Påve Franciskus har utnämnt ärkebiskopen James Patrick Green, titulärärkebiskop av Altinum, till apostolisk nuntie för Sverige och Island. Ärkebiskopen Green är född i USA och har senast tjänstgjort i Peru. Som nuntiaturråd tjänstgjorde han vid nuntiaturen för de nordiska länderna (då belägen i Köpenhamn) och som nuntie har han tidigare tjänstgjort i Sydafrika.

Apostolisk nuntie är den benämning som används för att beskriva en diplomat av ambassadörs rang utsedd av den Heliga Stolen. Ordet "nuntie" kommer från latinet "nuntius" som betyder "sändebud". I diplomatiska sammanhang använder man inte begreppet "Vatikanstaten" utan "Den Heliga Stolen". Den Heliga Stolen upprätthåller diplomatiska förbindelser med 174 stater.

Ärkebiskop Green kommer även att tjänstgöra som nuntie i Danmark, Norge och Finland men man väntar fortfarande på godkännande från de tre ländernas regeringar.

Igår kom domen från Arbetsdomstolen som bedömde att Ellinor Grimmark inte utsattes för diskriminering av sin arbetsgivare, när de skällde ut henne för att ha uttalat sig kritisk mot abort. Hon erbjöds av arbetsgivaren att få gå i "terapi" för att hantera sitt motstånd mot att döda barn.

Svenskmedia är nu i extas men beslutet var väntat och nu kan man äntligen driva vidare frågan till Europadomstolen.

Reaktioner som har haglat ner mot Ellinor för att hon vågar stå på sig är rentav skrämmande. Inte bara attackeras hon i media med jämna mellanrum utan personer letar faktiskt upp hennes privata facebooksida för att spy galla. Man skriver alla möjliga vidriga kommentarer och får en hel del likes för sitt hat.

Var är alla som kämpar för livet? Varför stödjer inte fler henne öppet? Jag vet att ni finns där! Dra upp huvudet från sanden och våga stå upp för någonting. Snart är det dina rättigheter som står på spel!

Stöd Ellinor!

- Pipo


Jag har sedan 5- 6 år varit månadsgivare hos "Läkare utan gränser". Det är en organisation som hjälper många och jag har aldrig reflekterat djupare kring organisationens arbete tills en kvinna i ett inlägg i Sveriges Unga Katoliker lade upp välgörenhetsorganisationer som stödjer eller verkar för abort.


En enkel sökning på Läkare utan gränsers hemsida senare så fick jag det bekräftat:
"Läkare Utan Gränser har som policy att tillhandahålla preventivmedel och säkra aborter som en del av våra insatser som rör kvinnors och flickors hälsa." 
Nu har jag istället sökt att bli månadsgivare hos Caritas, en organisation som gjorde mycket gott under inbördeskriget i Libanon och än idag gällande flyktingsituationen. När jag pratar med kollegor på jobbet som kommer från alla möjliga länder så verkar det som att Caritas har kunnat genom kyrkan ta sig till naturkatastrof- och krigsdrabbade områden på ett sätt som få andra hjälporganisationer har lyckats med. Och idag när det pågår en fruktansvärd svält i Sydsudan är Caritas en av få som aktivt bedriver en insamling.

På deras hemsida skriver de:
Alla bidrag som kommer in till Biståndskontot 900-4789 går vidare till dem som behöver hjälp, utan att vi gör några avdrag.
Vill du bli regelbunden månadsgivare genom autogiro kan du kontakta kanslisekreterare Marija Kedzo på telefon 08 - 50 55 76 74 eller via e-post på adress: marija.kedzo@caritas.se.

Tillsammans kan vi göra världen bättre, det gäller bara att göra ett medvetet val så att vi stödjer livet istället för döden.

- Pipo



För andra året i rad har jag och ordförande för SUK ́s-S anordnat ett ministrantläger tillsammans. Vår tanke har alltid varit att ge ungdomarna och de unga vuxna ett lyft vad gäller den liturgiska delen samt vad det verkligen innebär att ministrera ur ett teoretiskt perspektiv.

