha lätt för att göra, och därför kontrollerar kyrkan noga vilka personer det är som vi vördar. Fader Tobias avslutade det intressanta föredraget med att berätta att för att kyrkan ska godkänna någon som helgon måste en lång kanoniseringsprocess först ha skett. Efter detta tog lägerdeltagarna en paus och lekte lekar i skolans gympasal.

Efter lunchen höll fader Tobias ytterligare ett föredrag om det spännande temat "Mariauppenbarelser". Vi fick lära oss att kyrkan har godkänt tolv stycken Mariauppenbarelser. Gemensamt för många av uppenbarelserna är att Maria inte visade sig för inflytelserika och mäktiga personer, utan för personer från enkla förhållanden, och oftast barn. För att en uppenbarelse ska kunna ske måste det finnas en mottaglighet, förklarade fader Tobias, och det kan ju vara en anledning till att just barn ofta är de som får uppenbarelser. Uppenbarelserna brukar även bara vara riktade till en enskild person eller en mindre, sluten grupp av personer. Uppenbarelserna finns för att hjälpa oss i vår tid. De tillför inget nytt till läran, och en uppenbarelse som gör det erkänns inte av kyrkan. Vidare berättade fader Tobias om några av de kriterier kyrkan använder sig av för att bedöma om det rör sig om en genuin uppenbarelse eller inte, vilket bland annat är ifall uppenbarelsen ger bärande frukter över en längre tid och om personerna som fått ta del av uppenbarelsen kan återgå till ett vanligt liv efteråt (ifall personerna inte klarar av det utan lever resten av sitt liv med till exempel depressioner och oro så ses det som ett varningstecken).

Sist ut för lägret var broder Stefan, en franciskanbroder från ett kloster i Jonsered strax utanför Göteborg. Han berättade om målet vi alla kristna ska ha; att bli helgon. Han började med att förklara att den lycka vi söker bara kan finnas hos Gud, och att inget annat i längden kan mätta oss. Djup lycka måste vara förankrad hos Gud, annars rör det sig bara om tillfälliga lyckokickar. Vidare pratade broder Stefan om att vi uppriktigt och hängivet måste följa Gud. Det är de små detaljerna i livet som visar vilka vi är. Han uppmanade oss att alltid vid småsaker och bagateller visa god vilja. För att Guds vilja ska kunna ske måste vi böja vår vilja för Gud. Men vår vilja blir inte på så sätt överkörd; om vår vilja är god är den att göra Guds vilja. Broder Stefan uppmanade oss att låta vårt hjärta bubbla av kärlek och tacksamhet. På så sätt blir vi lite mer den vi är tänkt att vara. Broder Stefan avslutade sitt föredrag med att säga att Gud belönar med frid i hjärtat.

Efter en fullspäckad och lärorik dag tog vi bilarna och åkte i väg till en kyrkogård i Göteborg. Eftersom det var Alla helgons dag var kyrkogården full med ljus som anhöriga hade tänt. Även vi tände ljus, som vi höll medan vi vandrade på kyrkogården samtidigt som vi bad rosenkransen. Det var stämningsfullt och en stark stund som jag är väldigt tacksam över. Det var fint att få reflektera över alla som gått före oss och alla öden som var samlade på samma plats, och be för att de idag får vara tillsammans med Herren.

Dagen avslutades med ett bibeljeopardy, och jag tror inte att jag var ensam om att tycka att det var något kluriga frågor, dock väldigt lärorikt. Efter att ha suttit uppe till sent och pratat med de andra lägerdeltagarna sov jag gott efter en fullspäckad dag.

På söndagsmorgonen åt vi frukost, firade mässa, bad rosenkransen, städade och sen var det dags att säga hejdå till alla. Jag tror inte jag är den enda som tog med mig en stor dos av Maria-glädje hem!


- Carolina 







Abort är ett ingrepp som väcker starka känslor oavsett vilken sida man står på, det är därför ett ämne
som bättre lämpar sig att diskutera IRL (in real life) än på nätet, framförallt då människor lätt dras in i en slags pöbelmentalitet. Tror du inte på mig? Gå in på facebook, kommentera under någon nyhetsartikel eller i någon grupp att abort avslutar ett människoliv.... vänta några minuter. There you go!

Din kommentar kommer locka till sig följande typer:

Extremisten a.k.a. fundamentalisten

Den här typen av person har växt upp i en åsiktsskyddad miljö där världsbilden sällan blir ifrågasatt inom den egna kretsen, och är således inte van vid att argumentera sakligt. Man har sedan barnsben blivit indoktrinerad i “den enda sanna läran” och  skrämd med att allt avvikande från denna lära är farligt. Det gäller därför att slå ner avvikare snabbt innan de sprider sin onda ideologi som med all sannolikhet bygger på patriarkalt förtryck. Värt att notera är att denna person inte brukar ha någon självinsikt utan betraktar sig vara någon slags rättighet- och demokratikämpe. Dess val av metod brukar oftast innefatta personangrepp.