Det är lite av en fråga som har kommit i skymundan trots alla stora debatter som just nu diskuteras fram och tillbaka i Vatikanstaten angående ”Ad-Orientem” (att prästen skall stå mot öst och inte mot folket, en uppmaning från Kardinal Sarah som starkt kritiserats av ett flertal biskopar).
Jag upplever många gånger kyrkan allt för ”amerikaniserad” där man byter ut det mystiska mot ”känslokicken” och en allt för feltolkat syn på hur ”urkyrkan” skulle ha varit.

Därav fick vi vår stora inspiration av Kardinal Sarah och ville prova på ett ministrantläger där vi fick åskåda och där våra deltagare fick stickprover på Kyrkans vackra skatt. På fredagskvällen provade vi på Extra-Ordinära Riten (även kallad den Tridentinska mässan).

På lördagen firades Ordinarie Rit med Ad Orientem och på söndagens högmässa Ordinarie rit med prästen riktad mot folket (det majoriteten av oss känner till). Lägret hölls väldigt strukturerat men var samtidigt väldigt lättsamt.

Som många vet när ett gäng grabbar samlas på en och samma plats och de ber, diskuterar, lyssnar på föredrag, biktar sig, skådar Herren i Monstransen så blir de inte bara några främlingar för varandra utan bröder. Vi delar alla samma tro och samma mål trots våra olikheter!

Att ministrera är inte något att ta som en ”klackspark". Om vi insåg vilken ära det är att få tjäna Herren i altaret skulle vi som ministrerat/ ministrerar rada upp i ”koret” varje vardag en lång stund innan Mässan för att få tjäna Himlen och prästen. Därför uppmanar jag dig som tonåring att göra en djupdykning på vår tro kring liturgin och göra din plikt och börja ministrera.
- Stefan
Det börjar dra ihop sig till Askonsdag och är du lik många av oss så har du ännu inte klurat ut vad du ska fasta ifrån. But fear not! Vi har sammanställt en lista åt dig med 80 saker du kan lägga till och/eller ta bort under fastan:

Lägg till
  1. Bjud in dina vänner till den heliga mässan
  2. Bjud dina vänner till ungdomsträffar
  3. Be en litania
  4. Lär känna ett nytt helgon
  5. Ge bort något varje dag, oavsett om det är tid, pengar eller något du äger
  6. Om du har ingen aning om vilka synder du kämpar med, gör en samvetsrannsakan varje natt
  7. Om du är arg, ta upp kickboxning eller någon annan träning
  8. Om du är beroende av porr, fördjupa dig i Kroppens teologi!
  9. Om du ibland tittar på porr, fördjupa dig i Kroppens teologi!
  10. Om du är slösaktig, ställ upp som volontär en gång i veckan i ett soppkök.
  11. Lyssna på Fr. Mikes poddsändningar. Han är cool och är ödmjuk om att vara cool.
  12. Om du är dömande, be för varje person du ser.
  13. Be tillsammans med andra ungdomar från "Marias obefläckade rosenkrans" förening via Oovoo 
  14. Om du bryr dig för mycket om ditt utseende, ge upp din spegel.
  15. Bikta dig fler än en gång under fastan
  16. Läs en andlig bok
  17. Påminn dig själv dagligen att du är Guds älskade barn
  18. Se till att du får tid för tillbedjan inför det heliga Sakramentet minst en gång i veckan
  19. Le och hälsa på tiggare
  20. Laga mat åt någon
  21. Stöd en hjälporganisation med bön och pengar (som du kan spara genom att inte shoppa)
  22. Be för förfölja kristna dagligen! 
  23. Be för din kyrkoherde
  24. Ge komplimanger oftare
  25. Hjälp till i din församling genom att ordna kyrkkaffe, ministrera, katekesundervisning eller leda en bönegrupp
  26. Lär dig göra rosenkransar
  27. Skriv texter till Confessiones
  28. Gör hushållssysslor utan att bli ombedd om det 
  29. Följ Katolsk HorisontFacebook och Youtube
  30. Gör korstecknet och tacka Gud för måltiden innan du hugger i
Du kan sluta med att:
  1. Skämmas att stå upp för din tro på sociala medier, jobbet med mera
  2. Småäta mellan måltiderna
  3. Knäcka fingrarna
  4. Använda Instagram filter
  5. Lyssna på musik i bilen
  6. Sms:a medan du kör
  7. Hångla
  8. Använda emojis istället för att skriva dina känslor
  9. Rulla med ögonen åt dina föräldrar
  10. Spotta ut tuggummi på gatan, parkeringsplats, trottoar mm
  11. Tråna efter någon annans liv, förhållande eller ägodelar
  12. Klaga
  13. Använda frasen "Jag kan inte"
  14. Bara prata med Jesus när du behöver något
  15. Bära kläder som sitter åt för att du vill att andra ska se din kropp
  16. Vara högmodig 
  17. Vara självisk
  18. Vara girig. Köp inte något annat än det nödvändigaste för din överlevnad under fastan
  19. Vara lat. Ge upp TV och åta dig att gå en promenad varje dag och be rosenkransen under tiden
  20. Skvallra - Försök att säga enbart goda saker om dina medmänniskor och var tyst när du inte kommer på något snällt att säga om någon.
  21. Orena tankar och handlingar - Träna din kropp att lyda din vilja.
  22. Använda ord som inte prisar Gud. 
  23. Säga sårande skämt.
  24. Trolling på nätet.
  25. Vara sarkastisk.
  26. Säga "Oh my Gosh/God" titt som tätt. Missbruka inte Herrens namn
  27. Pizza.
  28. Äta tills du vill spy
  29. Äta kött
  30. Äta animaliska produkter
  31. Att prata om din speciella fasta för att få uppmärksamhet
  32. Skriva med det motsatta könet bara för att få uppmärksamhet
  33. Sexting
  34. Skicka snapchats av främlingar
  35. Skicka snapchats till främlingar
  36. Inte be om förlåtelse när du bör eftersom det är svårt att erkänna att du har fel
  37. Få dina naglar gjorda
  38. Hitta på ursäkter för att inte gå till mässan dagligen
  39. Använda Socker och/ eller mjölk i kaffet
  40. Dricka mer än en kopp kaffe/ dag
  41. Dricka energidrycker
  42. Dricka läsk
  43. Köpa andliga böcker och inte läsa dem.
  44. Använda Facebook
  45. Kontrollera din telefon varje 2 minuter. (LOL. Du vet att det är varje 30 sekunder.)
  46. Lämna lamporna på
  47. Använda Instagram 
  48. Använda Snapchat
  49. Slösa ditt liv framför Youtube, Netflix, HBO...
  50. Skjuta upp kvällsbönen till sista sekunden innan du somnar
Relaterade inlägg:

Bönen är den långa nyckeln, som passar i alla djupa hål.

Många gånger i mitt liv har det känts som att de människorna som kämpar och vill mest, är de som får ta de hårdaste slagen. Samtidigt har Gud sagt att man ska hjälpa och visa omtanke vilket är min största passion, men varför känner jag ofta att det är otur som inträffar mig?

Jag ställde upp i armén, tillsammans med soldaterna för att jag ville hjälpa ville hjälpa till att skydda landet mot kriget. Egentligen behövde jag inte ställa upp, men jag kunde lika väl hjälpa till om jag hade utbildningen. Men jag kanske inte var välförberedd över att det var ett spel. Vem som vann. Eller förlorade. Många gånger sprang de andra soldaterna till de begränsade gömställena. Ensam fick jag stå där framme. För en utbildning om hur man rymmer ifrån centrum när alla har gömt sig undan, och har pistolerna riktade mot mig, den utbildningen har jag inte tagit. De gömda soldaterna vann spelet, och jag förlorade spelet, kom sist. Det var då jag fick lära mig, att det är som när man ställer upp, som man får alla skott mot sig själv, och dör.

Allt kändes så tungt vissa stunder. Det var då jag fick uppleva vad bönen var. Bönen var plåstret på de blödande såren. Bönen var isen på de ömma blåmärkena. Eller bedövningen på operationen och sakerna som gjorde obeskrivligt ont, inifrån. Och för mig, var bönen min nyckel till allt. För det var en nyckel som passade i alla hål.