Att bemöta fundamentalisten med rationella argument kommer leda till att du anklagas för mord och får höra att du bör dödas för din åsikt. Ta det med en nypa salt och sjunk inte till samma nivå. Att få någon att lämna en politisk/ideologisk sekt är nästan omöjligt att göra via sociala medier, en diskussion med fundamentalisten kommer därför sällan vara fruktbar. Helige Judas Taddeus kan vara till hjälp om du ändå bestämmer dig för att ge diskussionen en chans.

* Varning - fundamentalister har en tendens att skicka privata meddelanden till dig.

Förnekaren

Förnekaren är den mest förekommande bland abortförespråkare, och det lär krylla av dem i din omgivning. Denne är full av motsägelser och gillar t.ex. att använda det traditionella argumentet att “det är kvinnans kropp” men tycker samtidigt inte att man ska få göra abort upp till 9- graviditetsmånaden (utan att reflektera över det faktum att barnet fortfarande är inuti kvinnans kropp oavsett vilken vecka eller månad modern är gravid). Han eller hon lär även använda “Men tänk om kvinnan blir våldtagen” för att få det att verka som att abort enbart används av personer som blivit utsatta för våldtäkt. När du har bemött dessa argument lär de slänga fram “men tänk om fostret är sjuk”,  med någon väääääldigt ovanlig smärtsam sjukdom eller kanske downssyndrom och kommer få det att låta som att du är hemsk som tycker att alla har rätt att födas oavsett funktionsnedsättning eller kön. I sin frustation kan vissa förnekare påminna om extremister och anklaga dig för att tro att sperma är människoliv, att din kritik av abort per automatik innebär att du är pro- dödsstraff, kreationist och att du hatar alla invandrare och fattiga. Hur kan du vara så iskall? När förnekaren kommer till detta stadium kan du känna dig trygg i att den inte längre har vettiga argument att presentera.

När du möter motsägelsefulla påståenden med logik blir det tyst. Förnekaren kommer hålla sig i bakgrunden under resten av kommentarstråden och ägna sig åt att lajka fundamentalistens kommentarer. Men här finns det hopp då förnekaren som i det "vanliga" livet är en vettig person, kan få en och annan tankeställare.

* Tips --> kolla på dessa klipp där Ben Shapiro diskuterar abortfrågan här, här och här.

Dr. Mengele

Den här typen är inte vanligt att man stöter på men kan förekomma oftare inom vissa kretsar. Personen tenderar att arbeta med abort eller “sexual upplysning”och har till skillnad från “Förnekaren” och “fundamentalisten” en mer faktagrundad förståelse för vad abort egentligen innebär, men den bryr sig helt enkelt inte om barnet och gör sig inga bekymmer att dölja det. Den anser att modern har rätt att döda sitt barn så länge barnet befinner sig i moderns kropp eller i nära anslutning till moderns kropp (läs – även utanför). Till exempel anser en Mengele att barn som överlever abort ska lämnas att dö långsamt på ett kallt bord med motiveringen att ingen ska tvingas på ett föräldraskap (Du kan läsa hur RFSUs förbundsordförande försöker argumentera för detta här). Mengele föredrar att använda termen “börda för samhället” och tycker likt förnekaren att det är “mer humant” att abortera personer med funktionsnedsättning.

Träffa du på en Mengele så be ärkeängeln Mikael om skydd, för du argumenterar mot ondskan själv.

Miljökämpen 

Denna stackars själ eftersträvar att göra allt den kan för att rädda planeten och är övertygad om att abort är lösningen för överbefolkning och indirekt föroreningar. Personen är inte särskilt insatt i statistik och ekonomi utan drivs snarare av en genuin (dock missriktad) strävan att göra gott. Miljökämpen är känslostyrd och blir lätt sårad. Han/hon brukar undvika att ge sig in i abortdiskussioner om flera har uttryckt kritiska åsikter. Var varsam och tänk på att miljökämpen inte vet bättre.



Den döda fisken


Denna typ av abortförespråkare hoppas man att man aldrig stöter på, men dessvärre förekommer de främst i kristna kretsar. De basunerar stolt att de är “Catholics for choice” eller "Bro-choice" och har som utgångspunkt att kyrkan ska anpassa sig efter samhället man lever i. På grund av deras smörgåsbordsapproch till kyrkan, tradition och Bibeln kommer argument inom dessa fält inte leda någonstans. Den döda fisken betraktar sig vara den bästa representanten för kristendomen och skäms över sina konservativa trossyskon som ger kristendomen ett dåligt rykte. En diskussion med den döda fisken kommer sluta med att du anklagas för att vara en bakåtsträvande farisé. För att kunna få liv i den döda fisken behöver man träffa dem över en kopp kaffe. En diskussion via sociala medier kommer definitivt sluta med att ni båda lämnar tråden irriterade.

- Pipo