Djävulen förlorade, jag vann. Haha. Eller ska jag berätta hur det egentligen gick till? Jag levde i en sömn, en mardröm. Mina händer var fastklistrade runt halsen. Jag försökte verkligen dra av dem, åt höger och åt vänster, men de lossnade inte. Jag visste inte hur jag skulle göra eller vilket fel jag gjorde. I den otäcka mardrömmen kom plötsligt en ängel till mig och knackade mig på axeln. Hon försökte slita ifrån mina fastklistrade händer runt om halsen och därmed väcka mig från min långa sömn. Ängeln fyllde bunkar med varmt vatten som hon kastade på klistret runt om halsen. Mer än så kunde hon inte göra. Nu var det min tur att kämpa med att dra av mina händer som ströp om halsen. Ängeln fortsatte kasta mer och mer av det hetta vattnet, trots att halsen fylldes med eld. Mina händer skrek av smärta och jag skrek på henne för att hon skulle sluta. Ängeln fortsatte bekymra sig och släppte aldrig taget om dessa bunkar. Hon kämpade med att få mig gå med fria händer och väcka mig ur min mardröm. Till slut prövade jag med att dra mina händer framåt, trots att det var det hållet som det gjorde mest ont. Tack vare ängelns hjälp, fick jag viljan som gjorde att händerna började lossna från det starka klistret. Utan henne hade händerna kvävt mig.

Många gånger har djävulen försökt attackera en. Jag har många gånger bestämt mig för att hitta den magiska nyckeln som var lösningen till alla problem och beslut. Trots att när det var just jag som skulle dyka i havet, så förvandlades vattnet plötsligt från flytande till is. Trots att när jag skulle leta bland alla miljoner sandkorn, drunknade jag i dem själv. Och trots att när jag tittade åt höger, slog någon hårt mot min kind till vänster, eller så försökte jag titta framåt, men då blåste vinden mitt huvud bakåt. Precis allt inträffade när jag försökte.

Idag, förstår jag varför de sakerna inträffar mig. Jag har fått lära mig från både Gud, och älskade katoliker i min omgivning, att allt sker av en anledning, vilket jag också kan konstatera idag. Min tacksamhet till Gud kommer aldrig vara tillräckligt jämfört med den kärlek han delar med sig. Det är en kärlek som aldrig tar slut. En kärlek som varar för evigt.

Ibland trillar det ner många tunga stenblock på de lätta axlarna. Axlarna som tidigare skakat av lättnad känns nu så tunga att smärtan börjat stråla in i resten av kroppen. Stenblocken är kanske som små tester i livet där djävulen njuter av att se hur mycket man kan bära samtidigt innan man faller ner på knä och inte kan resa sig för stenblocken kväver en. Samtidigt måste jag ta mig igenom den eviga omvägen på egen hand och hoppas på att stenblocken trillar av med tiden som jag går med de plågsamma vikterna. Eller så sitter ondskan och skrattar av att se min svaghet.

Men så vill inte Gud. Inte alls. För vet du vad? Mitt bland ens skrikande kropp och tjocka andetag kommer Gud och hjälper en. Han lyfter upp en i hand varma famn. Genom att prata med en, tar han en del av den tunga vikten som man själv bar på. Därefter löser han problemen, genom att lägga stenblocken på sig själv. Han visar mig vad hans barn förtjänar. Kärlek. Innan jag bestämmer mig för att fortsätta vandra, vinkar Gud till mig att komma tillbaka. Han lägger sin mjuka hand över mina kinder och torkar mitt våta ansikte fyllt av tårar, glasbitar och jord. Därefter tar Han tag i min hand och börjar gå, tillsammans genom den eviga omvägen. Medan vi går och börjar prata börjar vi höra de vita fåglarnas melodi och när den lysande solen blåser bort de gråa molnen, färgas mina kalla kinde till rosiga. Och plötsligt förvandlas den eviga omvägen till en kärleksfull genväg som jag nu hoppas ska vara en omväg. För här vill jag stanna för evigt. Amen